Vad läser din tvååring?

sistone har det allt varit lite klurigt att förnya sig på högläsningsfronten. Det kommer såna perioder ibland när inte någon bok är rolig nog att läsa. Jag tyckte likadant när sonen var runt ett år (nu är han nyss fyllda två). Kanske har det något att göra med att barnen är så upptagna att lära sig annat vid dessa tillfällen, att läsa böcker mest framstår som lamt och alltför stillsamt just då? Har ni upplevt samma sak? Knep för att få ny inspiration mottages tacksamt.. Bortsett från Koko och Bosse av Lisen Adbåge har vi läst Alla får åka med av Anna Clara Tidholm och Hus är gott, sa Oskar av Larserik Eriksson till leda nu ett tag och så dök lyckligtvis den fina Mumins lilla bok om motsatser upp (Alfabeta). Mumin har aldrig varit min favorit men jag tycker faktiskt (må vara helgerån men ett lindrigt sådant) att de nya förenklade Muminböckerna är jättefina och mycket mer tillgängliga för barn överlag (än vad originalen är). Sen tänker jag att Pixiböckerna aldrig blir omoderna och de nästan jämt är gränslöst populära bland de små. Jag gillar verkligen att man kan köpa dem i temaboxar, som den här ovan: “Klassiska sagor” (Bonnier Carlsen). Snyggt och i ett otroligt lätthanterligt format! Bilar och fordon är ett otroligt enformigt tema som aldrig verkar bli utbytt i (varje fall hemma hos oss) men jag gillar ändå att det finns FINA böcker om grävskopor som exempelvis Skruttens första grävskopa av Marie Oskarsson och Kenneth Andersson (Rabén) som kom nu i juni. Sen sist men inte minst, en bok som egentligen är för ännu yngre barn (pekis) Kläder och fordon av Johan Nordqvist och Johan Toorell som ska komma ut snart på Gilla Böcker verkar rolig just för att sakerna på bilderna kan vara två och inte bara en. Bra uppslag till samtalsämne! Att en Conversesko kan vara både en sko OCH en traktor. Vem hade väl trott liksom?

Finaste på länge

Det var längesen jag höll en så lyxig och påkostad bilderbok i mina händer. Jag måste liksom bläddra med lite andakt. Det börjar redan med omslaget med en explosion av färger och former, vackert tyginbunden rygg och nästan självlysande illrosa detaljer (bilden ovan gör den inte riktigt rättvisa). Och så öppnar jag boken och ser ett överflöde av text. Stor text! Det är helt uppenbart en förälder som tjatar på huvudpersonen Fanny om allt möjligt (det är något om några skor och att skynda sig). Men Fanny lyssnar inte utan drömmer sig bort i en text- och tjatfri värld, full av fantastiska figurer, skogar, hav och undervattensgrottor. Jag märker tydlig inspiration från Tove Janssons böcker, Till Vildingarnas land och japanska animerade filmer. Och gillar alltihop! Särskilt de genomskinliga sidorna, genidrag! Det är inte så lätt att läsa boken för ett barn märker jag, men oboy vad jag hade älskat den här boken om jag var 5-6 år. INTE att läsa med någon vuxen, utan att sitta och drömma mig bort med! Kolla här bara:

 

 

Fannys fantastiska resa är skriven och illustrerad av Charlotte Gastaut, är översatt av Sofia Hahr och ges ut av Rabén&Sjögren.

