Teater, minsann!

Okej, det är trist att tipsa om en teater som ligger i Stockholm, jag vet, jag vet. Alla kan inte gå dit. Men om vi ser bortom det en stund? Då vill jag ändå slå ett slag för dockteatern Tittut som ligger på Södermalm. Himla bra ställe! Ganska litet, väldigt mysigt, kostar under en hundring.

Häromveckan var jag på föreställningen Pimpa, den lilla hunden med röda prickar med en snart 3-åring och en snart 4-åring. Mycket populärt! Karaktären Pimpa skapades i Italien på 70-talet och har synts både i serietidningar och tecknad film, men det behöver man inte veta för att gilla den här föreställningen. Skuggspelet (vanligtvis tror jag föreställningarna på Tittut oftast är med traditionella dockor, men kan inte svära på saken) om Pimpa som försöker hjälpa en andunge att hitta sin mamma är fängslande ändå. Publiken satt som små ljus i den lilla salongen, och åtminstone de delar av publiken som jag känner har pratat om Pimpa ever since. Tänker absolut gå dit igen! Har sett att de har föreställningar baserade på mina favoritböcker om Mamman och den vilda bebin, till exempel. Eller den söta elefanten Pomelo! Fint, det.

Foto: Love Lannér.   För aktuellt program, kolla in Dockteatern Tittuts hemsida.

Trotsande föräldrar, igen

Tessla har det inte lätt med sina föräldrar. Det är helt klart. I förra boken (Tesslas mamma vill inte!) var det mamman som vägrade gå hem från parken, äta kvällsmaten och gå och lägga sig. Den här gången är det pappan som trotsar. Han vill inte gå upp, inte dricka kaffe och inte läsa tidningen. Det är ju alldeles märkligt med en sådan trots! Tessla måste muta med hela sin fantasi för att få pappan iväg till jobbet. Och det visar sig att andra barn har samma problem, för när Tessla och pappa åker pulka sista biten till jobbet (för att han ens ska vilja resa sig ur snöhögen) ser man två barn till i pulkabacken med sina föräldrar bakom sig. Det är Bert och Lena, som också jobbar på banken och som får locka pappan med dans för att få in honom på kontoret. Det är samma mönster som i förra boken, påhittigt och tokigt (en pappa som inte vill ha kaffe! skulle aldrig funka i det här huset). Och såklart kul med en banksnubbe som vill ha hårklämmor och glitter i mössan. Mitt enda bekymmer med boken är att det stapplar vid högläsningen. Det blir många ”nej, säger pappa” och ”ja, säger pappa”. Man får brodera ut texten för att det ska flyta på bättre. En grej till förresten, det är jultider i Tesslas pappa vill inte!, julglitter, snö, adventsstake. Extra plus tycker jag!

Tesslas pappa vill inte! är skriven av Åsa Mendel-Hartvig och illustrerad av Caroline Röstlund. Den ges ut av Olika förlag.

 

 

Godnatt, min katt!

Nästa år kommer tre redan etablerade författare (som i vanliga fall skriver för vuxna) ut med böcker för små barn på Bonnier Carlsén. Linda Skugge och Kristina Digman med Godnatt min katt (mars). Malte Persson och Rui Tenero med Resan till världens farligaste land (mars). Sara Stridsberg och Anna-Clara Tidholm med Mamman och havet (augusti/september).
Vi skickade iväg några frågor till Linda Skugge om hennes kommande barnboksdebut. En bok som handlar om kärleken till en älskad katt men som även innehåller råd och fakta om hur det är att ha katt.

Hej Linda! Hur inleddes samarbetet mellan dig och Kristina Digman?
Jag älskar Kristinas bilder, har alla hennes böcker. Hon ritar helt magiskt vackert. Jag minns inte hur vi kom i kontakt… Det var så länge sen.

Till vilken målgrupp riktar sig er bok?
3-6 år

Du skriver en bok om minnet av en förlorad katt. Hur kommer det sig?
Jag hade katter i 14 år och att förlora dem är det sorgligaste som jag varit med om. Husdjur står en på något konstigt sätt ännu närmre än människor tycker jag för med djur finns bara kärlek och inga konflikter. Det är bara instant love och närhet utan krångel.

För många som har djur sker en slags förändring i förhållandet till djuret när man får barn. Hur var det för dig?
Ja det var väldigt jobbigt för jag hann inte med katterna och katterna blev jätteledsna för att de kände sig övergivna. Jag hade haft dem i minst 10 år och så kom det en bebis, det var svårt.

