A som i Apfin!

I höstas skrev vi om bokstavsboksboomen och nu har ännu en tjusig bokstavsbok kommit ut.  Apans ABC av Barbro Lindgren och Olof Landström. Att döma av alla dessa böcker borde det vara rätt lätt för barn av idag att snabba upp några bokstäver här och där. Och med Apans ABC borde det vara fantastiskt lätt. För här är allt enkelt (inget konstlat ens när det gäller de knepigare bokstäverna som q x z!) men ändå småfiffigt så det fastnar i skallen. Som en bra poplåt ungefär.

O

Här är en orm.

Ormen heter Olle.

Olle bor under en sten.

Olle har åtta bröder.

Olles bröder bråkar.

Olle bråkar mest.

På vänstersidorna i boken presenteras bokstaven och en kort, finurlig text som relaterar till bokstaven. Varje bokstav representerar ett djur. Och på de motsatta sidorna får man sen serverat Olof Landströms helt STRÅLANDE bilder. Alla djur känns lätt igen och även de yngre barnen kan nog uppskatta att titta på bilderna eftersom det händer något litet i varje bild. Apans ABC är, enligt mig, en bok som borde vara perfekt att ge till en nyfiken 5, 6 åring.

Apans ABC är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Olof Landström och ges ut av Rabén&Sjögren.

Största semestersuccén

Hittade den här några år gamla boken i bokhyllan igår och tryckte in filmen som medföljer i dvd-spelaren. Sedan satte jag två ungar i mellan 1,5 och 2 år framför skärmen, och jajemän, det var kanske den här semesterns största bokrelaterade succé hittills.

Berättelsen om den tama kaninen Ville och den vilda kaninen Vilda är lite lagom spännande (Kommer Ville hitta hem igen, eller är han fast i den stora skogen för evigt? Är den kraxande kråkan så ond som han låter? Kan man dö av giftsvamp? Och ska Vilda klara sig undan den där hotande rovfågeln?), väldigt gullig (de blir ju liksom bästa, bästa kompisar, Ville och Vilda) och lite lagom stillsam och trygg. Desstuom innehåller den hur många djur som helst, och djur är, som vi alla vet, galet poppis hos de flesta små barn.

Det är samma story i både bok och film, och jag kan absolut tänka mig att det här är en perfekt första kapitelbok att läsa högt för en 3,4,5-åring. Fast filmen känns nästan ännu ett strå vassare än boken. Den kommer gå varm i datorn här i alla fall, det vågar jag lova redan nu.

Ville och Vilda kanin är skriven och gjord av Ylva-Li och Lennart Gustafsson. Den ges ut av Bonnier Carlsen. 

Världens bästa Lotta

Visste ni att det finns en Lottas bråkmakarsång? I ett nästan desperat ögonblick i min roll som lekledare åt två uttråkade 1,5-åringar i eftermiddags satte jag på cd-skivan som följer med Astrid Lindgren-sångboken Hujedamej, och plötsligt var den där, sången om finaste Lottan i världen. Jag har varit upp över öronen kär i Lotta på bråkmakargatan länge, och nu är sången min nya favoritsång, tror jag.

“Jag e’ inte för liten alls

nä, far ni och flyg

dumma Jonas och Mia

jag e’ stor fast i SMYG!”

Jag kan cykla, det kan jag, men

ska en trehjuling va’ nåt å ha

nä, fy farao. All sin da’!”

Jag vet inte om det är för att Lotta påminner mig om min egen lillasyster, eller om det bara är för att hon är så skön i sin inställning till livet som gör att jag gillar henne så mycket, men jag sitter här och tummar på Visst är Lotta en glad unge och längtar efter någon i lagom ålder att läsa den för, och tittar i smyg på youtubeklipp från filmerna. Ah, Lotta! Min ögonsten.

Världens bästa Lotta

Visste ni att det finns en Lottas bråkmakarsång? I ett nästan desperat ögonblick i min roll som lekledare åt två uttråkade 1,5-åringar i eftermiddags satte jag på cd-skivan som följer med Astrid Lindgren-sångboken Hujedamej, och plötsligt var den där, sången om finaste Lottan i världen. Jag har varit upp över öronen kär i Lotta på bråkmakargatan länge, och nu är sången min nya favoritsång, tror jag.

“Jag e’ inte för liten alls

nä, far ni och flyg

dumma Jonas och Mia

jag e’ stor fast i SMYG!”

Jag kan cykla, det kan jag, men

ska en trehjuling va’ nåt å ha

nä, fy farao. All sin da’!”

