Första pekboken – en chattrecension.

Emelie:  Alors...vassejs om den Den första pekboken?
Lisa B:  Lite kluven, tror jag.
Emelie:  Jag också. Några uppslag är SÅ himla estetiska och snygga och sen är där några som inte tilltalar oss alls.
Lisa B:  Mmm. Jag tycker EGENTLIGEN att fotopekisar är rätt fula och… billiga på något sätt. Föredrar pekisar med illustrationer. Men jag kan ändå inte låta bli att vara rätt förtjust i delar av den här.
Emelie:  Gillar till exempel det där med skrivbordslampan och gerberan så himla mycket.
Har du nåt favvouppslag?
Lisa B: Gillar också det bäst. Sonen däremot, han älskar det med nappen på mest. Skriker av lycka när han ser det. Men så har han ett mycket kärleksfullt förhållande till nappar också…
Får förresten lite epilepsi av alla prickarna på “mat”uppslaget.
Emelie:  Här är uppslaget med majskrokarna och bananen mycket poppis. Och ja, vi bläddrar förbi det där prickiga uppslaget hela tiden utan att förstå varför. Det är förstås väldigt prickigt. Precis som du säger kan fotpekisar bli rätt fula, 70-tals fula, men jag tycker de har lyckats gå runt det här, som du skriver.
Lisa B:  Gillar verkligen att de har med majskrokarna! Känns väldigt rätt i tiden. Vet tamejfan ingen förälder som inte använder sig av de där majskrokarna.
Emelie:  Nä, det visar helt klart att de på förlaget är nere med blöjbarnen. En sak som jag starkt ogillar är att de har använt sin egen pekbok på bilden inuti.

Lisa B: Ja, det fattar dessutom inte min son någonting av heller. Jag pekar på bilden av pekboken och säger “bok”, och han skakar på huvudet och säger “nalle”. Han ser liksom inte att det är en bok, han ser bara nallen på omslaget.

Emelie:  Barn ser inte sånt.
Lisa B:  Gillar inte heller det där ganska vanliga greppet, att karaktärer i en bok som läser på bild nödvändigtvis måste läsa samma bok som den man själv läser. Du fattar? Smygreklamen som inte är i smyg. Gillar inte.
Emelie:  Ja smygreklamen. Inte alls charmig. Men nappflaskan är snygg. Undra om den är fri från bisphenol?
Lisa B:  Det finns faktiskt ett behov av sådana här böcker – fotopekisar som INTE är skitfula och massmarknad rakt igenom. Folk frågar efter sådant till sina bebisar. Så det är kul att det kommit en nu!
Emelie:  Ja, det är behövligt. Och jag önskar att ALLA barn fick boken med en medföljande påse majskrokar till.
Lisa B:  Ha ha! Ja, det var ohyggligt poppis.
Emelie:  Som biogodis, fast pekboksgodis.
 Lisa B: Det är ju ett koncept man måste gilla ohämmat.
Emelie: Ja men jag kan inte låta bli att undra hur man tänker runt ett sånt här projekt. När man får idén att man vill göra en pekbok, hur tänker man då liksom? Tänker man: Första uppslaget: gult/rött Andra uppslaget: randigt Tredje uppslaget: minimalistiskt
FÖRRESTEN såg du att boken är tryckt i Tyskland? Inte Kina!
Lisa B:  Tänkte jag inte på! Kul.
 Emelie: Jo det är ju en ny struktur i bakgrundsmaterialet på varje uppslag förutom på de två sista..
Lisa B:  Undrar också lite över idén bakom. Vissa bilder känns så klockrena just NU (majskrokarna) men andra känns ganska omoderna (vanlig tvål). Vem använder vanlig tvål nu för tiden? Gör ni det? Jag trodde alla körde med pumpflaskor.
Emelie:  Vi använder faktiskt vanlig tvål. Det gör man här i södra Sverige.
Lisa B:  HA! Inte i hufvudstaden.
Emelie:  Nä kunde just tro det. Och du..bilen och bollen?
Lisa B:  Ja?
Emelie:  Varför just en bil och en boll? Och inte något mer neutralt. Väldigt laddat med fälgar i det här hushållet till exempel..
Lisa B: Hmm. Tror jag upplever den där typen av bil (klumpig plastbil utan nörddetaljer) och en boll som ganska neutrala. För vi snackar pojk- och flickneutrala nu va?
Emelie: Okejdå den kanske var lite långsökt.
Lisa B Inte HELT långsökt. Hade säkert reagerat om det hade varit en docka och en leksaksspis på första uppslaget. Liksom allmänt mer godkänt för tjejer att leka med bollar och bilar än för killar att leka med dockor och spisar.
Emelie:  En av varje hade varit najs. En spis och en boll kanske..
Lisa B: Tycker förresten att omslaget nog är den sämsta bilden av alla. Det är ju väldigt synd.
Emelie: Ja, jag hade gillat majskrokarna där!
Men som helhet. Ska vi sammanfatta..?
Lisa B:  Föredrar egentligen illustrerade pekisar, men tycker den är är ovanligt snygg och bra i genren. Men lite svajig! En del uppslag är supersnygga (speciellt det med lampan och gerberan), andra rätt fula (ogillar starkt bilden på pekboken). Gillar verkligen att de har med majskrokarna! De känns modernt och mitt i prick. Och min son Rufus gillar verkligen boken, vi övar på att säga ord med den. Väldigt pedagogiskt, med tydliga bilder på föremål han känner igen.
Emelie:  Det där var en riktigt bra sammanfattning!