Många författare verkar ha en förkärlek till just katter. Hur kommer det sig tror du?
Jag vet inte, möjligen kanske att många författare sitter ensamma hemma och skriver och då passar det med sällskapet av katten som inte stör utan bara finns där och ger denna fina närvaro. Det jag älskar mest med katter är deras sjätte sinne, de observerar allt som finns och särskilt det som inte finns. De märker direkt om man har flyttat på en sak, hur liten den må vara så märker katten att något är ändrat och annorlunda. De är spirituella, har grace och är extremt smarta och närvarande.

Har du övervägt att skaffa katt igen?
Det tänker jag på varje dag…

Sist, har du fler bokidéer för barn planerade?
Jag håller på med ett manus som handlar om en extremt egensinnig tjej…som inte är som alla andra men som är helt nöjd över det. Jag hoppas att det inte ska ta fem år som det gjorde med Sebbeboken att få ut den…

Godnatt, min katt är skriven av Linda Skugge och illustrerad av Kristina Digman och ges ut av Bonnier Carlsén. Boken planeras komma ut den 29 mars 2012.

Godnatt, min katt!

Nästa år kommer tre redan etablerade författare (som i vanliga fall skriver för vuxna) ut med böcker för små barn på Bonnier Carlsén. Linda Skugge och Kristina Digman med Godnatt min katt (mars). Malte Persson och Rui Tenero med Resan till världens farligaste land (mars). Sara Stridsberg och Anna-Clara Tidholm med Mamman och havet (augusti/september).
Vi skickade iväg några frågor till Linda Skugge om hennes kommande barnboksdebut. En bok som handlar om kärleken till en älskad katt men som även innehåller råd och fakta om hur det är att ha katt.

Hej Linda! Hur inleddes samarbetet mellan dig och Kristina Digman?
Jag älskar Kristinas bilder, har alla hennes böcker. Hon ritar helt magiskt vackert. Jag minns inte hur vi kom i kontakt… Det var så länge sen.

Till vilken målgrupp riktar sig er bok?
3-6 år

Du skriver en bok om minnet av en förlorad katt. Hur kommer det sig?
Jag hade katter i 14 år och att förlora dem är det sorgligaste som jag varit med om. Husdjur står en på något konstigt sätt ännu närmre än människor tycker jag för med djur finns bara kärlek och inga konflikter. Det är bara instant love och närhet utan krångel.

För många som har djur sker en slags förändring i förhållandet till djuret när man får barn. Hur var det för dig?
Ja det var väldigt jobbigt för jag hann inte med katterna och katterna blev jätteledsna för att de kände sig övergivna. Jag hade haft dem i minst 10 år och så kom det en bebis, det var svårt.

Många författare verkar ha en förkärlek till just katter. Hur kommer det sig tror du?
Jag vet inte, möjligen kanske att många författare sitter ensamma hemma och skriver och då passar det med sällskapet av katten som inte stör utan bara finns där och ger denna fina närvaro. Det jag älskar mest med katter är deras sjätte sinne, de observerar allt som finns och särskilt det som inte finns. De märker direkt om man har flyttat på en sak, hur liten den må vara så märker katten att något är ändrat och annorlunda. De är spirituella, har grace och är extremt smarta och närvarande.

Har du övervägt att skaffa katt igen?
Det tänker jag på varje dag…

Sist, har du fler bokidéer för barn planerade?
Jag håller på med ett manus som handlar om en extremt egensinnig tjej…som inte är som alla andra men som är helt nöjd över det. Jag hoppas att det inte ska ta fem år som det gjorde med Sebbeboken att få ut den…

Godnatt, min katt är skriven av Linda Skugge och illustrerad av Kristina Digman och ges ut av Bonnier Carlsén. Boken planeras komma ut den 29 mars 2012.

Det kom en fråga…

…om syskonböcker för barn som ännu inte fyllt tre.

Här kommer några snabba tips: 
Vems bebis? av Stina Wirsén är en mästare på svåra, stora känslor som vi kanske förvisso läst om otaliga gången innan, men hennes böcker känns ändå alltid nytänkande och välbehövda.

Nejlika och lilla lilla syster av Hanna Zetterlund Struwe. Nejlika är två år och får en liten syster, som hon vill så mycket med, men inte får. Försiktigt och lugnt, tycker föräldrarna och det blir lite svårt till en början men löser sig som tur till slut.


 
Nelly packar av Anna-Clara Tidholm. Handlar om hur det är efter att ett syskon kommit och det kanske kan vara så där tråkigt, för mammorna och papporna inte kan avsätta så mycket tid för det stora barnet som innan. Nelly blir less och packar sin väska och ger sig iväg på ett litet äventyr. Den här var en storfavorit hos oss för ett par år sedan, men jag brukade alltid vara noga med smygbyta genus på Nellys föräldrar.
 
Uno i mammas mage av Sara Gimbergsson ger ett inifrånperspektiv på bebistillväxten i magen. Vi får se Uno leva sitt liv där inne, som i symbios med utanförvärlden. En bok med fina illustrationer och säkert också roligt för den om gillar att fundera över hur syskonet har det där inne innan utkomst. 
 