Koko och Bosse = kärlek

 Koko och Bosse alltså. Den här boken hade inte kunnat komma mer lägligt. Trotsbarnet har just börjat pröva sin makt hemma hos oss och varje dag försöker vi komma på nya grepp för att överlista honom. Koko i boken får vara både kille och tjej (spelar inte nån roll vilket här). Bosse är pappan som för längesen har insett hur hopplöst det är att försöka övertyga någon som Koko. Istället låter han Koko göra sina egna erfarenheter. Och det är här humorn kommer in. Det absurda i att få som man vill hela tiden. Som när Koko vägrar gå och lägga sig och Bosse går och lägger sig själv istället. Som när Koko vandrar ut från snabbköpet med varor bara för att Koko vill det.  Det finns riktigt mycket utrymme för barnet själv att göra sina tolkningar i den här boken. Hemma hos oss hade vi vår första, långa konversation någonsin efter att ha läst Koko och Bosse. Om hur mjuk Bosses säng var, om vuxna har cykelhjälm eller inte, och om man verkligen får ta saker i affären. Så klart var det också illustrationernas förtjänst. För den här gången överträffar Lisen Adbåge sig själv. Bilderna är ännu finare än vad de brukar vara (tror det är något med färgvalet och nyanserna som harmonierar med själva stämningen i historien) och det lilla vykortet man fick med boken är redan väl tummat i kanterna. Kort och gott – vi föll handlöst för den här boken.

Koko och Bosse är skriven och illusterad av Lisen Adbåge och ges ut av Natur&Kultur. Bilden är hämtad från http://www.lisenadbage.com/bok/kokoochbosse.html.

Färg och formfest!

Det här gillar jag! Mycket färg och snygga grafiskt formgivna djur att peka på för små knoddar – utan alltför många jätteobskyra arter som ingen (okej, i alla fall inte jag) kan härma utan att först googla efter youtube-klipp och plugga djurläten i en halv dag. Här är det vanliga djur, tydliga bilder och snygga former. Precis det man vill ha!

Varje djur har en rimmad text också. Den hade jag ärligt talat hoppat över att läsa om den som lyssnade var riktigt liten, för då hade jag mer fokuserat på pekandet och ljudhärmandet, tror jag. Men med en drygt tvåårig lyssnare är rimmen roliga. Jag läser texten, han fyller i den rimmade slutklämmen. Fint så!

Min första bok om tama djur och Min första bok om vilda djur är skrivna och illustrerade av Fia Eliasson. De ges ut av Ordalaget. 

Den förtrollade parken

  
Eftersom jag är från Kristianstad så har jag varit på Wanås ett antal gånger och förälskat mig i platsen, precis som så många andra. Wanås består av ett slott från medeltiden, en konsthall, en helt fantastisk skulpturpark i en bokskog och ett ekologiskt jordbruk. Det är alltid väldigt hög kvalitet på utställningarna, i år ställer till exempel Yoko Ono och Jacob Dahlgren ut och tidigare år har bland annat Louise Bourgeois skulptur Maman ställts ut. Det som lockar mig mest är skulpturparken. Vackrare plats får man leta efter, med eller utan konst. Den är liksom trolsk med sina skyhöga och urgamla träd och de installationer som anas mellan stammarna förhöjer den magiska känslan.

Just därför blev jag väldigt nyfiken när jag läste om Astrid Trotzig och Fredrik Söderbergs Den förtrollade parken. Berättelsen är först ut i ett konstnärligt projekt där en serie barnböcker om figuren Sams upplevelser av parken ska ges ut. Så här börjar boken:

Det var en gång ett slott. Det var omgivet av en stor park, som i sin tur var omgärdad av en hög stenmur. Slottet var gammalt och slitet. Ingen bodde längre där och det var byggt för så länge sedan att ingen mindes hur det hade sett ut när det var nytt och bebott. Men en gång i tiden hade det varit vitt och vackert och fullt av liv. Nu låg det tyst och övergivet, tomt och trasigt.

Sen fortsätter den i klassisk sagastil med en olycklig vattenhäxa som blivit bitter över sitt öde, fast i en liten damm. Till sist blir bitterheten ondska och avundsjuka och tas ut på intet ont anande barn som förvandlas till stenar, träd och vind. Det är en väldigt vacker historia, men sorglig och med ett tungt slut som får en att önska efter nästa bok i konstprojektet. Och som definitivt kommer få mig att titta mig lite mer noga omkring nästa gång jag är på Wanås.