Första pekboken ges ut av Gilla Böcker. Kolla in hela boken här!

Hjärtskärande dikter för barn

Jag läste Åsa Beckmans otippat blödiga recension av Barbro Lindgrens bok Gröngölingen är på väg i DN i morse. Tyvärr finns inte recensionen på nätet ännu. Men det var så pass att jag fällde en tår faktiskt. Nu måste jag ge mig ut och få tag på boken. För “Outhärdligt vackert” är kanske det bästa betyg en diktsamling kan få i mina öron. Oavsett om den är riktad till barn eller vuxna. Är det någon av er därute som har läst den nya eller den gamla utgåvan? I så fall berätta vad ni kände!

Gröngölingen är på väg är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Katarina Olausson. Boken ges ut av Rabén&Sjögren.

Hjärtskärande dikter för barn

Jag läste Åsa Beckmans otippat blödiga recension av Barbro Lindgrens bok Gröngölingen är på väg i DN i morse. Tyvärr finns inte recensionen på nätet ännu. Men det var så pass att jag fällde en tår faktiskt. Nu måste jag ge mig ut och få tag på boken. För “Outhärdligt vackert” är kanske det bästa betyg en diktsamling kan få i mina öron. Oavsett om den är riktad till barn eller vuxna. Är det någon av er därute som har läst den nya eller den gamla utgåvan? I så fall berätta vad ni kände!

Gröngölingen är på väg är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Katarina Olausson. Boken ges ut av Rabén&Sjögren.

Bara en hint..

.. alldeles snart är den här. Sista boken i serien. Så se till att skaffa alla böckerna nu. Vinter, vår, sommar och höst. Så ni kan kura och läsa dem framför brasan när det börjar bli riktigt mörkt och dystert.

Måns och Mari om hösten är skriven och illusterad av Kaj Beckman och ges ut av En Bok För Alla

Stora djurboken

Det ges inte ut så där jättemånga faktaböcker för barn. Förmodligen för att det är för dyrt och därför inte lönsamt. Och de som väl ges ut handlar oftast om dinosaurier, rymden eller om djur. Med det sagt så menar jag såklart inte att det som väl ges ut alltid är dåligt, det finns absolut guldklimpar i den magra utgivningen. Stora djurboken till exempel (som är utgiven i samma serie som vi skrivit om här och här) är väldigt bra. Boken är indelad i tio kapitel som alla handlar om olika miljöer över hela jordklotet: savannen, öknen, havet, sjö och å, bergen, skogen, regnskogen, Australien och Snö och is. I varje kapitel får vi läsa om typiska djur för det området och olika beteenden och förhållanden som fötts ur den speciella omgivningen. Med korta stycken och lättläst text så är det en oväntat faktaspäckad bok om djur och natur. Och det är jätteintressant! Jag kan verkligen tänka att detta är en bok vetgiriga barn (och vuxna, jag sträckläste) kan sitta och bläddra i och diskutera kring i evigheter. Inte minst för att bilderna och upplägget i boken väldigt inbjudande. Varje kapitel har fått en egen illustratör och de gör ett mycket bra jobb. Det är snyggt, överskådligt och ofta humoristiskt med roliga detaljer i både text och bild. Enda nackdelen är att vissa spännande faktabitar lämnas oavslutade, till exempel kan man på ett ställe läsa att:

Bladlössen sitter tätt och suger saft ur växter. De blir saftiga och är mums för nyckelpigan. Det kan bli krig med myrorna som håller bladlössen som husdjur.

Va? Vadå, har myrorna husdjur? Det vill man ju veta mer om, men inte ett ord till om detta intressanta fenomen. Men å andra sidan är ju det en öppning till att leta mer fakta om just myrorna och lära sig ännu mer. Därmed sagt att det här helt klart är en bok som fungerar både hemma och i skolan!

