Den förtrollade parken

  
Eftersom jag är från Kristianstad så har jag varit på Wanås ett antal gånger och förälskat mig i platsen, precis som så många andra. Wanås består av ett slott från medeltiden, en konsthall, en helt fantastisk skulpturpark i en bokskog och ett ekologiskt jordbruk. Det är alltid väldigt hög kvalitet på utställningarna, i år ställer till exempel Yoko Ono och Jacob Dahlgren ut och tidigare år har bland annat Louise Bourgeois skulptur Maman ställts ut. Det som lockar mig mest är skulpturparken. Vackrare plats får man leta efter, med eller utan konst. Den är liksom trolsk med sina skyhöga och urgamla träd och de installationer som anas mellan stammarna förhöjer den magiska känslan.

Just därför blev jag väldigt nyfiken när jag läste om Astrid Trotzig och Fredrik Söderbergs Den förtrollade parken. Berättelsen är först ut i ett konstnärligt projekt där en serie barnböcker om figuren Sams upplevelser av parken ska ges ut. Så här börjar boken:

Det var en gång ett slott. Det var omgivet av en stor park, som i sin tur var omgärdad av en hög stenmur. Slottet var gammalt och slitet. Ingen bodde längre där och det var byggt för så länge sedan att ingen mindes hur det hade sett ut när det var nytt och bebott. Men en gång i tiden hade det varit vitt och vackert och fullt av liv. Nu låg det tyst och övergivet, tomt och trasigt.

Sen fortsätter den i klassisk sagastil med en olycklig vattenhäxa som blivit bitter över sitt öde, fast i en liten damm. Till sist blir bitterheten ondska och avundsjuka och tas ut på intet ont anande barn som förvandlas till stenar, träd och vind. Det är en väldigt vacker historia, men sorglig och med ett tungt slut som får en att önska efter nästa bok i konstprojektet. Och som definitivt kommer få mig att titta mig lite mer noga omkring nästa gång jag är på Wanås.

Den förtrollade parken är skriven av Astrid Trotzig, illustrerad av Fredrik Söderberg och ges ut av Stiftelsen Wanås Utställningar. Bilderna i inlägget är lånade från Wanås hemsida.

Dela detta:

Lämna en kommentar