Finaste av det fina!

Gott Folk! Nu är den här. Årets allra finaste bilderbok! Och vad kunde väl passa bättre än att få den nu när ens lille son pekar som besatt till höger och vänster och skriker: Titta där! stup i kvarten? Sannerligen. Den här boken måste gå hem hos alla barn strax över året.

Den här gången är det Babo som är huvudpersonen i dramat. Han vill upptäcka världen, skogen och djuren. Och Aisha tar honom med i vagnen. Babo pekar och Aisha styr mot äventyret. Och så klart är hunden och hönan med på ett hörn. Redan en bit in i skogen brakeli-brakar det i en buske och plötsligt står pappa älg och lilla älg framför dem. Babo pekar på djuren med armen i rät vinkel. Den lilla skaran fortsätter och snart hittar de blåbär, myror och träffar en kanin. Den lille läsaren invaggas i säkerhet en kort minut för att strax sätta vällingen i halsen när en HEL vildsvinsfamilj dyker upp i skogsbrynet. Babo pekar medan Aisha, hönan och hunden blir livrädda och lägger benen på ryggen med vagnen i släptåg.

Vad annat kan jag säga än att jag och min son älskar det här? Han tjoar Titta där! på varje sida och ibland är han tvungen att stå upp i sängen för att kunna peka extra mycket och på samma gång gröffa mot vildsvinsfamiljen. Det är lycka för en bibliomamma det! Allra mest tycker jag om att det är så mycket svensk sommar över det hela. Jag menar: blåbär, vildsvin och älgar. Vad mer kan man begära?

Läs gärna intervjun med illustratören här.

Babo pekar är skriven av Eva Susso och illustrerad av Benjamin Chaud och ges ut av Rabén&Sjögren.

Finaste av det fina!

Gott Folk! Nu är den här. Årets allra finaste bilderbok! Och vad kunde väl passa bättre än att få den nu när ens lille son pekar som besatt till höger och vänster och skriker: Titta där! stup i kvarten? Sannerligen. Den här boken måste gå hem hos alla barn strax över året.

Den här gången är det Babo som är huvudpersonen i dramat. Han vill upptäcka världen, skogen och djuren. Och Aisha tar honom med i vagnen. Babo pekar och Aisha styr mot äventyret. Och så klart är hunden och hönan med på ett hörn. Redan en bit in i skogen brakeli-brakar det i en buske och plötsligt står pappa älg och lilla älg framför dem. Babo pekar på djuren med armen i rät vinkel. Den lilla skaran fortsätter och snart hittar de blåbär, myror och träffar en kanin. Den lille läsaren invaggas i säkerhet en kort minut för att strax sätta vällingen i halsen när en HEL vildsvinsfamilj dyker upp i skogsbrynet. Babo pekar medan Aisha, hönan och hunden blir livrädda och lägger benen på ryggen med vagnen i släptåg.

Vad annat kan jag säga än att jag och min son älskar det här? Han tjoar Titta där! på varje sida och ibland är han tvungen att stå upp i sängen för att kunna peka extra mycket och på samma gång gröffa mot vildsvinsfamiljen. Det är lycka för en bibliomamma det! Allra mest tycker jag om att det är så mycket svensk sommar över det hela. Jag menar: blåbär, vildsvin och älgar. Vad mer kan man begära?

Läs gärna intervjun med illustratören här.

Babo pekar är skriven av Eva Susso och illustrerad av Benjamin Chaud och ges ut av Rabén&Sjögren.

Fler barnboksutflykter åt folket!

Igår var jag på fantastiska Junibacken på Djurgården i Stockholm och blev påmind om exakt hur mycket jag gillar det stället. Tänk, va! Ett helt hus fyllt av sagomiljöer att leka i och springa runt bland! En given succé för barn från det att de lärt sig gå säkert upp till sexårsåldern. Och sagotåget – där man i tio minuter får åka genom Astrid Lindgrens olika sagolandskap och lyssna när hon själv berättar om dem – det är faktiskt helt och hållet magiskt. Varje gång.

Men det finns ju andra ställen runt om i landet också, där man kan roa sig med barmboksrelaterade grejer. Jag har inte varit på många av dem själv, men en liten lista! Det tar jag mig friheten att göra ändå.

Mulle Meck har en egen temalekpark i Solna, till exempel, som är öppen för allmänheten dygnet runt och gratis. Där kan man åka linbana, provsitta flygplan, eller besöka Mulle Mecks hus.

Pelle Svanslös hus i Uppsala kan barnen klä ut sig och kattsminka sig och leka katter i Pelles kvarter.

I Vimmerby finns Astrid Lindgrens värld, en lek och temapark uppbyggd kring Astrid Lindgrens berättelser. “Jättejättejättejättekul” enligt en femåring jag känner.

Om man vill kan man åka till Finland och Nådendal och besöka Muminvärlden, som jag gissar liknar Astrid Lindgrens värld (lekmiljöer, hus att gå in i, teatrar etc), fast med Mumin istället. Det är så nära Sverige att det förtjänar att nämnas, fast det är utanför landets gränser.