Stora djurboken är översatt av Niels Halkjær och ges ut av Rabén&Sjögren.

Att jobba med böcker

Igår började jag jobba som redaktör på ett barnboksförlag, och när jag tänker på det så betyder det att jag jobbat med barnböcker från rätt många håll vid det här laget. Jag har jobbat med att skriva dem. Jag har jobbat med att skriva om dem. Jag har jobbat med att redigera dem. Och läsa dem. Och så har jag jobbat med att sälja dem, blogga om dem, föreläsa om dem, marknadsföra dem och tjata om dem också. Och lite, lite, lite en gång med att formge dem, men det var mest på skoj. Återstår typ att jobba med att trycka dem och distribuera dem och låna ut dem på bibbla.

Hur som helst så tänkte jag meddela att jag under de närmsta tre månaderna kommer att vara mer än lovligt insyltad i Rabén & Sjögrens barnboksutgivning, och därför tänker jag (som är en tredjedel av Bokunge) avstå från att blogga om det förlagets böcker här. Böcker från andra förlag tänker jag fortsätta läsa och försöka bedöma om och tipsa om så objektivt det bara går, men Rabéns böcker lämnar jag åt de andra bokungarna.

/Lisa B

Lisa väntar på bussen.

Vi väntar ivrigt på bokhösten här på Bokunge. Och hur eländigt det än låter med höst så börjar den nu visa sig lite här och var. Författaren och illustratören Sven Nordqvist är numera kändis här i Sverige. Många känner honom kort och gott som Pettson och Findus skapare medan andra även känner till hans övriga produktion däribland hans senaste stordåd Var är min syster?. I höst kommer han med en ny bok som ska heta Lisa väntar på bussen. Boken handlar om Lisa som tillsammans med sin mamma väntar på bussen som råkar vara väldigt försenad. På busshållsplatsen dyker det upp en brokig skara människor och djur. Lisa bekantar sig med dem och väntan känns inte längre lika lång och trist. Boken beräknas komma ut i mitten av september.

Lisa väntar på bussen är skriven och illustrerad av Sven Nordqvist och ges ut av Opal.

Jakten på en favorit

Det här var min favoritbok när jag var liten, Ruckelbasta, och uppföljaren Vår på Ruckelbasta av Kerstin Niléhn, med bilder av Ilon Wikland. Det är kapitelböcker om en familj som bor på landet, i Ruckelbasta,  och i centrum står barnen Lasse, Anna, Michael och Kajsa. Det händer inga drastiska saker i böckerna egentligen, barnen julstökar, blir insnöade, blir med en massa oväntade får och leker och leker och leker och så har de en rolig farmor och fantastiskt fina föräldrar också – mysigaste högläsningen ever! Det är lite Bullerbyn över det, och jag tror inte det beror bara på Ilon Wiklands bilder, jag tror det är hela stämningen. Fast Ruckelbasta är ännu fnissigare. 

Hur som helst så har Ruckelbasta varit försvunnen från mitt föräldrahem i säkert tio år. Mamma har letat och letat och letat, men boken har varit puts väck, och så kan man ju inte ha det. Man vill ju ha sina favoriter i bokhyllan! Så mamma började forska lite. Sökte på eniro efter Kerstin Niléhn och hittade flera stycken. Messade till samtliga och frågade “är du möjligen den Kerstin Niléhn som skrivit världens bästa högläsningsbok?” och fick flera svar. “Tyvärr, skulle jag gärna varit!” var det vanligaste. Men så ringde det en dag, och där var hon ju! Författaren! Tyvärr hade hon bara sex exemplar kvar av sin bok, och de hade hon sparat till sina sex barnbarn, men vad kul att vi gillade boken så mycket!

Flera månader senare kom det ett kuvert på posten till min mamma. I kuvertet låg Ruckelbasta och ett brev från Kerstin Niléhn. Hon hade hittat en extra bok när hon rensade på vinden, och betalt ville hon inte ha, men det vore fint om mamma kunde sätta in en slant till barncancerfonden eller så.

Och nu finns de här i föräldrarhemsbokhyllan igen, både Ruckelbasta och Vår på Ruckelbasta. Och antingen är det bara jag som är nostalgisk och blödig, eller så är det rätt lyckligt alltihop det här. Ordningen är återställd, favoriten har hittat hem, och mitt barn kommer så småningom också få möjlighet att lyssna på hur min mamma läser den mysigaste boken vi vet i den här familjen. Fint det!

Ruckelbasta och Vår på Ruckelbasta är skrivna av Kerstin Niléhn, illustrerade av Ilon Wikland. De gavs ut av Bonniers 1977 och 1978.