Bokunge möter Kitty Crowther.

Igår fick Bokunge en stund med 2010 års ALMA-pristagare, den belgiska författaren och illustratören Kitty Crowther. Vi ställde några frågor om läsning och inspiration.


Vad har läsning betytt för dig?

Mycket. Jag har en hörselskada som gjorde att jag ofta kände mig utanför när jag var liten. Så böckerna fungerade länge för mig som en tillflykt och tröst. Det var så fantastiskt hur böckerna kunde ge en möjligheten att se in i andra människors världar.  

Du  har två söner, har du läst för dem?

Ja, mycket. Théodore är snart 13 och Elias är elva och det är framförallt Elias som älskar böcker. Nuförtiden är jag lite tröttare, eller trött är kanske inte rätt ord, men i alla fall blir det inte att vi läser i samma utsträckning. Dessutom är mina barn så olika som personer och när jag läser för dem båda så säger ofta den store: ”Kan du läsa den meningen en gång till mamma..” eller ”vad är det nu den mannen gör för något?”. Jag har mer och mer insett att vissa barn och tonåringar behöver en historia som börjar på en punkt och går rakt framåt mot en annan punkt. För om handlingen går fram och tillbaka med en massa förvecklingar så tappar de bort sig. Förra året när Théodore slutade skolan fick han en bok. En slags detektivroman för ungdomar som är ganska dåligt skriven men han tycker det är en fantastisk bok just för att den har en klar och tydlig handling och för att den följer en rak linje. Jag hade en vän som var författare och skrev fantasyböcker, Pierre Bottero. Han gick bort för inte så länge sedan och jag kände att jag ville läsa hans böcker igen för att jag saknade honom så. Så jag tog med mig en av böckerna på en bilresa och läste högt för Elias. Efter fyra kapitel höll jag på att tappa andan och då sa Elias ”Det är okej mamma, jag läser för dig istället.”. Så det gjorde han och han älskade boken. Elias läser mycket manga och jag läser hans böcker också. Manga är ett fantastiskt ämne att konversera över. Man kan tycka så mycket om personerna i böckerna, om stilen, om animationerna!

Hade ni några favoritbilderböcker när dina barn var små?

Helt klart. Boken Här är det lilla huset av Barbro Lindgren och Eva Eriksson läste vi om och om igen. Vi älskade den! Och sen den franska illustratören och författaren Nadjas bok Le chien bleu var en annan stor favorit.

Vad vill du berätta med dina böcker?

Ingenting! Jag vill bara berätta historier. Se det som att du är ute och vandrar på tundran. Om du vill kan du plocka upp några stenar och fortsätta gå eller så bara går du rakt fram hela tiden, utan att stanna.

Detta är alla skandinaviska bilderböcker som på olika sätt tar upp barns utsatthet. (Idiot! Den arge och Siv sover vilse). Våld i hemmet, barnamord och ren och skär ensamhet. Finns det någonting du tycker skulle vara för svårt att hantera i en barnbok?

Det är svårt för mig att säga för när jag gör böcker så vet jag aldrig vad som kommer att hända. Allt händer under arbetets gång. Men en sak som jag inte tror att jag skulle göra, men man kan ju aldrig veta, är att skriva en bok om en annan kultur än min egen. Det är för mig så främmande när författare och illustratörer gör det. Jag menar, man har ju inte levt i den kulturen..så vad kan man då bidra med?

När du började din karriär som illustratör och författare hade du några förebilder då? Har dessa förändrats över tid eller har du samma inspirationskällor än idag?

Jo visst hade jag förebilder. Bland annat Tomi Ungerer, Maurice Sendak och så förstås Beatrix Potter. Jag brukar kalla Beatrix Potter min ”spirit grandmother”. Jag beundrar hennes liv så mycket. Hon skrev kodad dagbok. Det måste ha varit en svår kamp att vara sig själv och leva ensam som kvinna under den Viktorianska tiden. Två andra inspirationskällor är den svenske konstnären Jockum Nordström och den otroliga illustratören Harriët van Reek. Hennes webbsida är underbar!

Slutligen, vilken av dina böcker är du mest stolt över?

Det var bra att du frågade så för om du hade frågat vilken av mina böcker som var min favorit, så hade det varit som att fråga vilket av mina barn som är min favorit. Mest stolt är jag över boken Moi et Rien. En bok som ännu inte finns på svenska.

Läs mer om Kitty Crowther här.

Se också Ulla Rhedins och Johanna Lindbäcks samtal med Kitty Crowther på Kunskapskanalen nu på måndag den 31/5 klockan 16.00.

Dela detta:

Lämna en kommentar