Hjärtskärande dikter för barn

Jag läste Åsa Beckmans otippat blödiga recension av Barbro Lindgrens bok Gröngölingen är på väg i DN i morse. Tyvärr finns inte recensionen på nätet ännu. Men det var så pass att jag fällde en tår faktiskt. Nu måste jag ge mig ut och få tag på boken. För “Outhärdligt vackert” är kanske det bästa betyg en diktsamling kan få i mina öron. Oavsett om den är riktad till barn eller vuxna. Är det någon av er därute som har läst den nya eller den gamla utgåvan? I så fall berätta vad ni kände!

Gröngölingen är på väg är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Katarina Olausson. Boken ges ut av Rabén&Sjögren.

Hjärtskärande dikter för barn

Jag läste Åsa Beckmans otippat blödiga recension av Barbro Lindgrens bok Gröngölingen är på väg i DN i morse. Tyvärr finns inte recensionen på nätet ännu. Men det var så pass att jag fällde en tår faktiskt. Nu måste jag ge mig ut och få tag på boken. För “Outhärdligt vackert” är kanske det bästa betyg en diktsamling kan få i mina öron. Oavsett om den är riktad till barn eller vuxna. Är det någon av er därute som har läst den nya eller den gamla utgåvan? I så fall berätta vad ni kände!

Gröngölingen är på väg är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Katarina Olausson. Boken ges ut av Rabén&Sjögren.

Bara en hint..

.. alldeles snart är den här. Sista boken i serien. Så se till att skaffa alla böckerna nu. Vinter, vår, sommar och höst. Så ni kan kura och läsa dem framför brasan när det börjar bli riktigt mörkt och dystert.

Måns och Mari om hösten är skriven och illusterad av Kaj Beckman och ges ut av En Bok För Alla

Stora djurboken

Det ges inte ut så där jättemånga faktaböcker för barn. Förmodligen för att det är för dyrt och därför inte lönsamt. Och de som väl ges ut handlar oftast om dinosaurier, rymden eller om djur. Med det sagt så menar jag såklart inte att det som väl ges ut alltid är dåligt, det finns absolut guldklimpar i den magra utgivningen. Stora djurboken till exempel (som är utgiven i samma serie som vi skrivit om här och här) är väldigt bra. Boken är indelad i tio kapitel som alla handlar om olika miljöer över hela jordklotet: savannen, öknen, havet, sjö och å, bergen, skogen, regnskogen, Australien och Snö och is. I varje kapitel får vi läsa om typiska djur för det området och olika beteenden och förhållanden som fötts ur den speciella omgivningen. Med korta stycken och lättläst text så är det en oväntat faktaspäckad bok om djur och natur. Och det är jätteintressant! Jag kan verkligen tänka att detta är en bok vetgiriga barn (och vuxna, jag sträckläste) kan sitta och bläddra i och diskutera kring i evigheter. Inte minst för att bilderna och upplägget i boken väldigt inbjudande. Varje kapitel har fått en egen illustratör och de gör ett mycket bra jobb. Det är snyggt, överskådligt och ofta humoristiskt med roliga detaljer i både text och bild. Enda nackdelen är att vissa spännande faktabitar lämnas oavslutade, till exempel kan man på ett ställe läsa att:

Bladlössen sitter tätt och suger saft ur växter. De blir saftiga och är mums för nyckelpigan. Det kan bli krig med myrorna som håller bladlössen som husdjur.

Va? Vadå, har myrorna husdjur? Det vill man ju veta mer om, men inte ett ord till om detta intressanta fenomen. Men å andra sidan är ju det en öppning till att leta mer fakta om just myrorna och lära sig ännu mer. Därmed sagt att det här helt klart är en bok som fungerar både hemma och i skolan!

Stora djurboken är översatt av Niels Halkjær och ges ut av Rabén&Sjögren.

Att jobba med böcker

Igår började jag jobba som redaktör på ett barnboksförlag, och när jag tänker på det så betyder det att jag jobbat med barnböcker från rätt många håll vid det här laget. Jag har jobbat med att skriva dem. Jag har jobbat med att skriva om dem. Jag har jobbat med att redigera dem. Och läsa dem. Och så har jag jobbat med att sälja dem, blogga om dem, föreläsa om dem, marknadsföra dem och tjata om dem också. Och lite, lite, lite en gång med att formge dem, men det var mest på skoj. Återstår typ att jobba med att trycka dem och distribuera dem och låna ut dem på bibbla.

