Jag ♥ Första maj

I boken Måns och Mari om våren (som nyss kom i nyutgåva hos EBFA!) finns ett kapitel där Matti, Måns och Mari går och demonstrerar på Första maj. När jag var liten och bodde på vischan så var det något av det absolut bästa jag visste att läsa det där kapitlet. Jag fantiserade i timmar om hur jag minsann skulle gå i tåget som Matti, Måns och Mari (när jag blev äldre och bodde i stan där det fanns ett tåg att gå i) och demonstrera “mot krig och svält och allt annat som inte är bra i världen.” Tyvärr blev det inte riktigt så och majtågen har mest lyst med sin frånvaro. Men känslan som boken väckte – upproriskheten och kämparglöden – den kommer jag alltid ha kvar. För det tackar jag författarinnan och illustratören Kaj Beckman ödmjukast.

Böckerna om Måns och Mari är skrivna och illustrerade av Kaj Beckman ges nu ut på nytt av En Bok För Alla.

Fest! Fest! Kalas!

Japp, en ettårsdag stundar och jag och barnets pappa planerar för tårta och allehanda utsmyckningar. Enligt oss är födelsedagen enda dagen värd att riktigt ta på allvar. Det ska märkas att man fyller år, tycker vi. Och VAD hade väl kunnat passa bättre än att få Johanna Westmans nya bok Johanna fixar fest! Hela årets kalaskokbok mitt i allt detta? Ingenting. Det är bokstavligen en fest att läsa. Westman har delat in boken efter årets alla högtider. Stora som små. Exempel på dessa är Vinterfest, Det kinesiska nyåret, Våffeldagen, Morsdag och andra lyxfrukostar, Saftkalas, Halloween och Skåla in det nya året. Detta är som sagt bara några exempel. Allt är väldigt fint fixat utan att för den skull vara i överdåd. Menar, barn behöver piff men inte alls dyrt piff. De behöver inspiration, precis som vi! Johanna Westman kör lite Kajsa Warg, man tar vad man har och de flesta recept har oväntat få ingredienser. Ännu ett plus för då kan man rentav sätta de äldre barnen på att göra vissa saker och vips så känner sig alla involverade och duktiga. Inte bara mamma som det lätt kan bli ju. När vi ändå är där. Har ni några tips på böcker om kalas eller festligheter för våra yngre vänner? Alla förslag mottages tacksamt!

Johanna fixar fest! Hela årets kalaskokbok är gjord av Johanna Westman och ges ut av Rabén&Sjögren.

Sötaste småbarnsrysaren

En riktig småbarnsfavorit som finns i billighetsformat numera är Polly Dunbars Pingvin. Skildringen av Ville, som får en pingvin i present, är så sjukt charmig, va! Han blir glad först, Ville, för presenten. Men ganska snabbt blir byts glädjen mot frustration. Pingvin pratar ju inte! Fast Ville gör sin roligaste min, dansar sin stolligaste dans och tar på sig sin festligaste hatt så är Pingvin knäpptyst. Inte ens när Ville lipar åt honom, härmar honom eller skriker, gråter och sliter sitt hår säger Pingvin ett jota. SÄG NÅNTING! vrålar till slut Ville i ren desperation. Men då tycker lejonet som går förbi att det får vara nog med väsnande från Ville och käkar upp honom. Slurp, bara! I ett helt uppslag får läsaren sitta med andan i halsgropen och smälta det faktum att Ville blev uppäten av ett lejon. Bara så där! Sedan rycker Pingvin äntligen in och reder upp situationen…

En högläsningssuccé hos dryga ettåringen, det här! Och själv är jag mycket förtjust i både Ville och Pingvin, även vid den trettiofjärde omläsningen. Bilden av hur Ville härmar Pingvin för att provocera har varit fnissframkallande varje gång hittills, och jag känner inga tendenser till att tröttna än på ett tag faktiskt.

Pingvin är skriven och illustrerad av Polly Dunbar, och översatt av Frida Nilsson. Den ges ut av Natur & Kultur, och kom nyligen ut i det billigare formatet Äppelböckerna.

Kan själv!