I Älvsjö finns ett Alfons-hotell där hela familjen kan boka rum till (ganska billigt) paketpris och leka i Alfonsmiljöer.

Julita gård finns en Pettson och Findus-del som är superfin! Där kan man träffa Pettson och Findus (tror de har teaterföreställningar löpande) och gå in på deras gård och hälsa på i huset.

Och på Sagostigen i Malmköping kan man vandra på en naturstig och titta in i små röda stugor med sagomiljöer längs vägen. Här kan man till exempel hälsa på hos Hans och Greta, Törnrosa och Askungen.

Det finns (i alla i skrivande stund) en Hellsingutställning på Västerbottens Museum i Umeå.

Och en temapark i Mulle Mecks anda hittar du i Hudiksvall.

Sedan har jag också sett att det finns planer på ett Alfons Åberg lek-hus i Göteborg, men tror inte planerna är verkställda ännu.

Kan ni komma på fler? Skriv gärna en kommentar, så fyller jag på listan efter hand. Kan bli den barnboksnördigaste semesterguiden världen skådat till slut.

Plåster åt alla!

Rätta mig om jag har fel, men känns inte Zaza här som ett ganska välkommet avbrott i den strida strömmen av idel lintottar och blekfisar i småbarnsboksvärlden? Jag blir i alla fall glad av henne!

I den här boken sitter Zazas alla mjukdjur i soffan och ser hängiga ut. Är de kanske lite sjuka? Bäst att Zaza hämtar doktorsväskan! En efter en undersöker hon djuren, tittar i öron, lyssnar på hjärtan, undersöker halsar, och delar ut plåster och pussar till alla. Det är en enkel historia, som borde kunna sitta som en smäck för alla små barn som har varit hos/ska gå till doktorn snart. Funkade förresten på 18-månadersungen som inte varit hos doktorn på länge också, sju gånger på rad fick jag läsa och titta i hans öron och be honom säga AAAAAA och gapa stort och dela ut pussar. Det är ovanligt många det!

Zaza leker doktor är skriven och illustrerad av holländska Mylo Freeman, och översatt till svenska av Hanna Semerson. Den ges ut av Turbine förlag.

Tigern säger: jobba!

 Jag har precis börjat jobba igen efter fyra härliga veckor i Indonesien. Det är varmt och tomt på skolans bibliotek och jag sitter och betar av gamla uppgifter som bara väntat på sommarlovet. Vad passar bättre att läsa då än Tigerkontoret? Nora och Kasper Strömman ger på det finländska förlaget Söderströms ut en bok som förklarar vad alla tigrar gör på kontoret på dagarna och varför och hur de gör det. Den är jätterolig. Vi får veta att tigrarna jobbar vid sina små bord framför sina stora datorer. De har så viktiga uppgifter att de ibland inte ens själva förstår varför de är så viktiga. Och ibland tappar de bort sina papper och morrar hotfullt ifall det kanske är någon som ätit upp dem. Och ibland blir de irriterade när de är stressade eller förvirrade. Då viftar de med svansen för att varna andra. Som tur var finns det en chefstiger, hon är gammal och grå i pälsen och vet varför det är så viktigt att alla tigrar har en uppgift. Och för det mesta är tigrarna glada, framförallt på semestern i Calcutta och när de får lön. Det hela är snyggt presenterat i en 70-talsnostalgisk formgivning med tjocka konturlinjer och starkt orange som den enda färggivningen. Hur roligt och snyggt som helst! Ett bra tips till alla barn som har föräldrar som snart (eller helst inte så snart kanske) ska börja jobba. Enda minuset är de ganska ofta förekommande svåra orden som inhemskt, kravatt eller slängpäls (vad är det?) Men, det är ju bara att förklara, så det är ok.

Tigerkontoret är skriven av Kasper Strömman och illustrerad av Nora Strömman och ges ut av Söderströms.

Vad säger tigern?

Kolla! Två nya “tryck på knappen så låter boken”-pekisar! Känner mig vanligtvis ganska skeptisk till den här typen av böcker. Lite av ganska gammelmodiga skäl (måste boken verkligen vara en leksak också? Vart är världen på väg?), men mest för att de brukar vara ruskigt fula och låta helt förskräckligt, så att man som vuxen vill stampa på dem och utplåna dem från jordens yta efter en halvtimmes lek. Men… (det kommer så klart ett men) de här kan jag ändå inte ogilla. Speciellt inte när jag ser hur populära de är hos ungen i hushållet. Han älskar dem!

Så mycket förklaring behövs inte egentligen – den ena har exotiska djur i sig, den andra bondgårdsdjur. Och för att vara “tryck på knappen så låter boken”-pekisar så är det faktiskt väldigt fina, de här, och ljuden liknar åtminstone ganska mycket de djurläten de ska likna. Jag har inte ens fått lust att stampa på dem en endaste gång hittills! Minus bara för lite tröga knappar, sonen (18 månader) får ta i för kung och fosterland för att få djuren att låta själv.

Grrr och Muuu är skrivna av Ronne Randall, illustrerade av Emma Dodd och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Vad säger tigern?

