Söthet som snart släpps

 Fick syn på de här två när jag tittade igenom listor över kommande böcker, och alltså: Å! Ser det inte sjukt lovande ut ändå? På 1,5-årsnivå sådär, med randiga barn i blöjrumpor som leker tittut och ska somna. Jag tror bara genom att titta på omslagen att jag kommer gilla. Släpps i mars!

Herman – för vem?

För ett tag sedan var vi på Bokunge på Litteralund och lyssnade på mannen bakom böckerna om Herman, Stian Hole. Det var en mycket fascinerande föreläsning och jag blev otroligt sugen på att läsa hans nya bok Hermans hemlighet som först kommer på svenska i vår. Så började jag fundera över målgruppen. Vilka är det som läser Stian Holes böcker därute egentligen? Är det mest vi vuxna eller är det barn? Här i biblioteket är den minst sagt svårutlånad nämligen. Till bibliotekariens stora sorg.

Böckerna om Herman är är skapade av Stian Hole och ges ut av Alfabeta.

Ögongodis

 

 

 En av mina absoluta favoritböcker i höst är utan tvivel Smaskens Damaskens av Laura Ruohonen och Erika Kallasmaa (i supersmart och fiffig översättning av Stella Parland). Konstigt nog, skulle jag vilja säga eftersom jag aldrig varit speciellt fäst vid exempelvis Lennart Hellsings böcker, som denna bok lite påminner om. Missförstå mig rätt. Jag kan verkligen se och förstå kvalitén hos Hellsing men jag har aldrig lyckats läsa hans böcker med hjärtat. Det gör jag däremot omedelbart med Smaskens Damaskens. Det känns så himla härligt med personligheter som Militantan, Kusin Cuisine och Sir Kasimir Mal som alla fastnar i direkt både på näthinnan och i skallen. Som den här om Sir Kasimir Mal :

“Dyr och delikat

är den långlivades mat”

säger playboyn som i tiden

svärma’ för strumpor i siden.

Och så ser vi bilden på honom här ovan där han sitter i slängkappa på en tjusig soffa och delar något av god kvalité med kniv och gaffel. Jag hoppas den här boken blir minst lika spridd i Sverige som den har blivit i Finland, där den har tagit slut och tryckts upp på nytt i flera upplagor. Det är rena fröjden att läsa den högt och bilderna hade jag kunnat ha i ram på väggen allihop.

Allt jag kan är en bok i Bonnier Carlsens retroserie En liten gyllene bok. FIB gav på ett liknande sätt ut sina Gyllene böcker under det tidiga femtiotalet, så det är inte omöjligt att konceptet kommer att kännas igen av nostalgiska far-och morföräldrar. När jag först hörde om de här böckerna tänkte jag direkt att detta är ännu en yttring av det hemmafruideal som har dominerat i några år nu. (Ni vet Mad Men, reklamen för diverse matberedare där det ser ut som om bilden är tagen direkt ur en gammal LIFE tidning, cupcakeyran , Stig Lindbergs revival osv.) Kanske var jag lite för hård. Allt jag kan är jättefin rent grafiskt och likaså är de andra titlarna jag har läst (Jul på landet, Brandkåren rycker ut) men det är däremot svårare med texten i samtliga. I allt jag ser rimmar flickan om hur hon försöker likna olika djur på gården och för ett mycket litet öra kan det nog fungera men för de flesta barn tror jag det blir lite för platt med rim som: “Kycklingarna pickar vant. Jag gör genast likadant.”. Själv är jag inte på något sätt ett undantag. Jag har många gånger tjusats av det på ytan så perfekta femtiotalet. Men när jag känner efter så föredrar jag nog ändå lite mer innehåll och lite ruffigare yta i längden.

Smaskens damaskens är skriven av Laura Ruohonen och illustrerad av Erika Kallasmaa och den ges ut av Söderströms förlag. Allt jag kan är skriven av Rut Krauss och illustrerad av Mary Blair. Den ingår i serien En liten gyllene bok som ges ut av Bonnier Carlsen.

Krönikor

Svenska Barnboksakademins ledamöter har börjat att skriva krönikor som de publicerar på sin webbplats. Den här veckan är det Ulf Nilsson som skriver. Läs hans krönika här. Läs också äldre krönikor av Katarina Kieri, Anna Bengtsson, Johan Unenge, Åsa Lind och Gunilla Lundgren.

Pomelo is back..och Ivo & Vera också.

I mars mina vänner, kommer en ny bok om den rosa elefanten Pomelo av kompisarna Ramona Badescu och Benjamin Chaud (ja ni vet han som har illustrerat Lalo, Binta och Babo..). Boken ska heta Pomelo blir stor. Mer om illustratören och om Pomelos framgångar kan ni läsa här. Ett extra plus i kanten är klart att översättningen av Pomelo blir stor är gjord av Barbro Lindgren.

Och mer blir det också av det fina flugradarparet Ivo & Vera skapade av ALMA-vinnaren Kitty Crowther. Ivo & Vera: Fotbollsmatchen kommer i april.

Hurra för Moni Nilsson!

Idag tilldelades Moni Nilsson årets Astrid Lindgrenpris för sitt författarskap inom barn- och ungdomslitteratur. Hurra för det, säger vi!

”För ett omfattande och unikt författarskap som med mycket humor, genuin inkänningsförmåga och stort allvar riktar sig till en vid och viktig läsekrets. Många unga har blivit läsare tack vare fängslande berättelser och ett oförglömligt persongalleri såsom Tsatsiki, Salmiak, Morsan, Spocke, Selma, Oella och Herm.”