Ett litet urval men det finns så klart mer där ute. På biblioteken brukar det även finnas särskilda Få syskon-hyllor, så ett hett tips är att kolla där.

Lamm på rymmen

Barnkultur. Ack, denna källa till allt som är nyttigt och sunt! Poeten Gunnar Ekelöf har skrivit, “Det jag verkligen lärt mig har jag lärt mig i ett slags nödvärn mot det man velat proppa i mig.” – Ord som, måhända en smula orättvist, kommer till mig när jag läser Lamm på rymmen av den amerikanska författaren och serietecknaren Chris Monroe.

Följande har hänt:

Två lamm med förkärlek för dumma saker som poker och att åka skateboard utan hjälm på knoppen vill upptäcka värden utanför hagen. Två lamm ser sin chans och rymmer iväg. Två lamm upptäcker att världen utanför hagen både är mörk, snårig och fylld av faror i form av en lömsk varg. Två lamm räddas tillbaka till den trygga hagen av en enväldig fårhund.

Och nu, en frågesport! Vilka ord kommer du att tänka på?

1. “Nyskapande” och “ifrågasättande”.

2. “Väluppfostrad”.

Inom barnlitteratur med kristen inriktning så förekommer lamm ibland som symbol för barn och renhet. Det finns även en hel del barnkulturella lamm i övrigt, Landströms Bu och Bä och tv-karaktären Timmy Lamm, för att nämna två. Rocky och Blossom, de två frihetstörstande lammen i den här historien, är faktiskt småroliga – men tvingas in i en alltför sedesam berättelse om olydighetens konsekvenser.

Boken lämnar oss ändå med en smula hopp, nog kommer väl Rocky och Blossom lyckas överlista sin despot och dra ut på nya frihetståg?

 

Lamm på rymmen är skriven av Chris Monroe och ges ut av Rabén & Sjögren.

 

Grattis Gunilla Bergström!

Nyligen fick Gunilla Bergström Emilpriset av Smålands Akademi för barnkulturella insatser i Astrid Lindgrens anda. I samband med det tänkte jag tipsa om en ny bok som är gjord utifrån Bergströms Alfonsböcker. Det är tredje delen i serien Klurigt & kul med Alfons. Först kom Alfons leker med ord (pusselmemo), sen kom Alfons bollar med siffror (pusselmemo) och nyligen kom boken Alfons kollar här och där. Alfons kollar här och där är en slags hybridbok där en redaktör (Sofia Hahr) i samarbete med Gunilla Bergström har klippt och saxat ur gamla Alfonsböcker för att sätta huvudpersonen i ett nytt (läs:pedagogiskt) sammanhang. Det är samma Alfonskänsla som förut men här handlar det om att lära ut rumsprepositioner. Vid sidan av det pedagogiska upplägget så finns det en nyskriven historia som känns naturlig och inte alls forcerad. Men det krävs en vuxen som läser boken högt för att den ska komma till sin rätt. En efterlängtad bok för pedagoger i förskolan kanske?

Underbara Gittan.

I Gittan gömmer bort sig är Gittan på besök hos Hjördis, kompisen som inte fick plats på dagis utan istället har en barnflicka som heter Puma.

Hos Hjördis finns dessutom två små dagbarn. Stillsamma Gittan vill vara med Puma och titta på när hon läser, men Hjördis är av ett annat virke och vill hellre härja rundor. Det hela slutar i kaos och gråtande dagbarn och Puma som skäller på Gittan. Usch vad hemskt det var när man som liten fick skäll av en främmande vuxen. Hela kroppen ville bara till tryggheten hos de egna föräldrarna, även om det inte alltid gick att berätta för dem vad som hänt. Och Gittan som ju faktiskt inte gjort något alls (förresten är det väl Puma som får hålla koll på läget, någon himla ordning måste det ju vara). I en intervju resonerar Pija Lindenbaum kring hur en vuxen sällan blir utskälld på samma sätt som ett barn kan bli. Jag kan faktiskt tänka mig att jag fortfarande skulle vilja springa till mamma om någon annan vuxen skulle få för sig att skälla på mig nu. I alla fall, som tur var är Gittan utrustad med en massa fantasi, så i den mörka garderoben hittar hon snart sällskap i små grå vesslelika figurer (dammråttor såklart!). Tillsammans med illustrationerna och ett språk som är lätt att förstå och att läsa så är detta en strålande bra bok som man kan läsa tusen gånger om utan att tröttna.

Smakprov här!

Gittan gömmer bort sig är skriven och illustrerad av Pija Lindenbaum. Den ges ut av Rabén&Sjögren.