Baklavadå?

  

Perian kommer en dag med baklava till förskolan, det luktar gott av nötter och gotter och är smaskens. Huvudpersonen i boken vill att hennes föräldrar ska laga eller köpa det hemma. Men ingen vet hur man gör, ingen vet vad det är och dessutom har ingen tid att hjälpa till heller.

– Köp ba-kla-va!
– Bara klava? Vad är klava? Är det nyttigt? Är det billigt?

Jakten efter baklava går vidare ut på nätet. Men vilket nät? Inte lätt att veta när man är liten: Spindelnätet? Kanske tågrälsnätet? Avloppsnätet? (intressant att ett barn vet vad ett avloppsnät är men inte internet). Till sist kommer Perians pappa in i bilden. Han ska bara spela badminton, sen lovar han att baka baklava. Äntligen! Det blir en riktig fest:  

 

Nacka en nejlika. Nita en nöt! Släng lite socker, kasta kanel! Häll lite honung i rosenvatten, smeta en smörklick, kleta en deg.

Boken är verkligen explosiv i färger, illustrationer och språk. Hela berättelsen går faktiskt med en himla fart och det blir knappast tråkigt när man läser. Det är ju också spännande att det handlar om baklava istället för till exempel sockerkaka. Kan tänka att det är en hel del förskoleungar som vet vad det är och känner igen sig. Och så kan jag tänka att det är ännu fler som inte vet vad det är men som kanske blir lite nyfikna. Det verkar ju rätt gott!

Jag vill ha baklava är skriven av Kalle Güettler och illustrerad av Pia Halse. Den ges ut av Olika förlag. 

Dela detta:

3 kommentarer, Lägg till din.

M



Baklava är gott! Helst persisk!

Hej!
Ja, visst verkar baklava lockande när man läser?! Enligt författaren Kalle Güettler är receptet inte fullt lika drypande sött som de annars kan vara.

Men: jag vill bara påpeka att "jaget" aldrig får ett kön i boken. Så det är inte fel att du skriver "hon", men det hade inte heller varit fel om du skrivit "han" 🙂
Som läsare får du bestämma själv! Bilden på slutet är tänkt att vara möjlig att tolka som man vill.

Vi har haft mycket roligt när vi jobbat med den här boken – många spännande diskussioner runt genus och etnicitet och annat! Och jag tror att det är därför den blev så bra, levande och härlig!

Förresten!
Det känns intressant att ingen nämnt att det är en regnbågsfamilj. Vare sig här eller på andra ställen där den recenserats. Betyder det att vår tanke om normaliseringsböcker funkar …? Hoppas det. För boken handlar ju inte om familjeformer utan om just det som recenserats!

/K

Lämna en kommentar