Inför våren 2010 listade vi de böcker vars utgivning vi verkligen såg fram emot. Nu har ytterligare en av dem landat hemma hos mig och det är kanske den bästa bilderboken jag läst i år. Att jag gillar Emma Adbåges illustrationer är väl ingen hemlighet och jag tycker verkligen att det blir så bra när hon hittar på berättelserna också. Leni är ett sockerhjärta är en väldigt enkel historia. Kort sagt går den ut på att Leni själv vill bestämma om hon är vuxen eller ett litet barn. Ingen tant ska säga till henne att hon är ett sockerhjärta och ingen pappa ska berätta att hon är stor nog att städa. Det är härligt hur Leni får vara en liten kaxig unge med total tolkningsfrihet av vad som är vuxet (bygga torn av kaffekoppar på fiket? äta lök, senap och stark ost?). Tillsammans med illustrationerna blir det en riktig succé. Bilden av Leni som kör sin egen barnvagn fast hon är så kort att framhjulen svävar i luften, tanterna på fiket som tycker att Leni är så söt så de välter både kaffe och stolar, de mystiska benen som sticker fram under Lenis säng…  Sidorna är liksom sparsmakade samtidigt som de rymmer en massa detaljer som man kan försvinna i. Och till sist, till mig som vuxen: stringhyllan på väggen, snygga lampan ovanför bordet, röda och blå växter (som ju borde vara helt gröna). Jag skulle kunna flytta in i Lenis lägenhet direkt. Siri kan få hennes rum, det är helt ok att det är lite stökigt. Leni behöver inte alls städa.

Leni är ett sockerhjärta är skriven och illustrerad av Emma Adbåge. Den ges ut av Rabén&Sjögren. Bilden ovan är hämtad från Emma Adbåges hemsida.

Små gyllene böcker

Känner ni igen de här böckerna? De gavs ut för första gången på 1940-talet eller 1950-talet, och omslagen är gjorda i hård kartong, med platta gyllene ryggar. Hela serien kallas “En liten gyllene bok”, och det fanns en hel drös av dem när det begav sig. Och nu! Nu satsar Bonnier Carlsen på att ge ut några av titlarna igen. I början av maj finns åtta av de gamla godbitarna att få tag på igen (förutom de på bilden finns också Sudd & Kludd och Brandkåren rycker ut), och jag förutspår en nostalgichock hos mången svensk i och med släppet.

Själv, däremot = inte så nostalgichockad. Inte så väldigt köpsugen heller faktiskt, vilket är oerhört underligt med tanke på att jag gillar nästan allt annat som är från 50-talet. (Kaffekoppar. Möbler. Mönster. Mina föräldrar. Sådana grejer.) Det finns liksom för mycket nya böcker för att jag ska gå igång helhjärtat på det här. Men fina är de ju! Det går inte att komma ifrån. Bara inte så… nödvändiga i min bokhylla?

De åtta titlarna i serien En liten gyllene bok ges ut av Bonnier Carlsen och släpps den 3 maj.

Mumintrollet 65 år

I år fyller Mumintrollet 65 år, och igår var jag bjuden på födelsedagskalas på Alfabeta bokförlag som ger ut muminböckerna i Sverige. Fint som snus! Men egentligen, egentligen är det lite lustigt att jag blir bjuden när Mumin ska ha fest. Vi går nämligen inte alls så speciellt way back, Mumin och jag. Jag fick aldrig bilderböckerna lästa för mig som liten. Missade hela mumingrejen på tv. Hittade aldrig till kapitelböckerna. Och även om jag nu, som vuxen, läst ikapp åtminstone lite på området så känner jag ändå att mumin liksom inte är min, riktigt. För mig är Mumin den där snygga, coola personen med hög status som man inte riktigt vågar närma sig på skolgården, för att alla andra redan paxat honom. Han älskas så mycket och innerligt av så många att jag lika gärna kan ge upp, liksom. Och jag ser ju att han är fantastisk, det är inte det. Han är bara inte min.

Hur känner du? Är du och Mumin tajta?

Oavsett – om du vill veta mer om hur Mumintrollet firar jubileum under året så tycker jag att du ska kolla in den här sajten. Fin!

Souvenirer.

En liten del av Bokunge har roat sig kungligt i New York i en månad. Nu börjar tiden rinna ut och det är dags att tänka Sverige och vardag igen. Som jag skrev tidigare har det varit oväntat svårt att hitta guldklimpar i bilderboksgyttret här. Jag har verkligen letat, frågat och botaniserat. Men jag antar att jag är van/borskämd med en viss typ av bilderböcker (som inte innehåller Paul Franks lilla apa eller Cheerios flingor) så det var faktiskt svårare än väntat. Men här kommer i alla fall några fina undantag.

Sow and Grow av Tina Davis. En helt ljuvlig bok som i mina ögon är så nära perfektion man kan komma. Innehållet kan bäst jämföras med den gamla fina boken Linnea planterar kärnor, frön och annat av Christina Björk och Lena Anderson. Tänk er den med en hel uppsjö gamla fina husmorsbilder från femtiotalet. Samma författare har även gjort See and Sew och Look and Cook men då börjar femtiotalets ideal märkas även i texten tyvärr.

Nästa bok är Not a Box av Antoinette Portis. En bok som jag tror kommer funka ypperligt för en halvtrotsig tvååring. En kanin leker med en låda och på varannan sida kommer kaninen på nåt nytt som den kan hitta på med lådan. Varje gång kaninen fantiserar att lådan är ett rymdskepp eller något annat fantastiskt frågar en vuxen röst plumpt “Vad gör du i lådan?” Varpå kaninen svarar: “Det är ingen låda! Det är ett rymdskepp.” Ja ni fattar. En enkel idé mycket fint utförd. Författarinnan och tillika illustratören har gjort två andra böcker som verkar minst lika inbjudande. Hör henne berätta om dem här.

