Vad tycker ni?

Läste Pia Huss kloka artikel i DN strax innan 2010 tog slut. Läs den här! Om hela industrin runt våra kära barnboksfigurer. Blev minst sagt irriterad på mig själv och min tvivelaktiga ställning i frågan. För av någon konstig anledning tycks det vara så att alla ideal, som vi tidigare höll fast vid i det här hushållet, smög ut bakvägen när vi fick barn. Hur känner ni som läser bloggen? Tycker ni det är okej att barnen har Pippi eller Lilla spöket Laban på mockasinerna eller på haklappen? Eller hör ni till dem som tycker att Pippi hör hemma i Astrid Lindgrens böcker enkom? Berätta! Vi har tänkt så mycket på det här och det vore intressant att få veta hur andra resonerar.

Dela detta:

10 kommentarer, Lägg till din.

Ja – utan att ha läst artikeln så vill jag ställa mig i MITTEN.

Jag gillar Pippipussel, Bamselotto och Barbapapamemo.
Jag gillar inte att det är ett helt "märke" på Lindex som är "Bamse" – för då blir ju alla kläder märkta med de figurerna.
Gillar inte att jättemånga plagg har en fult tryct Spindelman eller Blixten McQueen bild på sig, men föll pladask för en barntrja med Mumintrllet på.

Så – jag är FÖR men FÖR VALFRIHET. Det är inte valfrihet när mer än 50% av tjejkläderna är Hello Kitty, eller nästan /# av alla lindexkläder har Bamse ochh 80% av alla killkläder på HM har blaffiga superhjältar.
Jag tycker att det blir roligare att uppleva samma karaktärer på flera ställen – bok, film, pussel, memo, tröja – men att det väl måste få vara nån måtta.

Alltså ett klassiskt LAGOM-SVAR. Tar inte riktigt ställning – fast lutar åt JA.

OK nu skummade jag artikeln och inser att jag läst den förut.

Ja synd om vi vattnar ut våra karaktärer – och synd om man tröttnar innan man är i rätt ålder.
Men jag lutar ändå åt JA – med föräldra-ansvar för att försöka hålla intresset vid liv tills åldern är nådd.

OK nu skummade jag artikeln och inser att jag läst den förut.

Ja synd om vi vattnar ut våra karaktärer – och synd om man tröttnar innan man är i rätt ålder.
Men jag lutar ändå åt JA – med föräldra-ansvar för att försöka hålla intresset vid liv tills åldern är nådd.

Å vad intressant!!! Tack för tipset om artikeln. Hoppas det är okej om jag kanske länkar till inlägget här senare i min blogg eftersom jag tycker detta ämne är rätt klurigt.
Jag har själv en dotter som nu är ca 2,5 år och ÄLSKAR Bamse, Alfons, Laban, Mumin, pettson & Findus och Barbapapa. Av dessa figurer är det egentligen enbart Alfons, Pettson & Findus och Laban vi verkligen läst en del av. Vi har ingen riktig original-Muminbok men vi har två tidningar med Bamse. I övrigt är det film samt just kläder med tryck samt "dockor" vi har.

Nu bor vi inte i Sverige utan in USA, och detta gör kanske att det blir ngt annorlunda för oss och för henne. Här finns såklart inte dessa figurer och därmed blir det ju inte samma "urvattning". Vi föräldrar (födda på 70-talet båda två) tycker självklart det är extra roligt att hon är bekant med de här figurerna. Vi har bl a sångböcker med sånger ur Pippi, Emil, Madicken och andra Astrid Lindgren sagor som hon älskar att höra. Där finns även original teckningarna med.

På det stora taget ÄLSKAR jag att det finns kläder och saker med dessa figurer på. Just för att jag tycker det är roligt att mitt barn uppskattar figurerna hon med. MEN jag inser självklart att det finns en risk med detta. Att det KAN bli så att hon tröttnar och sedan tycker att just "Alfons är barnsligt" eller så och tappar intresset helt om ngt år. Jag tror där att det handlar mycket om att man som förälder måste försöka visa att vissa av de här karaktärerna har andra djup och där kommer ju själva böckerna in. Med Alfons är det bra för han "växer" ju och blir äldre i böckerna också vilket gör att barnen liksom kan "växa med honom" på ngt vis. Vad gäller Mumin har vi inte ens försökt introducera ngn av originalböckerna än just för att vi inser att de är för svåra för henne. Det får komma senare.

