Kolla in katten!

Jag är verkligen ingen kattmänniska (dryga, jobbiga djur, de där rackarna) så det här är anmärkningsvärt: Idag har jag oooat och aaaat över en KATTBOK. Vem kunde ana? Wilbur den gula katten är (uppenbarligen) en bilderbok med bilder som är mycket svåra att motstå. Den handlar om Wilbur, son till en röd kattmamma och en vit kattpappa – men konstigt nog är han själv alldeles knallgul. Ingen vet varför, och Wilbur HATAR sin gula päls. “Där går guldfisken” jamar grannens randiga katt efter honom, och Wilbur skäms. Han är trött på att vara gul. Kanske kan färgen på pälsen gå bort om han badar med schampo? Eller rullar sig i lera? Eller kanske är Wilburs räddning att bara gå ut om natten – när färger inte syns så bra? Han testar det, och stryker nöjd omkring i stadsnatten, helt grå som vilken katt som helst. Han blir modigare här, när ingen ser hur gul han är. Och så träffar han Nadia – tjejkatten vars blotta närvaro får Wilbur att rodna bakom den gula pälsen. De finner varandra direkt, Nadia och Wilbur. Men hur ska det gå när Nadia får veta hur Wilbur ser ut i dagsljus? I hela sin illgula prakt?

Det går bra, kan jag avslöja. Det går mycket, mycket bra! Och Wilbur den gula katten (boken, inte katten) åker raka vägen med mig hem till den kattbesatta sonen. Jag tror den kan bli en ny favorit, faktiskt. Visst, berättelsen är verkligen på gränsen till för gullig på sina ställen, men ibland är det ju just precis sådant man vill åt. Lite tufsiga katter med stukad självkänsla som hittar en stolthet i att inte se ut som alla andra till slut. Fint!

Wilbur den gula katten är skriven av Gry Kappel Jensen, och illustrerad av Sissan Richardt. Den är översatt av Hanna Semerson, och ges ut av Turbine förlag.
Dela detta:

Lämna en kommentar