Psykologisk thriller för det nyblivna trotsbarnet

Här har ni höstens mesta psykologiska thriller för det nyblivna trotsbarnet. Fransmannen Benjamin Chaud som står bakom de inlevelsefulla illustrationerna i böckerna om Binta, Lalo och Babo försöker sig nu också på att sätta text till sina illustrationer i nya boken Min kanin Sockan.

Plotten är enkel men ändå ganska otippad. En pojke har bestämt sig för att göra sig av med sin leksakskanin. Antagligen har han fått höra av någon vuxen att han är för gammal för att leka med mjukisdjur för han intalar sig själv: ”… jag måste ha människor som kompisar som alla andra barn.” Så han ska helt enkelt sätta ut kaninen som heter Sockan i skogen och låta den bli en fri kanin medan han själv går vidare. Det går sådär. Varken han eller Sockan är redo för omställningen. Så någonstans där i mitten av boken lyckas Benjamin Chaud genom sina bilder förmedla den där ångesten man har när man tvingas göra något som man absolut inte vill. Ögonblicket när han binder fast Sockan, vänder om och springer (för att snart vända och springa ännu fortare tillbaka).

Det är bilderna som är styrkan i den här boken. Och formatet, de långsmala illustrationerna, förstärker allt det som skulle kunna te sig kusligt i en verklig skog. Framförallt blir träden och fåglarna hotfulla och i alla fall min tvååring upprepar läskigt! läskigt! (i bemärkelsen: läs mer jag vill veta hur det går!). Det är något med texten i boken som skiljer sig från andra bilderböcker. Jag kan inte sätta finget på vad det är. Kanske är det franska sättet att skriva på som går igenom i översättningen, eller så är det bara så att texten helt enkelt inte är så stark som bilderna. Oavsett så gör det faktiskt inte så mycket. Tack vare Benjamin Chauds egensinniga stil är detta en favorit som tål att läsas om och om igen. Och trots läskigheter så slutar allting fantastiskt bra men ändå utan att bli alltför sockersött. Helt i min smak!

Min kanin Sockan är skriven och illustrerad av Benjamin Chaud, översatt av Sofia Hahr och ges ut av Rabén och Sjögren.
Dela detta:

Lämna en kommentar