”Den där sommaren som sprang förbi i regnet.”

På 80-talet jobbade Mikael Andersson på en barnkoloni för stockholmsbarn i Dalarna. Han hade alltid kameran med sig och kunde på så sätt dokumentera och följa barnens lek på nära håll. Barnen i boken är i åldrarna mellan 8 och 13 år. Vid något tillfälle skickade Mikael Andersson sina bilder till Göran Tunström. Tunström blev berörd av äktheten och närheten i bilderna och satte text till dem. Inte förrän nu, elva år efter Tunströms död ges materialet ut för första gången.

Den här boken är en skildring av tillvaron ett antal barn har skapat sig en av de allra sista somrarna innan tonåren träder in. En skildring helt befriad från vuxna. För mig är det något ångestladdat och samtidigt väldigt befriande över den där tiden i livet. Barnmark borde läsas av alla så att vi minns hur det känns att befinna sig där och så att vi mer ofta låter våra egna barn få skapa sina egna rum dit vi vuxna aldrig någonsin går.

Barnmark. Foto av Mikael Andersson och med text av Göran Tunström. Ges ut av Bokförlaget Max Ström.

Psykologisk thriller för det nyblivna trotsbarnet

Här har ni höstens mesta psykologiska thriller för det nyblivna trotsbarnet. Fransmannen Benjamin Chaud som står bakom de inlevelsefulla illustrationerna i böckerna om Binta, Lalo och Babo försöker sig nu också på att sätta text till sina illustrationer i nya boken Min kanin Sockan.

Plotten är enkel men ändå ganska otippad. En pojke har bestämt sig för att göra sig av med sin leksakskanin. Antagligen har han fått höra av någon vuxen att han är för gammal för att leka med mjukisdjur för han intalar sig själv: ”… jag måste ha människor som kompisar som alla andra barn.” Så han ska helt enkelt sätta ut kaninen som heter Sockan i skogen och låta den bli en fri kanin medan han själv går vidare. Det går sådär. Varken han eller Sockan är redo för omställningen. Så någonstans där i mitten av boken lyckas Benjamin Chaud genom sina bilder förmedla den där ångesten man har när man tvingas göra något som man absolut inte vill. Ögonblicket när han binder fast Sockan, vänder om och springer (för att snart vända och springa ännu fortare tillbaka).

Det är bilderna som är styrkan i den här boken. Och formatet, de långsmala illustrationerna, förstärker allt det som skulle kunna te sig kusligt i en verklig skog. Framförallt blir träden och fåglarna hotfulla och i alla fall min tvååring upprepar läskigt! läskigt! (i bemärkelsen: läs mer jag vill veta hur det går!). Det är något med texten i boken som skiljer sig från andra bilderböcker. Jag kan inte sätta finget på vad det är. Kanske är det franska sättet att skriva på som går igenom i översättningen, eller så är det bara så att texten helt enkelt inte är så stark som bilderna. Oavsett så gör det faktiskt inte så mycket. Tack vare Benjamin Chauds egensinniga stil är detta en favorit som tål att läsas om och om igen. Och trots läskigheter så slutar allting fantastiskt bra men ändå utan att bli alltför sockersött. Helt i min smak!

Min kanin Sockan är skriven och illustrerad av Benjamin Chaud, översatt av Sofia Hahr och ges ut av Rabén och Sjögren.

Psykologisk thriller för det nyblivna trotsbarnet

Här har ni höstens mesta psykologiska thriller för det nyblivna trotsbarnet. Fransmannen Benjamin Chaud som står bakom de inlevelsefulla illustrationerna i böckerna om Binta, Lalo och Babo försöker sig nu också på att sätta text till sina illustrationer i nya boken Min kanin Sockan.

Plotten är enkel men ändå ganska otippad. En pojke har bestämt sig för att göra sig av med sin leksakskanin. Antagligen har han fått höra av någon vuxen att han är för gammal för att leka med mjukisdjur för han intalar sig själv: ”… jag måste ha människor som kompisar som alla andra barn.” Så han ska helt enkelt sätta ut kaninen som heter Sockan i skogen och låta den bli en fri kanin medan han själv går vidare. Det går sådär. Varken han eller Sockan är redo för omställningen. Så någonstans där i mitten av boken lyckas Benjamin Chaud genom sina bilder förmedla den där ångesten man har när man tvingas göra något som man absolut inte vill. Ögonblicket när han binder fast Sockan, vänder om och springer (för att snart vända och springa ännu fortare tillbaka).

Det är bilderna som är styrkan i den här boken. Och formatet, de långsmala illustrationerna, förstärker allt det som skulle kunna te sig kusligt i en verklig skog. Framförallt blir träden och fåglarna hotfulla och i alla fall min tvååring upprepar läskigt! läskigt! (i bemärkelsen: läs mer jag vill veta hur det går!). Det är något med texten i boken som skiljer sig från andra bilderböcker. Jag kan inte sätta finget på vad det är. Kanske är det franska sättet att skriva på som går igenom i översättningen, eller så är det bara så att texten helt enkelt inte är så stark som bilderna. Oavsett så gör det faktiskt inte så mycket. Tack vare Benjamin Chauds egensinniga stil är detta en favorit som tål att läsas om och om igen. Och trots läskigheter så slutar allting fantastiskt bra men ändå utan att bli alltför sockersött. Helt i min smak!

Min kanin Sockan är skriven och illustrerad av Benjamin Chaud, översatt av Sofia Hahr och ges ut av Rabén och Sjögren.

ÄNTLIGEN Vem!

Alltså, som jag har letat, mailat, längtat och undrat NÄR Vem-filmerna skulle komma på DVD. Nu äntligen när jag gjorde en googling utan hopp om resultat fick jag svaret. Den 10 augusti (ja, nu i veckan alltså) kommer filmerna ut. Underbart! Kolla Pan Vision här.

En riktig pärla!

Fick se den här boken hemma hos några vänner i helgen. Föll för den direkt. Vilken dramatik! Finns i Klumpe Dumpe-serien och är en riktigt klockren present till alla som obsessar om traktorer-bilar-cyklar-skogsmaskiner. 

Boken heter Axel kör fast och är gjord av Martin Vårstedt och Göran Uggla och gavs ut redan 1997 av Rabén&Sjögren.