Hur som helst så tänkte jag meddela att jag under de närmsta tre månaderna kommer att vara mer än lovligt insyltad i Rabén & Sjögrens barnboksutgivning, och därför tänker jag (som är en tredjedel av Bokunge) avstå från att blogga om det förlagets böcker här. Böcker från andra förlag tänker jag fortsätta läsa och försöka bedöma om och tipsa om så objektivt det bara går, men Rabéns böcker lämnar jag åt de andra bokungarna.

/Lisa B

Lisa väntar på bussen.

Vi väntar ivrigt på bokhösten här på Bokunge. Och hur eländigt det än låter med höst så börjar den nu visa sig lite här och var. Författaren och illustratören Sven Nordqvist är numera kändis här i Sverige. Många känner honom kort och gott som Pettson och Findus skapare medan andra även känner till hans övriga produktion däribland hans senaste stordåd Var är min syster?. I höst kommer han med en ny bok som ska heta Lisa väntar på bussen. Boken handlar om Lisa som tillsammans med sin mamma väntar på bussen som råkar vara väldigt försenad. På busshållsplatsen dyker det upp en brokig skara människor och djur. Lisa bekantar sig med dem och väntan känns inte längre lika lång och trist. Boken beräknas komma ut i mitten av september.

Lisa väntar på bussen är skriven och illustrerad av Sven Nordqvist och ges ut av Opal.

Jakten på en favorit

Det här var min favoritbok när jag var liten, Ruckelbasta, och uppföljaren Vår på Ruckelbasta av Kerstin Niléhn, med bilder av Ilon Wikland. Det är kapitelböcker om en familj som bor på landet, i Ruckelbasta,  och i centrum står barnen Lasse, Anna, Michael och Kajsa. Det händer inga drastiska saker i böckerna egentligen, barnen julstökar, blir insnöade, blir med en massa oväntade får och leker och leker och leker och så har de en rolig farmor och fantastiskt fina föräldrar också – mysigaste högläsningen ever! Det är lite Bullerbyn över det, och jag tror inte det beror bara på Ilon Wiklands bilder, jag tror det är hela stämningen. Fast Ruckelbasta är ännu fnissigare. 

Hur som helst så har Ruckelbasta varit försvunnen från mitt föräldrahem i säkert tio år. Mamma har letat och letat och letat, men boken har varit puts väck, och så kan man ju inte ha det. Man vill ju ha sina favoriter i bokhyllan! Så mamma började forska lite. Sökte på eniro efter Kerstin Niléhn och hittade flera stycken. Messade till samtliga och frågade “är du möjligen den Kerstin Niléhn som skrivit världens bästa högläsningsbok?” och fick flera svar. “Tyvärr, skulle jag gärna varit!” var det vanligaste. Men så ringde det en dag, och där var hon ju! Författaren! Tyvärr hade hon bara sex exemplar kvar av sin bok, och de hade hon sparat till sina sex barnbarn, men vad kul att vi gillade boken så mycket!

Flera månader senare kom det ett kuvert på posten till min mamma. I kuvertet låg Ruckelbasta och ett brev från Kerstin Niléhn. Hon hade hittat en extra bok när hon rensade på vinden, och betalt ville hon inte ha, men det vore fint om mamma kunde sätta in en slant till barncancerfonden eller så.

Och nu finns de här i föräldrarhemsbokhyllan igen, både Ruckelbasta och Vår på Ruckelbasta. Och antingen är det bara jag som är nostalgisk och blödig, eller så är det rätt lyckligt alltihop det här. Ordningen är återställd, favoriten har hittat hem, och mitt barn kommer så småningom också få möjlighet att lyssna på hur min mamma läser den mysigaste boken vi vet i den här familjen. Fint det!

Ruckelbasta och Vår på Ruckelbasta är skrivna av Kerstin Niléhn, illustrerade av Ilon Wikland. De gavs ut av Bonniers 1977 och 1978.