Vill till Goa nu!

Andra boken om Kjelle kom i höstas. Den här gången ska Bettan på yogakurs i Indien. Och Kjelle ska förstås med!

Kjelle får inte bo på hotell i Indien, utan driva runt bäst han vill som alla andra hundar. Och det är med vildhundarna han börjar hänga och genom dem lär han känna Indien. Och vi också. Vi får veta att kor är heliga, maten ganska stark och att hundarna gör som de vill, till exempel tigga mat på restaurangen, yla mot månen och skrämma människor upp i träd och ut i havet. Kjelle som var rädd i början och mest ville hem är i slutet av boken en i gänget som delar med sig av berättelser om sitt hemland med hunddagis och vinter och snö kall som glass.

Precis som i förra boken är det här en vänligt berättad historia med fina illustrationer i mjuka färger. Inte alls mesigt om det kanske låter så, utan snällt och sympatiskt. Jag blir glad när jag läser boken och sugen på semester!

Kjelle åker till Indien är skriven av Kajsa Gordan och illustrerad av Mia Maria Güettler. Den ges ut av Berghs förlag.

200 år av oskulder, vargar och gamla häxor

Bröderna Grimms folksagor rör sig ständigt mellan att tala till en barnpublik och att bli kultur för vuxna. Under nästa år fyller sagorna 200 år och populärkulturen fylls av sagor, även för en lite äldre publik. I en orolig tid är det kanske tryggt att krypa in i det vi känner igen.

SVT:s Kobra ifrån den 20 december dyker ner bland vargar och oskulder för att undersöka vilken roll bröderna Grimm spelar idag. Förutom historisk tillbakablick och samtal med konstnärer om sagornas betydelse för skapandet så frågar sig Kobra om vi gör barnen en otjänst genom att undvika folksagans svärta och skoja bort allt som är svårt och otäckt – vad tror du?

Och om du känner att du inte riktigt kan få nog av Snövit så kommer du leva gott under nästa år. I januari har dramaserien Once upon a time premiär på kanal 5. Här får vi bland annat möta Snövit (nu som lågstadielärare), hennes bortadopterade dotter och en rad andra sagofigurer som fastnat i en sömnig småstad där tiden står still. Nästa år ser dessutom två olika filmer om Snövit dagens ljus, Snow White and the Huntsman med Kristen Stewart respektive Mirror Mirror med Julia Roberts. 

Strindberg i all ära, men 2012 verkar han få konkurrens av Snövit!

Avsnittet om bröderna Grimm går att se på SVT Play tom den 19/1 2012. Passa på!

Matdax – en rejäl kokbok för barnfamiljen.

Jag snubblade över den här kokboken i slutet av förra året. En mycket fin och rejäl familjekokbok för de som vill laga enkel, snabb och näringsriktig vardagsmat. Cirka sjuttio procent av boken består av varmrätter med kött och fisk. Med andra ord så är det inget för veganen och vegetarianen såvida man inte “översätter”. Recepten är enkla att följa och borde kunna tilltala såväl den ovane kocken som den erfarne (som är trött på att laga vardagsmat hemma). Bilderna är fina och vardagliga och efter uppsjön av exklusiva, glossy kokböcker som kommit ut de senaste åren känns det som ett motgift att få bläddra i den här. En ytterligare dimension får boken med de praktiska avsnitten om näringslära i slutet. Enkelt förklarat om hur viktigt det är med fett i maten och likaså om hur man kan kittla matlusten för våra små vänner. Kort och gott – en rejäl kokbok för barnfamiljen.

Matdax – kokbok för jäktade barnfamiljer är skriven av Annika Lindhe och ges ut av Ordalaget.



Bilderböcker för äldre barn

Läste ett inlägg på bokbloggen Bläddra! Bläddra! idag som fick igång min lilla hjärna en stund. Janina (som skriver bloggen) har en son hemma som vägrar läsa kapitelböcker. Han vill ha bilderböcker – men inte för barnsliga. Finns det inte ett hål i utgivningen där, undrar Janina. Bilderböcker för lite äldre barn?

Hål och hål, jag vet inte. Jag kommer på en hel del böcker jag skulle kunna tänka mig att läsa för en fem, sex-åring (några stycken syns på bilden ovan). Men kanske ändå att det är färre titlar i den här kategorin än för övriga bilderboksåldrar? Det är det nog.

Däremot finns det ju massor av bra faktaböcker när kidsen börjar komma upp i femårsåldern. Om kroppen, rymden, dinosaurier, uppfinningar, djur, natur, what have you. Det är lätt att man glömmer dem när man boktipsar, har jag märkt.

Men med utgångspunkt ändå i de skönlitterära berättelserna: Vilka bilderböcker tycker ni passar för lite äldre barn (säg från fem)? Har ni några favoriter?

”What will become of that bad child?”

