Ensambarn i litteraturen

Det kom ett mejl till bokungeredaktionen.

“Jag tänkte höra med er som är insatta i barnboksvärlden om ni kan komma
på några böcker som har “ensambarn”, det vill säga barn utan syskon, som
tema. Den enda jag kan komma på är Gittan och älgbrorsorna, men nog
måste det finnas fler?”

Och det måste det ju! Men jag kommer inte på! Inte som har just ensambarnet som tema, som det är i Gittan och älgbrorsorna, där Gittan längtar så mycket efter ett syskon att hon till och med kan tänka sig att adoptera tre älgar som brorsor (en stund i alla fall).

Gott om ensambarn finns det ju, däremot. 

Alfons har inga syskon. Pippi har inga. Hedvig i Frida Nilssons Hedvigböcker är ensam. Fia (hon med alla djuren) har inte heller några syskon. Så ej heller Vilda bebin. Eller Max. Eller Findus i Pettsonböckerna. (Yeah, yeah, han ser ut som en katt, men egentligen fattar man ju att han är ett barn.) Och säkert en massa till.

Men jag kan faktiskt inte komma på några just nu där syskonlösheten är temat. Kan ni?

Gittan och älgbrorsorna är skriven och illustrerad av Pija Lindenbaum, Rabén & Sjögren. Det är från den boken illustrationen här ovan är hämtad. Alfons Åberg illusteras av Gunilla Bergström. Och Pippi Långstrump av Ingrid Vang Nyman.
Dela detta:

8 kommentarer, Lägg till din.

Li



Jag säger Nils Karlsson Pyssling och Mio spontant! Det finns säkert fler som sagt, kommer inte heller på fler just nu.

msn00b



Ronja Rövardotter.
Den oändliga historien
Tordyveln flyger i skymningen.
Britta och Silver – böckerna
Kitty böckerna
Kulla Gulla
Anne på Grönkulla
Nalle Puh
Alfons

Jag skriver gärna fler förslag men jag ställer mig lite undrande till formuleringen "ensambarn som tema", alltså är det så att det söks ensambarn i barnlitteraturen som någon skall kunna identifiera sig med? Eller skall hela handlingen kretsa kring det faktum att någon i boken inte har syskon? Och kanske framförallt längtar efter syskon? Gittan och älgbrorsorna är ju lite tråkig på så vis att den förutsätter en saknad av syskon, författaren verkar utgå ifrån ett antagande om ensamhet hos barn som inte har syskon. Jag är själv enda barnet och jag minns att jag fullkomligt störde ihjäl mig på det där under hela barndomen, folk som antog att jag på något vis hade det sämre än dem för att jag inte hade syskon. Skitfjantigt och inte så lite förminskande. Däremot finns det högvis med litteratur med ensambarn som har väldigt roligt och som man kan identifiera sig med, en del av dem står ovan.

msnoob, hej! Och tack för alla tips.

Som jag förstod det av mailet så är vi ute efter böcker där hela handlingen kretsar kring det faktum att huvudpersonen inte har några syskon, men jag kan ju ha misstolkat. Och jag fattar att det är skitirriterande att folk förutsätter att man har det sämre för att man inte har syskon! (Har också förstått så här i efterhand att min formulering med "syskonlös" och "ensambarn" kanske var lite klantig.) Så behöver det ju naturligtvis inte alls vara. Men det kanske FINNS barn i världen utan syskon, som faktiskt längtar efter ett? Och som vill läsa om böcker där huvudpersonen gör samma? Det är väl ändå inte omöjligt?

Tycker också du är lite orättvis mot Gittan. Eller ja, mot Pija Lindenbaum som skrivit den. Hon utgår väl inte alls från att alla barn som inte har syskon känner sig ensamma, hon utgår väl från att just Gittan gör det. Alla Lindenbaums karaktärer (tror jag) är ensambarn, och det är bara Gittan som någonsin uttrycker en längtan efter syskon. De andra (Åke, Lill-Zlatan, Kenta och gänget) verkar nöjda och glada ändå, och det faktum att de inte har syskon nämns aldrig ens.

msn00b



Hej!
Jag tror vi missförstår varandra och det kan mycket väl bero på att jag själv uttryckte mig lite klumpigt kring min tolkning av Gittan och älgbrorsorna, även om jag inte riktigt förstår varför du tillskriver mig en emotionell reaktion. Självklart finns det barn, vuxna och karaktärer som längtar efter syskon på samma sätt som det finns barn, vuxna och karaktärer som inte gör det, att min reflektion blev personlig hade inget att göra med att jag var irriterad på Pija Lindenbaum, eller någon annan heller för den delen, jag ville enbart lyfta fram att det kan vara dumt att anta att ett ensambarn längtar efter syskon om så inte är fallet, att det inte är något man bara skall anta rakt av, min personliga referens syftade alltså till att spegla vad som händer inom barnet om omgivningen till ett ensambarn hela tiden antar att det liksom fattas något och att det kan vara värt att tänka på innan man tillskriver barnet den saknaden och letr litteratur som skall spegla detta. Om däremot barnet självt uttrycker en längtar efter att läsa om karaktärer som längtar efter syskon så är det en helt annan sak.

Och det har du ju alldeles, alldeles rätt i, så klart!

Det var jag som ställde frågan och jag var i första hand ute efter böcker som handlar om att inte ha några syskon, någon slags motsvarighet till alla "så är det att få ett syskon-böcker". Det behöver inte alls vara som i Gittan och älgbrorsorna att det handlar om en längtan, det kan naturligtvis vara lika relevant att vara nöjd med att vara enda barnet, men det ska ändå handla om det, det ska vara temat.

sara



Måste finnas många fler. Här följer några jag kommer på;
Billy, Viggo, Ellen, Fia, Max, Ingrid, Totte (?)
För övrigt tror jag alla Pija Lindenbaums barnfigurer är "enda barn" som Gittan, Åke och Siv.

sara



Oj, nu såg jag att jag också missuppfattat frågan. Den gällde ensambarn som tema…
då blev det svårare…

Lämna en kommentar