Vad en oföding bör veta

Nu fortsätter få syskontemat in på 10-talet! Först ut är Hallå där inne – eller vad en oföding bör veta av Ulf Stark och Stina Wirsén. I boken väntar Micke Storebror på sitt syskon Mikro Magsimmarn. Han har en massa att berätta för det lilla syskonet om vad som väntar i livet utanför magen. Det blir rätt många sidor, det finns ju så mycket en oföding behöver veta: Till exempel att farfar har varit död i två år och kanske har blivit ett UFO. Att det finns saker att akta sig för som varma spisplattor, klättra på svaga grenar och brännässlor. Att åskan inte är farlig för det finns åskledare (och två föräldrar att sova mellan om det kniper). Att familjen åker till Finland på sommaren så att mamman får se den finska solnedgången. Att Micke sjunger en godnattsång på hemmasnickrad engelska för sig själv när han ska somna. Att pappan blir på gott humör av tango och att mamman svär på finska för att Micke inte ska förstå. Det skulle nog kunna fortsätta i en evighet om det inte vore för att Magsimmarn till sist kommer ut.

Det fattar man ju att det finns så himla mycket en liten ofödd måste veta, tänk vilka tankar en sån här bok borde kunna väcka hos blivande storasyskon. Jag tycker Ulf Stark lyckas fånga barnets väntan och tankar på ett fint sätt och tillsammans med Stina Wirséns teckningar blir det så bra, så bra så!

Tjo läj tjoläj jo doddodäj

jo swissi missi mäj.

Jo diddidoo, jo kidditoo,

jo swissi missi mäj.

Hallå därinne eller vad en oföding bör veta är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Stina Wirsén. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Dagens läsning

Verkar intressant. Jag har bara läst väldigt lite än så länge, men jag älskar sån här litteratur (precis som jag älskade Heliga familjen på p1) Någon som har läst? Vad tyckte ni? Spana in bloggen här.

Anna eller Jesper? Eller båda två?

I dessa babyboomdagar går man vilse i bibliotekets Dofa hyllor. Det finns så otroligt många människor som har en åsikt om hur man ska uppfostra sina barn. Två stycken som verkar vara särskilt tongivande är Anna Wahlgren och Jesper Juul. Anna Wahlgrens Barnaboken och Sova hela natten är både älskade och hatade. Jesper Juuls böcker har inte riktig hunnit bli hatade ännu men han är helt klart älskad av många för Ditt kompetenta barn och Nu ska vi äta. Nu undrar jag så klart vad ni därute tycker och tänker. Om ni inte helt sonika dissar den ena eller den andra, vad finns det för godbitar i dessa böcker? Berätta!

Poesi för barn

Från det nya förlaget Bladslottet (från Bladstaden) kommer boken Gå inte fel kamel. Det är en vacker bilderbok med färgrika illustrationer i collageteknik. Mycket konstnärligt utfört. Och bilderna får sällskap av en text som är närmre poesi än något annat. I en recension i Helsingborgs Dagblad framgår att Magdalena Cavallins Gå inte fel kamel först var tänkt som en pekbok, men att det i stället blev en poesibok för barn tillsammans med Mikael Cavallins verser. Texten och bilden fungerar bra tillsammans, det är fantasifullt och djupsinnigt på samma gång. Och kanske passar innehållet lika bra för en vuxen? Ta den här versen till exempel:

Vatten i puckel

och packning på ryggen,

vart vaggar din väg?

Gå inte fel, kamel.

Sanden är randig i Samarkand,

men rutig i Tanger.

Vart du än går

försvinner dina spår

i blåsten från igår.

Jag försökte i helgen läsa boken tillsammans med en tvååring, men upptäckte snabbt att versernas spel med orden krävde ganska mycket av mig som högläsare. Jag snubblade snabbt bort mig bland raderna och barnet försvann ur mitt knä till något mer spännande. Kanske var hon för liten? Eller texten kanske för svår i förhållande till vad som hände på bilden? Förmodligen passar boken ett äldre barns tålamod bättre. I versernas och bildernas djup finns nämligen mycket att prata om. Varför gråter lejonet som skrämde iväg publiken? Varför är man löjlig som tror på det omöjliga? Kommer pelikanen någonsin till horisonten? Och var försvinner kamelens spår i blåsten från igår? Ge Gå inte fel kamel flera chanser så lovar jag att boken växer i takt med att den blir läst.

