Lenilenileni

I Leni är ett sockerhjärta är Leni vuxen. Hon är så stor att hon är beredd att äta stark ost, lök och dricka kaffe (eller vem det nu var som drack det), precis som vuxna. Fast det finns förstås gränser för hur vuxen man kan bli, städa till exempel, det verkar vara höjden av tråkighet. I Leni blir en bebis har det kommit in en lillebror i bilden, Sigge. Han är en riktig bebis. Och det är Leni också, faktiskt! Det syns kanske inte, men det känns.

Leni blir en bebis är lika bra som föregångaren, minst. Eller det är snarare så att de båda böckerna förhöjer varandra. Jag älskar hur Emma Adbåge knyter samman dem genom återkommande mönster: I Leni är ett sockerhjärta kan Leni knäppa jackan själv, äta med kniv och gaffel, gå utan vagn och är så stor så alla andra barn blir pluttiga. I Leni blir en bebis kan hon inte klä på sig alls, inte äta ordentligt och definitivt inte gå. Krypa kan hon däremot och det är roligt, för allting blir så stort.

Och så älskar jag hur det är äldre människor i båda böckerna som drar igång Lenis förvandlingar. Först är det några tanter på ett kondis som kallar henne för ett sockerhjärta, och då blir hon såklart vuxen. Men när sen en gammal gubbe kallar henne stora damen blir hon vips ett sockerhjärta igen. Och när en annan tant i slutet av Leni blir en bebis har fräckheten att kalla henne för just en stor bebis blir hon så förolämpad att hon bestämmer sig för att bli en häst i stället. Fullkomligt logiskt. Jag kan känna igen den känslan från när jag själv var liten, det var väldigt provocerande när främmande äldre personer skulle kalla en saker som om de visste vem man var. Jag har full förståelse för Lenis trots. Och jag vill se mer av det!

(Sigge förresten, himla gullig bebis! Bara så vi inte glömmer bort honom.)

Leni blir en bebis är skriven och illustrerad av Emma Adbåge och ges ut av Rabén&Sjögren.

Så målar Lisen

Dagens tips: Här bloggar fina illustratören Lisen Adbåge om hur det går till när hon gör en bild. Mkt mkt intressant för en nyfiken. Har ni till exempel sett vilken smal, smal, smal pensel hon använder? Sjukt imponerande. Klicka!

Prinsessor, drakar och mesiga prinsar.

 

I maj kommer boken Prinsessor och drakar av Christina Björk och Eva Eriksson. Boken innehåller sju prinsessberättelser, en för varje veckodag, plus en extra bonusberättelse där alla prinsessorna är samlade. Gemensamt för alla prinsessorna är att de liksom dagens unga tjejer klarar sig ypperligt utan en prins vid sin sida. Och drakarna blir de antingen kompis med eller så byter de uppdrag. Prinsessor och drakar för tankarna till den fantastiska boken Prinsessan Papperspåse av Robert N Munsch och Michael Martchenko som kom ut 1980. Just den boken finns endast att köpa på engelska (eller att fjärrlåna från större svenska bibliotek) men är faktiskt värd varenda dollar/pund med tanke på innehållet. Den handlar om en prinsessa som ska rädda en prins från en elak drake. För att komma förbi draken obemärkt drar hon på sig en gammal papperspåse. När prinsessan till slut kommer fram till prinsen och ska befria honom är hon lortig och ser inte alls ut som den prinsessa den unge prinsen har föreställt sig. Därför vill han inte gifta sig med henne. Och så klart blir prinsessan lack. Här har hon satt en massa på spel för hans skull och så kommer det hela ner till att hon inte är fin nog för honom.

Prinsessor och drakar är skriven av Christina Björk och illustrerad Eva Eriksson, boken kommer ut i maj månad på Rabén & Sjögren. The Paper Bag Princess är skriven av Robert N Munsch och illustrerad av Michael Martchenko boken ges ut av Annick Press Ltd.

Favoriter just nu.

Just nu är det bara de här tre böckerna som gillas vid läggdags här hos oss. Själv är jag rätt glad med tanke på att samtliga har så inbjudande bilder att man inte nödvändigtvis behöver läsa texten (läs: det går att hittepåa när man själv är trött). Hur den lilla Mullvarden fick sin bil minns kanske några av er från TV back in the days. Här är det lilla huset är faktiskt enbart Kitty Crowters förtjänst att jag upptäckte. När Lisa H och jag träffade henne förra våren berättade hon att det var en av hennes absoluta favoriter. Slutligen Sven Nordqvist mastodontverk Var är min syster? som de allra flesta nog är bekanta med vid det här laget. Den måste man bli påmind om då och då. Så man inte glömmer bort hur storslagen den är.