Jag vet inte om det är för att Lotta påminner mig om min egen lillasyster, eller om det bara är för att hon är så skön i sin inställning till livet som gör att jag gillar henne så mycket, men jag sitter här och tummar på Visst är Lotta en glad unge och längtar efter någon i lagom ålder att läsa den för, och tittar i smyg på youtubeklipp från filmerna. Ah, Lotta! Min ögonsten.

Barnen och böckerna – vilka regler har ni?

– Tror du inte att han blir uttråkad av att ha så många böcker överallt hela tiden? Att överflödet gör honom bortskämd?

Frågan kom när sonen hade ratat den fjortonde boken farmor föreslog ur bokhyllan efter två meningar och slängt iväg den över golvet, och jag förstår ju varför hon undrar. Han var för tillfället inte alls olik Astrid Lindgrens prinsessa, hon som inte kan leka, och sitter uttråkad i sitt överflöd av dockor och leksaker och inte vet hur man gör när man har roligt. Ändå har jag aldrig tänkt tanken själv förut.

Så här: Jag är bortskämd med extremt stor tillgång på barnböcker genom jobbet, och allihop (åtminstone de som passar ungefär för åldern) finns inom räckhåll för 1,5-åriga sonen att bläddra i, leka med, kasta omkring, tugga på eller läsa. Han älskar dem. Jag ljuger inte ens det minsta när jag säger att böcker är hans favoritgrej i livet, och vi läser och pekar och bläddrar och gudvetallt så många gånger om dagen att det inte går att hålla räkningen.

Men det är ett hårt liv för böckerna, att leva med en 1,5-åring. Många har gått sönder, en del har försvunnit spårlöst, några har tuggade hörnor, och andra är helt tillknycklade och sneda. Och jo, han tröttnar snabbt. Skakar frenetiskt på huvudet redan på andra sidan om boken inte faller honom på läppen just nu och pekar uppfordrande mot bokhyllan för att jag ska föreslå en annan berättelse. Kanske gör faktiskt överflödet honom uttråkad? Jag kanske borde ransonera, och plocka bort alla utom tre, som de gör med leksakerna i nannyakuten? Eller så struntar jag i det, och låter honom bada i böcker nu när han kan. Lyxigt, ju.

Hur som helst – är mycket nyfiken på hur ni tänker (om ni tänker) kring det här. Får era barn slänga, bita, bläddra i böcker bäst de vill, eller vad gäller? Ransonerar ni antalet böcker hemma? Och var förvarar ni böckerna – så att barnen själva når dem och kan välja, eller utom räckhåll? Berätta gärna!

Barnen och böckerna – vilka regler har ni?

– Tror du inte att han blir uttråkad av att ha så många böcker överallt hela tiden? Att överflödet gör honom bortskämd?

Frågan kom när sonen hade ratat den fjortonde boken farmor föreslog ur bokhyllan efter två meningar och slängt iväg den över golvet, och jag förstår ju varför hon undrar. Han var för tillfället inte alls olik Astrid Lindgrens prinsessa, hon som inte kan leka, och sitter uttråkad i sitt överflöd av dockor och leksaker och inte vet hur man gör när man har roligt. Ändå har jag aldrig tänkt tanken själv förut.

Så här: Jag är bortskämd med extremt stor tillgång på barnböcker genom jobbet, och allihop (åtminstone de som passar ungefär för åldern) finns inom räckhåll för 1,5-åriga sonen att bläddra i, leka med, kasta omkring, tugga på eller läsa. Han älskar dem. Jag ljuger inte ens det minsta när jag säger att böcker är hans favoritgrej i livet, och vi läser och pekar och bläddrar och gudvetallt så många gånger om dagen att det inte går att hålla räkningen.

Men det är ett hårt liv för böckerna, att leva med en 1,5-åring. Många har gått sönder, en del har försvunnit spårlöst, några har tuggade hörnor, och andra är helt tillknycklade och sneda. Och jo, han tröttnar snabbt. Skakar frenetiskt på huvudet redan på andra sidan om boken inte faller honom på läppen just nu och pekar uppfordrande mot bokhyllan för att jag ska föreslå en annan berättelse. Kanske gör faktiskt överflödet honom uttråkad? Jag kanske borde ransonera, och plocka bort alla utom tre, som de gör med leksakerna i nannyakuten? Eller så struntar jag i det, och låter honom bada i böcker nu när han kan. Lyxigt, ju.

Hur som helst – är mycket nyfiken på hur ni tänker (om ni tänker) kring det här. Får era barn slänga, bita, bläddra i böcker bäst de vill, eller vad gäller? Ransonerar ni antalet böcker hemma? Och var förvarar ni böckerna – så att barnen själva når dem och kan välja, eller utom räckhåll? Berätta gärna!