Drakdödadgänget.

Jack, Zak och Mini leker riddare i trädgården. De ska bygga ett fort och slåss mot monster och drakar och festa på riktigt god mat från slottets kök. Kanske ska också sova i slottet? Men då ska Zak och Mini hem och sova:

“Vi sover i slottet i natt”, sa kung Jack.
Men då kom en jätte och hämtade Zak.
Jack sa “Två räcker bra i ett drakdödargäng.”
Men då tog en ny jätte Mini i säng.
Jack satt på tronen med filten runtom.
“Okej, draken”, sa han, “jag tar dig, så kom!”

Till sist är Jack ensam kvar i slottet och inte så kaxig längre, fast han försöker avfärda nattens alla mystiska ljud med ett “det är inget”. Men när det kommer ett fyrbent monster (med mycket läskiga flip-flops) med lysande ögon blir det för skrämmande och han ropar på mamma.
En vid det första intrycket anspåkslös bok som visat sig vara en pärla! Den är spännande och läskig och fantasifull. Men tack vare de lugna illustrationerna, det lättflytande rimmade språket och den snabba upplösningen kan man ändå som liten två-treåring tackla bilderna på drakar och monster (som faktiskt påminner ganska väldigt mycket om Maurice Sendaks vildingar). Fast det snart är läggdags.

Kung Jack och draken är skriven av Peter Bently, illustrerad av Helen Oxenbury och översatt av Lotta Olsson. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

De första kapitelböckerna

Det kom en fråga till redaktionen, om kapitelböcker för barn som fortfarande är ganska små (4-5 år sådär). Kanske kan vi hjälpas åt att svara? Jag börjar, och ni fyller på med tips i kommentarerna? JA!

Hej! Jag har en 4-åring som om några veckor blir 5 år. Vi läser alltid ett uppslag ur Stora Uppslagsboken under nattningen och sen en sagobok. Nu funderar jag på att börja läsa någon kapitelbok. Några tips på bra kapitelböcker att börja med? Böcker med ‘läskiga’ inslag gillas inte av barnet. 🙂 Tack!

Spontant kommer jag att tänka på böckerna på bilden ovan, med Ville och Vilda kanin av Ylva-Li och Lennart Gustafsson som favorit. En alldeles lagom snäll och mysig berättelse om den tama kaninen Ville som lämnar den trygga bondgården och ger sig ut i skogen och friheten. Där träffar han vildkaninen Vilda, och hon visar honom hur spännande och roligt det kan vara i skogen. Nästan helt fri från otäcka inslag! Eller ja, det är en kråka som är rätt dryg, och en rovfågel som vid ett tillfälle nästan fångar Vilda, men annars så! Tror inte den framkallar mardrömmar.

Övriga böcker som kan vara värda att kollas upp: Lillebror och Nalle av Jujja och Tomas Wieslander (eller någon av de andra böckerna om Lillebror). Lilla E ger sig ut på resa av Charlotta Lannebo (eller Lilla E i Karibien som är nästa bok om Lilla E). Mamma Mu och Kråkan av Jujja Wieslander och Sven Nordquist (eller någon av de andra kapitelböckerna om Mamma Mu). Måns och Mari om våren, av Kaj Beckman (finns en bok om vardera årstid), Prinsessor och Drakar av Christina Björk och Eva Eriksson, och Piggor och Suggor och Lena och Olof Landström.

Fler tips, någon?

Lästips!

Lästips! Marianne Steinsaphirs intervju med Gunna Grähs i senaste OML – “Hon är både satirens mästarinna och uttolkare av barndomsdramer i samtiden.”

Lästips!

Lästips! Marianne Steinsaphirs intervju med Gunna Grähs i senaste OML – “Hon är både satirens mästarinna och uttolkare av barndomsdramer i samtiden.”

Hitta barnen!

I julhelgen roade sig stora och små i släkten med Erik Magntorn och Lisa Sjöbloms listiga bok Hitta barnen! En bok som har gått mig helt förbi under hösten (första upplagan sålde slut men boken finns nu ute på nytt). För alla som har råkat missa boken kan jag berätta att Hitta barnen! är en ABC-bok med 28 svartvita uppslag. På varje uppslag finns det på ena sidan en indirekt uppmaning till läsaren att hitta det försvunna barnet och på motsvarande sida finns en bild där barnet håller sig gömd. När man inser att det faktiskt inte alls är lätt att hitta barnen blir det mycket mer intressant än vad man någonsin hade kunnat tro. Det är sällan bilderböcker kan underhålla både barn och vuxna på samma gång men det här är ett av undantagen. Vi har suttit som uppslukade och försökt hitta var och ett av de tjugoåtta barnen. Vridit och vänt. Och jag tror nu att vi har lyckats. Men faktum är att det fortfarande finns några små frågetecken. Och det är just det som är så himla fiffigt med den här boken.

Hitta barnen! är skriven av Erik Magntorn och illustrerad av Lisa Sjöblom. Boken ges ut av Lindskog förlag.