Sen har vi den gamla klassikern This is New York av Miroslav Sasek (finns även “This is..” böcker om andra städer men den här är finast, tro mig! Kolla in Saseks webbsida så förstår ni lite vilken stil han kör på. Jag kan stirra på illustrationerna i den här boken i timmar, utan att överdriva.

Sista boken ut är den enda min son vet att uppskatta just nu. Det är den skojige illustratören Simms Tabacks bok Animals. Det är en pekbok men den liknar verkligen inte de pekböcker jag är van vid. Illustrationerna är helflummiga! Kolla in Tabacks sida. Webbsidan gör visserligen inte boken riktigt rättvisa men ni får nog allt en hum om hans charm.

Souvenirer.

En liten del av Bokunge har roat sig kungligt i New York i en månad. Nu börjar tiden rinna ut och det är dags att tänka Sverige och vardag igen. Som jag skrev tidigare har det varit oväntat svårt att hitta guldklimpar i bilderboksgyttret här. Jag har verkligen letat, frågat och botaniserat. Men jag antar att jag är van/borskämd med en viss typ av bilderböcker (som inte innehåller Paul Franks lilla apa eller Cheerios flingor) så det var faktiskt svårare än väntat. Men här kommer i alla fall några fina undantag.

Sow and Grow av Tina Davis. En helt ljuvlig bok som i mina ögon är så nära perfektion man kan komma. Innehållet kan bäst jämföras med den gamla fina boken Linnea planterar kärnor, frön och annat av Christina Björk och Lena Anderson. Tänk er den med en hel uppsjö gamla fina husmorsbilder från femtiotalet. Samma författare har även gjort See and Sew och Look and Cook men då börjar femtiotalets ideal märkas även i texten tyvärr.

Nästa bok är Not a Box av Antoinette Portis. En bok som jag tror kommer funka ypperligt för en halvtrotsig tvååring. En kanin leker med en låda och på varannan sida kommer kaninen på nåt nytt som den kan hitta på med lådan. Varje gång kaninen fantiserar att lådan är ett rymdskepp eller något annat fantastiskt frågar en vuxen röst plumpt “Vad gör du i lådan?” Varpå kaninen svarar: “Det är ingen låda! Det är ett rymdskepp.” Ja ni fattar. En enkel idé mycket fint utförd. Författarinnan och tillika illustratören har gjort två andra böcker som verkar minst lika inbjudande. Hör henne berätta om dem här.

Sen har vi den gamla klassikern This is New York av Miroslav Sasek (finns även “This is..” böcker om andra städer men den här är finast, tro mig! Kolla in Saseks webbsida så förstår ni lite vilken stil han kör på. Jag kan stirra på illustrationerna i den här boken i timmar, utan att överdriva.

Sista boken ut är den enda min son vet att uppskatta just nu. Det är den skojige illustratören Simms Tabacks bok Animals. Det är en pekbok men den liknar verkligen inte de pekböcker jag är van vid. Illustrationerna är helflummiga! Kolla in Tabacks sida. Webbsidan gör visserligen inte boken riktigt rättvisa men ni får nog allt en hum om hans charm.

Ensambarn i litteraturen

Det kom ett mejl till bokungeredaktionen.

“Jag tänkte höra med er som är insatta i barnboksvärlden om ni kan komma
på några böcker som har “ensambarn”, det vill säga barn utan syskon, som
tema. Den enda jag kan komma på är Gittan och älgbrorsorna, men nog
måste det finnas fler?”

Och det måste det ju! Men jag kommer inte på! Inte som har just ensambarnet som tema, som det är i Gittan och älgbrorsorna, där Gittan längtar så mycket efter ett syskon att hon till och med kan tänka sig att adoptera tre älgar som brorsor (en stund i alla fall).

Gott om ensambarn finns det ju, däremot. 

Alfons har inga syskon. Pippi har inga. Hedvig i Frida Nilssons Hedvigböcker är ensam. Fia (hon med alla djuren) har inte heller några syskon. Så ej heller Vilda bebin. Eller Max. Eller Findus i Pettsonböckerna. (Yeah, yeah, han ser ut som en katt, men egentligen fattar man ju att han är ett barn.) Och säkert en massa till.

Men jag kan faktiskt inte komma på några just nu där syskonlösheten är temat. Kan ni?

Gittan och älgbrorsorna är skriven och illustrerad av Pija Lindenbaum, Rabén & Sjögren. Det är från den boken illustrationen här ovan är hämtad. Alfons Åberg illusteras av Gunilla Bergström. Och Pippi Långstrump av Ingrid Vang Nyman.