Den förtrollade parken är skriven av Astrid Trotzig, illustrerad av Fredrik Söderberg och ges ut av Stiftelsen Wanås Utställningar. Bilderna i inlägget är lånade från Wanås hemsida.

Den förtrollade parken

  
Eftersom jag är från Kristianstad så har jag varit på Wanås ett antal gånger och förälskat mig i platsen, precis som så många andra. Wanås består av ett slott från medeltiden, en konsthall, en helt fantastisk skulpturpark i en bokskog och ett ekologiskt jordbruk. Det är alltid väldigt hög kvalitet på utställningarna, i år ställer till exempel Yoko Ono och Jacob Dahlgren ut och tidigare år har bland annat Louise Bourgeois skulptur Maman ställts ut. Det som lockar mig mest är skulpturparken. Vackrare plats får man leta efter, med eller utan konst. Den är liksom trolsk med sina skyhöga och urgamla träd och de installationer som anas mellan stammarna förhöjer den magiska känslan.

Just därför blev jag väldigt nyfiken när jag läste om Astrid Trotzig och Fredrik Söderbergs Den förtrollade parken. Berättelsen är först ut i ett konstnärligt projekt där en serie barnböcker om figuren Sams upplevelser av parken ska ges ut. Så här börjar boken:

Det var en gång ett slott. Det var omgivet av en stor park, som i sin tur var omgärdad av en hög stenmur. Slottet var gammalt och slitet. Ingen bodde längre där och det var byggt för så länge sedan att ingen mindes hur det hade sett ut när det var nytt och bebott. Men en gång i tiden hade det varit vitt och vackert och fullt av liv. Nu låg det tyst och övergivet, tomt och trasigt.

Sen fortsätter den i klassisk sagastil med en olycklig vattenhäxa som blivit bitter över sitt öde, fast i en liten damm. Till sist blir bitterheten ondska och avundsjuka och tas ut på intet ont anande barn som förvandlas till stenar, träd och vind. Det är en väldigt vacker historia, men sorglig och med ett tungt slut som får en att önska efter nästa bok i konstprojektet. Och som definitivt kommer få mig att titta mig lite mer noga omkring nästa gång jag är på Wanås.

Den förtrollade parken är skriven av Astrid Trotzig, illustrerad av Fredrik Söderberg och ges ut av Stiftelsen Wanås Utställningar. Bilderna i inlägget är lånade från Wanås hemsida.

Livet.

 

Som ni alla har märkt har det varit låg aktivitet på bloggen ett tag. Den här våren har vi som skriver haft ovanligt fullt upp med graviditeter, födslar och nya och gamla jobb. Lisa B fick just en ny liten Bokunge och vi är superglada för hennes skull! Nu jobbar vi upp ångan och hämtar sommar- och höstpepp i kataloger, bokaffärer, bibliotek och framförallt i våra egna bokhyllor. När kvällarna är lite ljusare och det är lättare att hålla sig vaken finns det tid att läsa de böcker som kommit bara under den sista månaden. Bland annat kom en bok i vilken vår fina bekant Julie från Montreal (som står bakom vår Bokunge-banner) har med några illustrationer. Smarta små upptäcker naturen, utgiven av Rabén&Sjögren. Så klart måste vi uppmärksamma er på detta! Boken är en slags naturantologi för barn som är indelad efter årstider. Kan varmt rekommenderas till alla pedagoger, särskilt de som arbetar med utepedagogik. På tal om natur så stod det i dagarna att läsa i tidningarna om hur bisamhällena blir allt färre på grund av vårt flitiga mobiltelefonanvändande (som tydligen gör bina förvirrade). Om man undrar hur binas öde angår oss människor ska man läsa Boel Werners originella och snygga faktabok Holgers honung och andra bi-saker. På sista sidan i boken, hittar man en kort faktatext om dessa fantastiska insekter. Där på sista raderna får vi veta att honungsbiet har funnits på jorden i 50 miljoner år. Vi människor i 50 tusen. Bara det får en att buga.

