Årets kulturgärning!

För några år sedan kom jag över det danska författarparet Oscar K (Ole Dalgaard) och Dorte Karrebæks bok Carlos och c:o. Jag blev hänförd, helsåld och undrade varför i hela friden denna bok inte fanns översatt till svenska. Berusad av ett slags barnkulturrus vågade jag mig på en egen översättning och skrev brev till det äkta paret och erbjöd mina tjänster. Ole och Dorte blev eld och lågor och översättningen hamnade så småningom hos Raben&Sjögren. Där den stannade. Vad det berodde på är  alldeles glasklart. Ett. Jag var ingen professionell översättare. Två. Boken var alldeles för vågad för den svenska bilderboksmarknaden. Så i vintras fick jag höra att det svenska förlaget Daidalos hade med en av Ole och Dortes böcker i sin kommande utgivning. Återigen blev jag helt till mig i trasorna.

I de recensioner jag läst hittills (boken kom ut i början av mars) är det oväntat positiva omdömen. Men en fråga som återkommer om och om igen är: Vem vänder sig boken till? Ulla Rhedin på DN recenserade, för ganska exakt ett år sedan, den danska utgåvan: “Djärvt och vackert, poetiskt, ömsint, tänkvärt och väldigt långt från samtida svensk bilderbok. Det ska bli ett sant nöje att se hur svenska förlag tänker hantera denna utmaning”. Så nu kanske ni undrar, vad är det som gör boken så himla speciell och svårhanterad?

Idiot! handlar om den utvecklingsstörde August som vandrar genom en stad (och på samma gång genom livet) tillsammans med den spöklika gestalt som är hans mamma. August blir allt äldre men i sinnet förblir han ett litet barn. I handen håller han en plastpåse i ett snöre som han kallar Odjuret. Augusts mamma blir under promenaden också äldre och hon oroar hon sig för hur hennes son ska klara sig utan henne i livet. I slutet av boken är hon gammal och tärd och beslutsamt ger hon August några piller och tar med sig honom till andra sidan. Illustrationerna är grå och till en början ganska återhållsamma men ju mer tiden går och ju mer döden närmar sig desto mer utbredda och livliga blir de. Dorte Karrebæk är för mig en av de allra bästa barnboksillustratörerna i världen idag och det bekräftas ännu en gång i denna bok.

Boken chockar säkert många, precis som tidigare böcker av författarparet har gjort, eftersom de innehåller ord och händelser som är så tabu att man knappt vågar tänka dem. Men det är min övertygelse att det inte alls handlar om att kränka någon eller för den delen att provocera. Det handlar om att man vill berätta något som betyder något. Exakt vad det betyder är egentligen heller inte så viktigt utan det viktiga är att böcker som Idiot öppnar upp och bidrar till att barn och vuxna vill förstå. Därför är böcker som Idiot och för den delen också Den Arge av Gro Dahle och Svein Nyhus (också Daidalos) SÅ viktiga. Så TACK Daidalos för att ni bryter mark med två starka och viktiga bidrag till den svenska bilderboksutgivningen.

Idiot är skriven av Oscar K. och illustrerad av Dorte Karrebæk och ges ut av Daidalos.
Dela detta:

8 kommentarer, Lägg till din.

Lisa H Bokunge



Emelie, du har helt rätt i din recension av Idiot. Den är fantastisk på sitt sätt och väldigt vacker. Så klart att det är viktigt med författare, illustratörer och förlag som vågar ge ut sån här litteratur. Och tack för att du visade mig ett sätt att förstå den på! Jag fattade inte alls att tiden gick under bokens gång.
Men jag vågar ändå inte köpa in boken till mina bibliotek, det skulle aldrig gå!

e



JA! Jag tänkte väl att visst har den här boken recenserats i DN redan? (den blev väl det nyligen … en gång till?) Kände mej helt förvirrad tills nu.
Koolt av dej med översättnings-initiativet där. Måste applådera lite. Kool.

Emelie



Jo visst Lotta Olsson skrev om den ännu en gång. http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/oscar-k-och-dorte-karrebak-idiot-1.1064314 Och ja, översättningen är numera en anekdot, blir lite uppe i varv ibland. Brinner för kulturen eller hur är det man säger?

Lotta



Det är verkligen en fantastisk bok. Ja, varför är de svenska förlagen så fega?
Som syster till en utvecklingsstörd bror har jag lagt märke till att det knappt finns några barnböcker med ett sådant syskontema till exempel. Har skrivit en historia och skickat iväg nån gång också – och då är den berättelsen "bra skriven, men för SMAL". Och ändå träffar alla någon gång i livet på någon som är annorlunda.

Det är lite som att annorlundaskapet i bilderböckernas värld inte får sträcka sig längre än till skilsmässoperspektivet. Det får inte bli för konstigt, för då säljer man inte till tillräckligt många ex…

Emelie



Jag tror att man som vanligt är så himla rädd att hamna i blåsväder. Plus rädslan för att skada barnen. Så kanske är det med en "respekt" som istället blir ett överbeskydd. Jag tycker att vi har en kultur för barn i Sverige som helt styrs av vuxna och det är jäkligt trist och oinspirerande. Som om barn inte själva har något tycke eller smak. Sen har ju försäljningssiffrorna klart också sin del i det hela, precis som du skriver.

Lotta



Ja, du har nog rätt i det, att det finns en rädsla att barnen ska ta skada, att föräldrarna ska bli upprörda och så.. Väldigt oinspirerande ja..

Hedvig



Jag tror att böcker som behandlar så pass svåra ämnen ändå kan vara skrämmande för många barn. Självklart beror det på barnets ålder och personlighet. Jag har inte läst "Idiot" utan bara recensionen i DN och känner att det är en bok som jag inte skulle kunna läsa för mina barn. Finns det något mer skrämmande än en mamma som dödar sitt eget barn? Det skulle vara spännande att höra hur barn som hört boken reagerat.

Jeg har læst Idiot! for børn. Og det er forudsiglig nok forskelligt hvordan de reagerer og ikke mindst hvad det er der optager dem. En gruppe af børn jeg læste den med var meget fokuseret på at August blev mobbet af andre børn og så talte vi om det. En anden gruppe tale meget om det at være udviklingshæmmet fordi en havde en søster med Downs og så talte vi om det . Andre jeg har læst den med hæfter sig ved døden og forbinder det med egne erfaringer fx kæledyr eller bedsteforældres død og så taler vi om det.
En samtale affødt af en læseoplevelse kan aldrig være noget dårligt. Det dårlige og skræmmende får først lov at opstå, hvis der ikke er en voksen der vil være med til at bearbejde og gennemtale det oplevede. Når litteratur til børn er af så høj kvalitet som den af Karrebæk og Oscar K så skylder man børn ikke at sidde den overhørig, men at dele den. I modsætning til alt det Disneyhø der sprøjtes ud har denne bog faktisk noget på hjertet.

Lämna en kommentar