Här på Bokunge (som ju skriver om böcker för lite mindre barn än de som läser Tsatsiki och så) är Moni mest omskriven som författare till böckerna om Olivia och Kompisen. Läs vad vi tyckte om Kompisen är för liten här och Kompisen längtar här.

Baklavadå?

  

Perian kommer en dag med baklava till förskolan, det luktar gott av nötter och gotter och är smaskens. Huvudpersonen i boken vill att hennes föräldrar ska laga eller köpa det hemma. Men ingen vet hur man gör, ingen vet vad det är och dessutom har ingen tid att hjälpa till heller.

– Köp ba-kla-va!
– Bara klava? Vad är klava? Är det nyttigt? Är det billigt?

Jakten efter baklava går vidare ut på nätet. Men vilket nät? Inte lätt att veta när man är liten: Spindelnätet? Kanske tågrälsnätet? Avloppsnätet? (intressant att ett barn vet vad ett avloppsnät är men inte internet). Till sist kommer Perians pappa in i bilden. Han ska bara spela badminton, sen lovar han att baka baklava. Äntligen! Det blir en riktig fest:  

 

Nacka en nejlika. Nita en nöt! Släng lite socker, kasta kanel! Häll lite honung i rosenvatten, smeta en smörklick, kleta en deg.

Boken är verkligen explosiv i färger, illustrationer och språk. Hela berättelsen går faktiskt med en himla fart och det blir knappast tråkigt när man läser. Det är ju också spännande att det handlar om baklava istället för till exempel sockerkaka. Kan tänka att det är en hel del förskoleungar som vet vad det är och känner igen sig. Och så kan jag tänka att det är ännu fler som inte vet vad det är men som kanske blir lite nyfikna. Det verkar ju rätt gott!

Jag vill ha baklava är skriven av Kalle Güettler och illustrerad av Pia Halse. Den ges ut av Olika förlag. 

Prisbelönt barnmatsbok

Jag har hunnit kolla igenom både en och annan barnmatsbok sedan jag blev förälder, och den här – Josses barnmat – är definitivt min favorit hittills. Delvis för att den är sjukt snygg (INUTI! Omslaget ger jag inte jättemycket för) och har spiralrygg (mkt praktiskt when it comes to kokböcker). Men också för att innehållet är väldigt bra. Jag pallade visserligen inte laga min egen barnmat ens hälften av måltiderna som bebisförälder, men NÄR jag orkade så var den här boken perfekt som guide.

Den riktar sig främst till föräldrar med riktigt små barn, och innehåller recept och tips kring de första smakportionerna, den mosade första maten och hur man kan göra “vuxnare” smak på recepten så att de passar flera i familjen. Ett axplock bland recepten: Potatis & Purjogratäng, Krämig risotto, Laxfilé med koriander och ingefära, Indisk kycklinggryta… Jag tycker det mesta låter gott, och det tycker jag sannerligen inte alltid när det kommer till bebismat. Gillar dessutom att det finns gott om vegetariska recept, ett ekotänk (som inte blir jobbigt präktigt) och goda efterrättstips.

Författaren har tidigare skrivit “Annas och Hugos barnmatsbok” och hållit barnmatskurser för nyblivna föräldrar runt om i landet. Jag tycker det märks att det ligger väldigt mycket erfarenhet bakom tipsen i den här boken, och köper det mesta hon tipsar om rakt av. Läste också precis att den fått pris: Årets Svenska Måltidslitteratur 2010 för bästa bok i kategorin “Barn och mat”. Yej för det, säger jag! Det här är en riktigt bra barnmatsbok.

Josses barnmat är skriven av Josefine Haamer von Hofsten och ges ut av Jure förlag.

Prisbelönt barnmatsbok

Jag har hunnit kolla igenom både en och annan barnmatsbok sedan jag blev förälder, och den här – Josses barnmat – är definitivt min favorit hittills. Delvis för att den är sjukt snygg (INUTI! Omslaget ger jag inte jättemycket för) och har spiralrygg (mkt praktiskt when it comes to kokböcker). Men också för att innehållet är väldigt bra. Jag pallade visserligen inte laga min egen barnmat ens hälften av måltiderna som bebisförälder, men NÄR jag orkade så var den här boken perfekt som guide.

Den riktar sig främst till föräldrar med riktigt små barn, och innehåller recept och tips kring de första smakportionerna, den mosade första maten och hur man kan göra “vuxnare” smak på recepten så att de passar flera i familjen. Ett axplock bland recepten: Potatis & Purjogratäng, Krämig risotto, Laxfilé med koriander och ingefära, Indisk kycklinggryta… Jag tycker det mesta låter gott, och det tycker jag sannerligen inte alltid när det kommer till bebismat. Gillar dessutom att det finns gott om vegetariska recept, ett ekotänk (som inte blir jobbigt präktigt) och goda efterrättstips.

Författaren har tidigare skrivit “Annas och Hugos barnmatsbok” och hållit barnmatskurser för nyblivna föräldrar runt om i landet. Jag tycker det märks att det ligger väldigt mycket erfarenhet bakom tipsen i den här boken, och köper det mesta hon tipsar om rakt av. Läste också precis att den fått pris: Årets Svenska Måltidslitteratur 2010 för bästa bok i kategorin “Barn och mat”. Yej för det, säger jag! Det här är en riktigt bra barnmatsbok.

Josses barnmat är skriven av Josefine Haamer von Hofsten och ges ut av Jure förlag.