Jag hoppas verkligen att vi ska lyckas överföra vårt intresse och vår egen kärlek för de här figurerna till vår dotter. Och jag tror att det kan gå bra så länge originalen håller så hög kvalitet som de gör! Till stor del handlar det ju om kommunikation med sitt/sina barn. Om allt. Och däribland de böcker och filmer de tar in. Men visst kan alltför hög "kommersialisering" få negativa konsekvenser. Jag har t ex själv personligen svårt för den amerikanska versionen av Pippi (tecknade filmen) mycket just för att den figuren för mig INTE alls ÄR Pippi. Det skulle kunna vara vilken ny tjej som helst som enbart lånat namnet. Och sådant gillar jag inte särskilt. Men jag tror verkligen att detta är här för att stanna och säkert kommer bli än mer utspritt med åren. Så det bästa man kan göra som förälder enligt mig är nog att försöka guida i "kommersiella djungeln" så gott man kan. OCH verkligen jobba för att originalen (=böckerna) får komma till sin rätt!

Tack för ett väldigt intressant inlägg!

Å vad intressant!!! Tack för tipset om artikeln. Hoppas det är okej om jag kanske länkar till inlägget här senare i min blogg eftersom jag tycker detta ämne är rätt klurigt.
Jag har själv en dotter som nu är ca 2,5 år och ÄLSKAR Bamse, Alfons, Laban, Mumin, pettson & Findus och Barbapapa. Av dessa figurer är det egentligen enbart Alfons, Pettson & Findus och Laban vi verkligen läst en del av. Vi har ingen riktig original-Muminbok men vi har två tidningar med Bamse. I övrigt är det film samt just kläder med tryck samt "dockor" vi har.

Nu bor vi inte i Sverige utan in USA, och detta gör kanske att det blir ngt annorlunda för oss och för henne. Här finns såklart inte dessa figurer och därmed blir det ju inte samma "urvattning". Vi föräldrar (födda på 70-talet båda två) tycker självklart det är extra roligt att hon är bekant med de här figurerna. Vi har bl a sångböcker med sånger ur Pippi, Emil, Madicken och andra Astrid Lindgren sagor som hon älskar att höra. Där finns även original teckningarna med.

På det stora taget ÄLSKAR jag att det finns kläder och saker med dessa figurer på. Just för att jag tycker det är roligt att mitt barn uppskattar figurerna hon med. MEN jag inser självklart att det finns en risk med detta. Att det KAN bli så att hon tröttnar och sedan tycker att just "Alfons är barnsligt" eller så och tappar intresset helt om ngt år. Jag tror där att det handlar mycket om att man som förälder måste försöka visa att vissa av de här karaktärerna har andra djup och där kommer ju själva böckerna in. Med Alfons är det bra för han "växer" ju och blir äldre i böckerna också vilket gör att barnen liksom kan "växa med honom" på ngt vis. Vad gäller Mumin har vi inte ens försökt introducera ngn av originalböckerna än just för att vi inser att de är för svåra för henne. Det får komma senare.

Jag hoppas verkligen att vi ska lyckas överföra vårt intresse och vår egen kärlek för de här figurerna till vår dotter. Och jag tror att det kan gå bra så länge originalen håller så hög kvalitet som de gör! Till stor del handlar det ju om kommunikation med sitt/sina barn. Om allt. Och däribland de böcker och filmer de tar in. Men visst kan alltför hög "kommersialisering" få negativa konsekvenser. Jag har t ex själv personligen svårt för den amerikanska versionen av Pippi (tecknade filmen) mycket just för att den figuren för mig INTE alls ÄR Pippi. Det skulle kunna vara vilken ny tjej som helst som enbart lånat namnet. Och sådant gillar jag inte särskilt. Men jag tror verkligen att detta är här för att stanna och säkert kommer bli än mer utspritt med åren. Så det bästa man kan göra som förälder enligt mig är nog att försöka guida i "kommersiella djungeln" så gott man kan. OCH verkligen jobba för att originalen (=böckerna) får komma till sin rätt!

Tack för ett väldigt intressant inlägg!

Katarina



Hm, med tanke på att jag har tröjor med motiv från Questionable Content och Star Wars, syr superhjältedockor till mina syskonbarn (senast en Bakugan-drake) och gladeligen köper Muminmuggar till min mamma vore det bra hycklande av mig om jag motsatte mig merchandising. Samtidigt förstår jag mycket väl känslan av att det blir för mycket.

Jag tycker det måste vara upp till dels författaren/förlaget att sälja rättigheterna med lite omsorg, dels den som köper att försöka ha någon sorts relation till det man köper. En lilla-spöket-Laban-haklapp till ett barn som älskar Lilla Spöket Laban är mer motiverat än till ett barn som inte bryr sig ett skit. (Om föräldern älskar Lilla Spöket Laban räknas det också, förstås.)