”Här är Alfons Åberg, 40 år.”

(Foto: Jörn H Moen)

“Jaja, det är bra att du skriver barnböcker… men en vacker dag kanske du kan skriva för vuxna! Det har jag fått höra”, säger Gunilla Bergström, författare till böckerna om Alfons Åberg i en intervju med SVTs kulturprogram Sverige.

I år kan Alfons fira 40 år som barnboksbarn, men vad är det som gör att han är lika populär idag som när första boken Godnatt, Alfons Åberg kom ut? Kanske är det den avskalade igenkänningen. Alfons är vardagsnära, han rör sig i en urban miljö med höghus, en liten affär och skola. De flesta berättelser utspelar sig huvudsakligen inomhus, i familjen Åbergs tre rum och kök. Helgdagar lever en undanskymd tillvaro, likaså årstider. Kvar blir en ren berättelse om stora känslor, Alfons blir ett verkyg för att prata (med sig själv eller andra) om ensamhet, konflikter och rädsla men också vänskap och sprudlande lekfullhet.

Vetenskapsradion Forum har intervjuat konstvetaren Annika Gunnarsson som i en ny doktorsavhandling har studerat bilderna i böckerna om Alfons. Några andra som kommer uppmärksamma Åbergs i år är Stockholms stadsmuseumKulturen i Lund och Boulevardteatern som spelar Hur långt når Alfons? med regi av Ika Nord.

Till hösten kommer dessutom en sprillans ny Alfonsbok…

Kivi och monsterhund

Nu har den första boken med ordet “hen” istället för hon eller han getts ut! Det är Olika förlag, författaren Jesper Lundqvist och illustratören Bettina Johansson som ligger bakom Kivi och monsterhund. Spännande tycker jag, och lite ovant (läser hen nästan som ett namn). Hur ska det här fungera och kommer andra författare och förlag att våga följa efter? Hoppas det! Inte så att jag tycker att alla barnkaraktärer i alla böcker måste bli könsneutrala, men att det finns några sådana alternativ på marknaden, det kan inte vara annat än bra. Precis som det är bra att Kivis familj består av mappor, pammor, morbrostrar och parvelpysor.

I Barnboksbloggens recension uttrycks farhågor att boken kommer reduceras till att enbart bli ett debattinlägg. Precis som Lisa Jannerling hoppas jag verkligen att det inte blir så. För Kivi och mosterhund är mer än bara en bok om “hen”. Det är en humoristisk berättelse med färglada snygga illustrationer och med text som rimmar så det sjunger om det (lite som Hellsings “Moster Ester älskar fester”), lyssna bara:

Mappor och pammor och morbroster Jin,
en bryssling, en marfor, en halvkvartskusin,
små parvelpysor och storebröstrar;
alla står de runt sängen och tröstar
och visslar och tisslar och säger jovisst,
någon gång möjligen, nästan helt visst,
ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova
– men bara om Kivi nu själv lovar sova

Och kanske barn inte bryr sig så mycket om det där med hen, de vänjer sig snabbare än vuxna. Men de kommer inte undan den feta mögliga monsterhunden. Sjukt skabbig och äcklig! Jag som inte gillar hundar så värst mycket kommer lätt att använda den här boken den dagen mina barn börjar tjata om husdjur. Kolla, så här kan det gå! Bajs på mattan och uppätna skor och loppbiten päls. Kivi inser efter det brutala mötet med monsterdjuret precis samma sak. Det där med hundar är ingen hit, bättre att önska sig en gorilla! (ska tillägga att jag visst känner hundar som är jättefina)

Kivi och monsterhund är skriven av Jesper Lundqvist och illustrerad av Bettina Johansson. Den ges ut av Olika förlag. Smakprov här.

Den andra mamman

Viveka Sjögrens underbara bok Den andra mamman är en av de senare årens vackraste och mest rörande svenska bilderböcker. Kabusa Böcker gav på nytt ut boken för några år sedan och jag hoppas att alla ni där ute ser till att skaffa ett exemplar medan den finns att skaffa. För den som önskar boken på ett annat språk än svenska så finns boken inläst i olika versioner här. Lyssna!

A-B-C-D i pekboksformat

Vilken liten godbit det här är! Emma Adbåge har illustrerat Lennart Hellsings klassiker A-B-C-D Råttan kokar te. Och såklart har hon gjort det väldigt kul, förmänskligade råttor med svansen över armen och små råtthål i väggarna (vem bor där inne?). Bäst av allt är slutet: “katten är ju DÖ!” med en stor katt med basker och fet rumpa som hänger död över köksbordet. En lagom morbid avslutning på en söt rimramsa för de minsta.

Här är en annan Hellsingramsa som Adbåge också gjort bilder till:

Klicka på bilderna för smakprov!

A-B-C-D Råttan kokar te och Vad ska vi göra? är skrivna av Lennart Hellsing och illustrerade av Emma Adbåge och ges ut av Rabén&Sjögren.