Kolla! Två nya “tryck på knappen så låter boken”-pekisar! Känner mig vanligtvis ganska skeptisk till den här typen av böcker. Lite av ganska gammelmodiga skäl (måste boken verkligen vara en leksak också? Vart är världen på väg?), men mest för att de brukar vara ruskigt fula och låta helt förskräckligt, så att man som vuxen vill stampa på dem och utplåna dem från jordens yta efter en halvtimmes lek. Men… (det kommer så klart ett men) de här kan jag ändå inte ogilla. Speciellt inte när jag ser hur populära de är hos ungen i hushållet. Han älskar dem!

Så mycket förklaring behövs inte egentligen – den ena har exotiska djur i sig, den andra bondgårdsdjur. Och för att vara “tryck på knappen så låter boken”-pekisar så är det faktiskt väldigt fina, de här, och ljuden liknar åtminstone ganska mycket de djurläten de ska likna. Jag har inte ens fått lust att stampa på dem en endaste gång hittills! Minus bara för lite tröga knappar, sonen (18 månader) får ta i för kung och fosterland för att få djuren att låta själv.

Grrr och Muuu är skrivna av Ronne Randall, illustrerade av Emma Dodd och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Perspektiv på livet.

Barbro Lindgren har skrivit en bok om det stora och lilla livet på gården Ugglan i Glömminge by på Öland. Det är en fantastisk bok om livets små mysterier och om betydelsen av att rå om och respektera sina päls- eller fjäderbeklädda vänner. Huvudpersonerna i boken är vallhunden Mimmi, katten Elsa och hennes moster Elin, tuppen Mahatma och hans fruar och den indiska ankan Gösta Bernhard. Bitvis är det magiskt, som när Gösta Bernhard får en ny fru:

Men innerst inne drömde Gösta Bernhard om en fru, Mahatma hade ju fyra, även om en var förskjuten.

Så det var bara att fara iväg till Småland med en pappkartong i bakluckan och köpa en fru av Johnny.  (…)

Väl hemma hoppade hon glad ur kartongen på ladugårdsbacken, den väna Julia Cesar, där Gösta Bernhard väntade.

Knappt hade de fått syn på varandra förrän de vaggade in i trädgården tillsammans, som om de hade känt varandra hela livet.

Tyvärr slutar sagan om Gösta och Julia inte lyckligt. En varm natt när paret vill sova ute, som sina indiska släktingar, kommer räven och tar Julia och lämnar Gösta med sorg. Livet går vidare. Tuppen Putte Kock gal med ett ny slags läte och ytterligare några hönor försvinner spårlöst. Vissa kommer tillbaka med kycklingar, andra förblir försvunna. Dagbok från hönshuset är en bok för stora och små tänkare. Inte för de allra yngsta utan snarare för de som kanske uppskattar högläsning och böcker som Sandvargen (av Åsa Lind). Kristina Digmans vykortslika bilder fungerar som en ljuv andrastämma vid sidan av texten och ger berättelsen ännu fler dimensioner.  Finstämt och filosofiskt om livets vedermödor.

Dagbok från hönshuset är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Kristina Digman och ges ut av Rabén&Sjögren.

Perspektiv på livet.

Barbro Lindgren har skrivit en bok om det stora och lilla livet på gården Ugglan i Glömminge by på Öland. Det är en fantastisk bok om livets små mysterier och om betydelsen av att rå om och respektera sina päls- eller fjäderbeklädda vänner. Huvudpersonerna i boken är vallhunden Mimmi, katten Elsa och hennes moster Elin, tuppen Mahatma och hans fruar och den indiska ankan Gösta Bernhard. Bitvis är det magiskt, som när Gösta Bernhard får en ny fru:

Men innerst inne drömde Gösta Bernhard om en fru, Mahatma hade ju fyra, även om en var förskjuten.

Så det var bara att fara iväg till Småland med en pappkartong i bakluckan och köpa en fru av Johnny.  (…)

Väl hemma hoppade hon glad ur kartongen på ladugårdsbacken, den väna Julia Cesar, där Gösta Bernhard väntade.

Knappt hade de fått syn på varandra förrän de vaggade in i trädgården tillsammans, som om de hade känt varandra hela livet.

Tyvärr slutar sagan om Gösta och Julia inte lyckligt. En varm natt när paret vill sova ute, som sina indiska släktingar, kommer räven och tar Julia och lämnar Gösta med sorg. Livet går vidare. Tuppen Putte Kock gal med ett ny slags läte och ytterligare några hönor försvinner spårlöst. Vissa kommer tillbaka med kycklingar, andra förblir försvunna. Dagbok från hönshuset är en bok för stora och små tänkare. Inte för de allra yngsta utan snarare för de som kanske uppskattar högläsning och böcker som Sandvargen (av Åsa Lind). Kristina Digmans vykortslika bilder fungerar som en ljuv andrastämma vid sidan av texten och ger berättelsen ännu fler dimensioner.  Finstämt och filosofiskt om livets vedermödor.

Dagbok från hönshuset är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Kristina Digman och ges ut av Rabén&Sjögren.