Att barnen får prylarna flera år innan de kan uppskatta originalen kan förstås vara ett problem, men det behöver inte vara det – en älskad pryl kan också vara en ingång till boken. (Förutsatt att det finns likheter mellan boken och prylen; själv älskade jag min Gurgitröja tills jag läste Prydainböckerna och kunde konstatera att vad än den luddiga saken på tröjan var så inte var det Gurgi.)

Katarina



Hm, med tanke på att jag har tröjor med motiv från Questionable Content och Star Wars, syr superhjältedockor till mina syskonbarn (senast en Bakugan-drake) och gladeligen köper Muminmuggar till min mamma vore det bra hycklande av mig om jag motsatte mig merchandising. Samtidigt förstår jag mycket väl känslan av att det blir för mycket.

Jag tycker det måste vara upp till dels författaren/förlaget att sälja rättigheterna med lite omsorg, dels den som köper att försöka ha någon sorts relation till det man köper. En lilla-spöket-Laban-haklapp till ett barn som älskar Lilla Spöket Laban är mer motiverat än till ett barn som inte bryr sig ett skit. (Om föräldern älskar Lilla Spöket Laban räknas det också, förstås.)

Att barnen får prylarna flera år innan de kan uppskatta originalen kan förstås vara ett problem, men det behöver inte vara det – en älskad pryl kan också vara en ingång till boken. (Förutsatt att det finns likheter mellan boken och prylen; själv älskade jag min Gurgitröja tills jag läste Prydainböckerna och kunde konstatera att vad än den luddiga saken på tröjan var så inte var det Gurgi.)

Visst är det en besvärlig fråga att fundera kring! Spontant vill jag nästan säga "Ja, låt barnboksfigurerna slippa exploateras!", men samtidigt är det ju inte så enkelt. Att lyckas stå emot överflöd av olika slag har blivit en naturlig del av att vara människa idag, varför skulle det egentligen vara något särskilt just när det gäller barnboksfigurer? Kanske tänker jag några snäpp för långt också, för jag kan inte låta bli att fundera över vad det egentligen innebär att säga så. Skulle jag vilja att det är olagligt att tillverka ett par Mumin-strumpor? Nej, absolut inte. Skulle jag vilja att det helst inte gjordes så himla mycket såna prylar, jämt, överallt? Jo, visst, men det är ju ett ganska blekt uttalande. Då är det väl bättre om jag tillämpar mitt fria val och mitt goda omdöme än att jag går runt och gnäller icke-konstruktivt.

Så finns det ju positiva aspekter också. Det kan ju hända att ett barn får upp intresset för en viss figur tack vare en pryl, så att det blir naturligt att introducera böckerna.

Jag tycker nog egentligen att det är värre med den femtielfte dåliga neo-Mumin-boken än den femtielfte Mumin-strumpan, i så fall. Att sämre böcker ersätter originalen. DÅ är väl risken större att man skippar det bra originalet för att man inte impades av den dåliga kopian. Men det är ju upp till upphovsrättsinnehavaren om man vill ta den risken och upp till mig som konsument om jag vill köpa.

Visst är det en besvärlig fråga att fundera kring! Spontant vill jag nästan säga "Ja, låt barnboksfigurerna slippa exploateras!", men samtidigt är det ju inte så enkelt. Att lyckas stå emot överflöd av olika slag har blivit en naturlig del av att vara människa idag, varför skulle det egentligen vara något särskilt just när det gäller barnboksfigurer? Kanske tänker jag några snäpp för långt också, för jag kan inte låta bli att fundera över vad det egentligen innebär att säga så. Skulle jag vilja att det är olagligt att tillverka ett par Mumin-strumpor? Nej, absolut inte. Skulle jag vilja att det helst inte gjordes så himla mycket såna prylar, jämt, överallt? Jo, visst, men det är ju ett ganska blekt uttalande. Då är det väl bättre om jag tillämpar mitt fria val och mitt goda omdöme än att jag går runt och gnäller icke-konstruktivt.

Så finns det ju positiva aspekter också. Det kan ju hända att ett barn får upp intresset för en viss figur tack vare en pryl, så att det blir naturligt att introducera böckerna.

Jag tycker nog egentligen att det är värre med den femtielfte dåliga neo-Mumin-boken än den femtielfte Mumin-strumpan, i så fall. Att sämre böcker ersätter originalen. DÅ är väl risken större att man skippar det bra originalet för att man inte impades av den dåliga kopian. Men det är ju upp till upphovsrättsinnehavaren om man vill ta den risken och upp till mig som konsument om jag vill köpa.

Emelie, Bokunge



Vilka fantastiska svar hörrni! Tror inte alla har så engagerade bloggläsare. TACK för att ni delade med er av era åsikter!

Lämna en kommentar