Här är det lilla huset är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Eva Eriksson och ges ut av Erikssson & Lindgren. Hur den lilla mullvarden fick sin bil är skriven av Eduard Petiška och illustrerad av Zdeněk Miler. Boken ges ut av Parabellum Nord AB Förlag. Var är min syster? är skriven och illustrerad av Sven Nordqvist och ges ut av Opal.

Bibeln i pekboksformat

Var på barndop i helgen och gav bort den här boken till bebisen i fråga. Vilken bisarr bok det är egentligen! Bibeln som pekbok. Eller hur ska man beskriva den? Här kan bebisar i alla fall titta och peka på grafiska bilder av Jesus på korset (han ser förvånansvärt glad ut, får man ändå säga!) ormen i paradiset, Adam & Eva och lite andra härliga bibelgestalter. 22 bilder och ord allt som allt, i hård kartong.

Tycker det är rätt roligt, faktiskt. I själva verket har jag visserligen extremt svårt att se hur man ska få läsningen av den att funka i praktiken. (Okej att låta bebisen peka i en “vanlig” pekbok på vardagliga grejer som lampor, hundar och bollar. Men hur förklarar man bilden av Jesus på korset för en bebis?) Men jag faller ändå för konceptet och ger bort den till höger och vänster på barndop jag hamnar på. Passar ju!

Pekbibel har några år på nacken, men går fortfarande fint att få tag på. Den är gjord av Lars Steiner, och ges ut av Rabén & Sjögren.

Bibeln i pekboksformat

Var på barndop i helgen och gav bort den här boken till bebisen i fråga. Vilken bisarr bok det är egentligen! Bibeln som pekbok. Eller hur ska man beskriva den? Här kan bebisar i alla fall titta och peka på grafiska bilder av Jesus på korset (han ser förvånansvärt glad ut, får man ändå säga!) ormen i paradiset, Adam & Eva och lite andra härliga bibelgestalter. 22 bilder och ord allt som allt, i hård kartong.

Tycker det är rätt roligt, faktiskt. I själva verket har jag visserligen extremt svårt att se hur man ska få läsningen av den att funka i praktiken. (Okej att låta bebisen peka i en “vanlig” pekbok på vardagliga grejer som lampor, hundar och bollar. Men hur förklarar man bilden av Jesus på korset för en bebis?) Men jag faller ändå för konceptet och ger bort den till höger och vänster på barndop jag hamnar på. Passar ju!

Pekbibel har några år på nacken, men går fortfarande fint att få tag på. Den är gjord av Lars Steiner, och ges ut av Rabén & Sjögren.

Bokrean!

Jag har inte spanat runt så mycket inför bokrean i år. Men lite har jag snappat upp, bland annat böckerna ovan. Är det någon annan som har fått upp ögonen för reaböcker vi inte får missa?

Det är en bok!

Det är en bok! ser ut att vara skriven för de allra minsta barnen: lite text, stora enkla bilder, gulliga figurer. Men när man läser den förstår man att det inte är så självklart. Man måste åtminstone veta vad twittra, wi-fi och blogga är. Det kanske man vet ganska tidigt, vad vet jag? En elev i trean på min skola läste boken och älskade den och en vän (30+) blev lika förtjust. Oavsett vem som tilltalas av boken så går det i alla fall inte att ta miste på budskapet: Det är en bok! Och den är briljant för man INTE behöver logga in på den, den inte kan låta lustigt eller blogga. Och man behöver inte ladda ner den (man kan låna den gratis på bibblan), man kan inte scrolla och behöver ingen mus. Helt odigital rätt och slätt. Men ändå så himla spännande. Det är en bok! är en alldeles strålande och underhållande påminnelse om att böckerna fortfarande står starka, trots den senaste tidens invasion av iPads, Androider och appar.

Det är en bok! är skriven av Lane Smith och utgiven av Rabén&Sjögren. (Lite ironiskt så finns en boktrailer på Youtube, kolla här.)

Eufori en måndag!

För er som känner till böckerna – ni ser inte i syne! Miroslav Saseks böcker om några av våra största västerländska städer kommer på svenska nu i vår. Initiativet står Tukan förlag för. För mig är det rena glädjechocken – jag tycker Saseks bilder är så nära perfektion man kan komma och det vore så fint att få läsa dem med svensk text! Visserligen är nog detta mer genren bilderbok för vuxna – men ändå tror jag lite större barn kan drömma sig iväg till städer som Paris och New York med hjälp av dessa bilder.