Idag skriver Andreas Palmaer i DN Kultur om barnboksbloggar under rubriken “Barnboksbloggen lovebombar de recensionslösa”.
“Vuxenboksförfattare som kommer ut på stora förlag sover ofta oroligt när de släpper en ny bok, men barnboksförfattare kan sova gott. Oavsett förlag, många recenseras över huvud taget inte i tidningar, teve eller radio. Därför är barnboksbloggarna viktiga. Ett inlägg på den ambitiösa barnboksbloggen Bokunge kan vara det enda recensionsliknande en författare får.”
Tillsammans med Bokunge får bokbloggarna Flaskposten, Bokfreak, Bokhora, Tokig i barnböcker, Böcker kan ta dig vart du vill, Bokträdet och Barnboksprat en släng uppmärksamhet, och det gillar man ju givetvis! Dessutom skriver Palmaer att vår (bokbloggarnas) främsta förtjänst är att vi är moderna. När dagspressen ältar sin egen barndoms hjältar och skriver om Åke Holmberg och Hellsing, skriver bokbloggarna om nya författare och illustratörer. Också kul, för modern vill man ju gärna vara!
Men (för det kommer ett men)… barnboksbloggarna är lite för entusiastiska, tycker Palmaer. Vi “ääälskar bilderna” och “kastar oss över böckerna” och det eviga lovebombandet blir monotont. Och i det har han så klart också en poäng – det blir lite tjatigt om man kastar kärlek hela tiden, det har vi på Bokunge reflekterat över själva också. Men det är också lite knivigt att komma runt det där. Bokunge har hela tiden haft som främsta ambition att tipsa om bra böcker i barnboksutgivningen, så att fler barnfamiljer hittar dem. Inte att kritiskt granska allt som ges ut. Den ambitionen får som följd att vi oftare väljer att skriva hyllande inlägg om sådant vi gillar, och ligger lågt med resten. Och visserligen håller vi med om att det verkligen kan behövas att någon axlar det kritiska ansvaret när det gäller barnkultur (dagspressen själva gör det ju snart inte alls längre) – men är det vi som ska göra det? Vi vet inte, riktigt. Vi skulle absolut kunna lägga vår tid på att dissa böcker vi inte gillar i lika hög grad som vi hyllar sådant som faller oss på läppen – men vill vi det? Och vill du som läser (förälder/författare/illustratör/barnboksjunkie eller vem du nu kan vara) att vi ska göra det?
Tyck hemskt gärna till om det här i omröstningen i högerspalten, eller i kommentarsfältet! Vi vill ha din åsikt.
Läs Palmaers text här.