Gå inte fel kamel är skriven av Magdalena Cavallin och illustrerad av Mikael Cavallin. Den ges ut av Bladslottet.

Teater för alla söderkisar och söderbönor…

Som vanligt sitter jag här och önskar jag att jag bodde i Stockholm och inte i den barnkulturfattiga södern. Boulevardteatern på Södermalm sätter upp den listiga boken Ett lamm till middag. Premiär 11 mars. Föreställningen är tänkt för barn mellan 3-6 år och kostar 100 spänn. Alltså! Hade jag varit du som bor i Stockholm och har ett barn i denna ålder hade jag lätt gått in och skaffat biljetter redan nu. Har man något yngre barn så rekommenderar jag er att se Vem är ensam föreställningen. Den går fortfarande.

Om du fick önska

En bok jag verkligen, verkligen gillar bland vårens böcker är bilderboken Önskedagen. Det är en rimmad berättelse om låtsaslek. Tänk om man kunde bli en annan, bara för en dag? Hur skulle livet se ut då? Barnen i den här berättelsen är sugna på att testa hur det är att vara olika djur.

“Jag skulle kunna bli en örn…

Nej, visst! En brun och bamsig …

BJÖRN!

Som lurar bakom närmsta hörn

– det skulle jag om jag blev björn

 

Och tänk att simma många mil

längs Nilen som en…

KROKODIL!

Med vässat smil och världsvan stil

– jag vore bra som krokodil.”

Det är Marc Boutavant som gjort bilderna (från Frankrike, mycket poppis där, men tämligen okänd här. Han gjorde Moki cyklar jorden runt för något år sedan, minns ni?), och jag gillar dem. Det är förmänskligade djur med stora huvuden, en färgprakt som är svår att stå emot, och roliga detaljer. Längst bak i boken finns dessutom en spegel, som sitter som en smäck som slutkläm. Vid det laget har barnen i boken testat i stort sett alla djur man kan komma på, och det är så fint, så fint att läsaren får möta sitt eget ansikte i spegelbilden till slut.

“Känns långa öron som jag tror?

Och hårig tass? Och att ha klor?

Och vassa tänder när jag ler?

En enda dag, men inte mer.

För annars, varje annan dag,

så vill jag bara vara…

JAG!”

Tänker att den här boken skulle kunna passa ganska många. Små barn för att det handlar om spännande djur och är festliga rim och tydliga färger. Större barn för att temat med låtsasleken och fantasin är lockande.

Önskedagen är skriven av Larua Leuck och illustrerad av Marc Boutavant. Den är översatt av Lotta Olsson och ges ut av Rabén & Sjögren.

Roligaste djurljudboken

Favorit för ettåringen (och ettåringens föräldrar) just nu: Säjer hunden? av Pija Lindenbaum. Gigantiska djurmammor vrålar fram sina läten, och små yttepyttiga djurbarn svarar. Svårare än så behöver det inte vara. Ta i med de mest överdrivna rösterna bara, succé varje gång!

 

Bähäää brölar stora fåret. Bäää piper lilla. 

Och nedan, den absoluta favoriten, grisen.

Nöff-nöff grymtar stora grisen, och lilla studsande griskultingen svarar Iiiiii!

Säjer hunden? av Pija Lindenbaum, ges ut av Bonnier Carlsen.

Roligaste djurljudboken

Favorit för ettåringen (och ettåringens föräldrar) just nu: Säjer hunden? av Pija Lindenbaum. Gigantiska djurmammor vrålar fram sina läten, och små yttepyttiga djurbarn svarar. Svårare än så behöver det inte vara. Ta i med de mest överdrivna rösterna bara, succé varje gång!

 

Bähäää brölar stora fåret. Bäää piper lilla. 

Och nedan, den absoluta favoriten, grisen.

Nöff-nöff grymtar stora grisen, och lilla studsande griskultingen svarar Iiiiii!

Säjer hunden? av Pija Lindenbaum, ges ut av Bonnier Carlsen.