Vårt avlånga land rymmer flera fina författare vars böcker letat sig utanför landets gränser. I Ulla Rhedins Bilderbokens hemligheter beskrivs bland annat vad som hänt Barbro Lindgrens Max och Vilda bebin när de styrt kosan utomlands…

Exempelvis berövas alla stackars franska barn på chans till fniss när översättaren sätter ord på allt istället för att lita på att barn kan förstå när texten säger en sak, bilden något annat. När Max i Max boll knuffar katten över stenmuren läser vi “Ramlar kissen” och skrattar, i den franska översättningen konstateras torrt “Han puttar katten”. Ack, en sån tråkmåns! Franska barn riskerar dessutom att bli en smula förvirrade då Max och Vilda bebin får dela på samma namn, Mini Bill, trots att de är två helt skilda karaktärer. I de senare versionerna av Max har han dock fått byta namn till Tom. Mindre förvirrande.

På tal om Vilda bebin, i både den franska och den engelska versionen blir bebin “elak” istället för “arg” när han upptäcker att den efterlängtade hunden blott är av tyg. I danska Mors vilde unge ifrån 1992 är bebin dessutom så “fräck” att han borde ha “smäck” (dask, smäll)!

Jag är nog inte ensam om att protestera mot den behandlingen av Lindgrens barnperspektiv (och av bebin!). Är det skillnader i barnsyn eller nödrim som spökar?

 

Bilderbokens hemligheter är skriven av Ulla Rhedin. Ges ut av Alfabeta förlag. Barbro Lindgrens böcker om Max och Vilda bebin ges ut av Rabén & Sjögren.

”What will become of that bad child?”

Vårt avlånga land rymmer flera fina författare vars böcker letat sig utanför landets gränser. I Ulla Rhedins Bilderbokens hemligheter beskrivs bland annat vad som hänt Barbro Lindgrens Max och Vilda bebin när de styrt kosan utomlands…

Exempelvis berövas alla stackars franska barn på chans till fniss när översättaren sätter ord på allt istället för att lita på att barn kan förstå när texten säger en sak, bilden något annat. När Max i Max boll knuffar katten över stenmuren läser vi “Ramlar kissen” och skrattar, i den franska översättningen konstateras torrt “Han puttar katten”. Ack, en sån tråkmåns! Franska barn riskerar dessutom att bli en smula förvirrade då Max och Vilda bebin får dela på samma namn, Mini Bill, trots att de är två helt skilda karaktärer. I de senare versionerna av Max har han dock fått byta namn till Tom. Mindre förvirrande. 

På tal om Vilda bebin, i både den franska och den engelska versionen blir bebin “elak” istället för “arg” när han upptäcker att den efterlängtade hunden blott är av tyg. I danska Mors vilde unge ifrån 1992 är bebin dessutom så “fräck” att han borde ha “smäck” (dask, smäll)!

Jag är nog inte ensam om att protestera mot den behandlingen av Lindgrens barnperspektiv (och av bebin!). Är det skillnader i barnsyn eller nödrim som spökar?

 

Bilderbokens hemligheter är skriven av Ulla Rhedin. Ges ut av Alfabeta förlag. Barbro Lindgrens böcker om Max och Vilda bebin ges ut av Rabén & Sjögren.

Konsten att läsa högt

Bilderböcker är roliga att ha att göra med av tusen olika orsaker, men det bästa är väl ändå att läsa dem högt för någon. Ett litet barn till exempel. Därför är det så himla viktigt med böcker som har bra flyt i texten. Det värsta som finns är när man hela tiden måste hålla på och ändra i texten för att orden är för svåra, felplacerade eller allmänt oflytiga. Eller rimmade böcker där rimmen är så dåliga att man helt enkelt inte läser dem alls. Men så finns det guldkorn där texten liksom dansar fram när man läser den. Det kan kännas som om man läser vad karaktärerna tänker och det är en ren och skär fröjd. Det kan överväga många andra brister med boken, fula illustrationer eller halvroliga berättelser till exempel. Medan böcker med dålig text har motsatt effekt.

Här är mina favoriter att läsa högt just nu:

Alla Gittanböcker av Pija Lindenbaum, Emma Adbåges böcker om Leni, Petras prick av Maria Nilsson Thore, eller böcker som rimmar bra, tex Atchoo! av Mij Kelly, översatt av Ulf Stark.

Vad har ni för favoriter eller skräckisar?

Jag vet! Vi läser en dinosauriebok!

Vad vi läser hemma just nu? Nämen, jomen, Sarah Sheppards alla dinosaurieböcker, bara. Och med “just nu” menar jag egentligen “hela, hela, HELA tiden”. Skämtar inte, vi snittar tre gånger om dagen. Alla fyra (“Massor av dinosaurier”, “Varning för köttgänget”, “Dino ABC” och “Dino 123”) titlarna. Och när vi läst färdigt pusslar vi pusslet. Och övar oss på att uttala de krångliga namnen. Och leker att vi hittar en Triceratops bakom soffan. Etc, etc, etc. Kan så sjukt mycket om dinosaurier plötsligt, va! Det är helt och hållet orimligt.

Men, men. Även om besattheten hos sonen börjar göra mig en liiiten aning matt så är det ju tacksamt att han åtminstone snöat in på bra böcker. Jag har skrivit det förut, och jag skriver det gärna igen – ska man läsa böcker om dinosaurier för sina barn så ska man läsa någon av de här fyra. Det är faktaspäckade böcker MED (och det hör ju inte till vanligheterna, direkt) massor av humor. Och färg!

Inte konstigt att de går hem.