Smarta små upptäcker naturen ä r sammanställd av Birgitta Westin och faktagranskad av Lars- Åke Janzon (Jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet). Den ges ut av Rabén&Sjögren. Holgers honung och andra bi-saker av Boel Werner är utgiven av Opal.

Prinsessan rockar loss

Prinsessan är tillbaka, och den här gången kommer hon levererad med cd-skiva och allt!

Det här är den sjätte boken om den tuffa prinsessan som inte nöjer sig med att sitta och vänta i något himla torn på att en prins ska komma och rädda henne. I föregående böcker har hon tacklats hårdast i hockeyrinken, jagat bort vilda hyenor från en picknick, lurat ett läskigt källartroll, fixat bästa kalaset och räddat födelsedagsgäster från att bli borttrollade av en arg trollkarl. I den här boken samlar hon ihop sina gamla rockbandskompisar och fixar en hejdundrande konsert (vars låtar man alltså också kan lyssna på i efterhand, på cd-skivan som följer med boken).

Både bok och cd-skiva har blivit flitigt lästa och lyssnade på här hemma de senaste dagarna. Sonen har lyriskt dansat, sjungit med, dragit fram sin egna maracas och diggat, och velat läsa boken både en och sjutton gånger på rad.

Kanske är det därför jag ändrat inställning själv? Har under helgen nämligen gått från ganska skeptisk (var hon inte bättre förr, Prinsessan? Innan hon blev ett… koncept?), via neutral (fast vadå, det är väl inget fel på koncept? Vad menar jag?), vidare till försiktigt positiv (musik är ju faktiskt ett roligt tema) till ganska peppad, faktiskt (så du vill lyssna på Prinsessans Rockband igen och dansa lite? KUL!).

Nu går jag omkring och nynnar på låtarna från cd-skivan, och skulle faktiskt gladeligen läsa boken för artonde gången om den väljs vid läggdags när det vankas kväll. 

Så kan det gå!

Prinsessans rockband är skriven och illustrerad av Per Gustavsson. Den ges ut av Natur & Kultur.

Prinsessan rockar loss

Prinsessan är tillbaka, och den här gången kommer hon levererad med cd-skiva och allt!

Det här är den sjätte boken om den tuffa prinsessan som inte nöjer sig med att sitta och vänta i något himla torn på att en prins ska komma och rädda henne. I föregående böcker har hon tacklats hårdast i hockeyrinken, jagat bort vilda hyenor från en picknick, lurat ett läskigt källartroll, fixat bästa kalaset och räddat födelsedagsgäster från att bli borttrollade av en arg trollkarl. I den här boken samlar hon ihop sina gamla rockbandskompisar och fixar en hejdundrande konsert (vars låtar man alltså också kan lyssna på i efterhand, på cd-skivan som följer med boken).

Både bok och cd-skiva har blivit flitigt lästa och lyssnade på här hemma de senaste dagarna. Sonen har lyriskt dansat, sjungit med, dragit fram sin egna maracas och diggat, och velat läsa boken både en och sjutton gånger på rad.

Kanske är det därför jag ändrat inställning själv? Har under helgen nämligen gått från ganska skeptisk (var hon inte bättre förr, Prinsessan? Innan hon blev ett… koncept?), via neutral (fast vadå, det är väl inget fel på koncept? Vad menar jag?), vidare till försiktigt positiv (musik är ju faktiskt ett roligt tema) till ganska peppad, faktiskt (så du vill lyssna på Prinsessans Rockband igen och dansa lite? KUL!).

Nu går jag omkring och nynnar på låtarna från cd-skivan, och skulle faktiskt gladeligen läsa boken för artonde gången om den väljs vid läggdags när det vankas kväll. 

Så kan det gå!

Prinsessans rockband är skriven och illustrerad av Per Gustavsson. Den ges ut av Natur & Kultur.