Bokunge

Publicerad av

För eller mot?

 

Jag är nog ovanligt sen i det mesta, eller så var jag bara vansinningt ointresserad innan jag fick barn, men jag har precis fattat att man kan få en bok med sig när man handlar happy meal på Mackan. Och ganska bra böcker på köpet, det är ju ändå kända författare som är med i samarbetet. Och det är ju bra…. eller? Det är ju väldigt bra tänkt att de som går till mackan får med sig en bok istället för random plastleksak. Det måste ju gynna läsningen generellt. Men ändå, jag kan inte låta bli att få en dålig känsla av hela grejen. Mackan gör ju inte det här för läsningen direkt, det fattar väl alla. De vill ju bara sälja burgare. Och uppenbarligen är det fler som inte ställer sig direkt positiva, till exempel Pija Lindenbaum valde att inte hoppa på projektet med argumentet “Visst är det väl bättre att barn får en bok än en plastleksak, men jag vill ändå inte hjälpa McDonald’s och få dem att framstå som kulturbärare.”

Jättesvårt att ta ställning tycker jag! Men jag är nog mest mot, tror jag. Vad säger ni? Skriv och kommentera! Och jag vet att det inte är något nytt under solen, men strunt i det.

Publicerad av

Operation Rädda Ännu En Bra Tidning.

..alltså jag satte faktiskt inte morgonteet i halsen när jag läste att Opsis Barnkultur ligger risigt till. Jamenar vad är barnkulturen värd i dessa katastrofala tider? För all del: vad är kulturen värd i stort. Ett år till får denna finfina tidskrift på sig att bättra på siffrorna. Annars – graven. Så om ni aldrig har läst Opsis – se till att KÖPA ett exemplar och se vad ni tycker den är värd. Jag lovar – ni kommer inte att bli besvikna. Inte om ni har hjärtat på rätt ställe.

Publicerad av

Mops

Den sista vinnaren i Natur&Kulturs tävling är boken Mops av Eva Lindström och Emma Virke.

Maja och Arja lånar en dag vinthunden Mops av Ingalill för att gå på promenad. De tar en sväng runt kvarteret men så råkar de sväva ut litegrann och gå ännu lite längre bort. Till sjön. De går ut på bryggan som är hal och vips trillar Arja i vattnet. Så klart drar hon med sig den välfriserade Mops ner i vågorna. Och så klart ser Mops ut som en dränkt råtta när hon kommer upp ur vattnet. PANIK! För det förstår ju vemsomhelst att i det skicket kan man inte lämna tillbaka hunden till Ingalill. Så de går hem till Maja och börjar torka Mops med hårfönen. När de är klara har de en helt ny hund framför sig. “En ny ras med annorlunda päls” konstaterar de lite nervöst.

Mops är en härlig historia som får mig att skratta. Samtidigt som jag undrar: Hur ska det gå? Ska Maja och Arja verkligen lyckas att styra upp situationen. Eller ska de behöva krypa till korset och därmed aldrig mer bli betrodda som hundvakter?! Emma Virkes bilder är suveräna. Hon använder sig av en slags blandteknik med collage inte helt olik den i Lova! sa Smulan. Virke klipper in foton på olika detaljer som till exempel en soptunna, en WC anka och en prydnadshund. Andra roliga detaljer är att den gamla Amazonens bilnummer är FIN 535 medan den vräkiga Mercans är FUL 939. Sånt gillar jag. Den stora frågan är om barnen är lika förtjusta som jag? Barn går ju mer på känsla än form. Eftersom boken är så humoristisk och – faktiskt – spännande så tror jag den kommer att funka. Tror och hoppas!

Mops är skriven av Eva Lindström och illustrerad av Emma Virke. Den ges ut av Natur&Kultur.

Publicerad av

Nyillustrerad klassiker

Så väldigt, väldigt, VÄLDIGT fin har den blivit – Astrid Lindgrens klassiska saga som fått nya bilder av Ilon Wikland. Jubel och fanfarer!

Berättelsen om Peter, som får stiga in i dockan Mimmis dockskåp för att se att det visst finns rövare i skogen (de inte bara finns, förresten. De är ute efter Mimmis pärlor av oskattbart värde, och de är tämligen ruskiga dessutom!) var först en del av sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling. Sedan blev den teater – och nu har den alltså blivit bilderbok med helt nya (fantastiska, sa jag det?) bilder.

Det är en spännande berättelse det här, lite lagom otäck och ruskig. Fiolito (rövarhövdingen) ser onekligen skräckinjagande ut när han sticker in huvudet genom fönstret med en mustasch så lång att den måste vila på fönsterblecket, men han är så skönt korkad att skräcken aldrig riktigt får fäste. Jag älskade Ingen rövare… som barn, älskar den nu, och tänker: Är inte det här en ganska perfekt julklapp till alla man känner i 4-årsåldern ändå?

Ingen rövare finns i skogen är skriven av Astrid Lindgren, illustrerad av Ilon Wikland och ges ut av Rabén & Sjögren.

Publicerad av

Nyillustrerad klassiker

Så väldigt, väldigt, VÄLDIGT fin har den blivit – Astrid Lindgrens klassiska saga som fått nya bilder av Ilon Wikland. Jubel och fanfarer!

Berättelsen om Peter, som får stiga in i dockan Mimmis dockskåp för att se att det visst finns rövare i skogen (de inte bara finns, förresten. De är ute efter Mimmis pärlor av oskattbart värde, och de är tämligen ruskiga dessutom!) var först en del av sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling. Sedan blev den teater – och nu har den alltså blivit bilderbok med helt nya (fantastiska, sa jag det?) bilder.

Det är en spännande berättelse det här, lite lagom otäck och ruskig. Fiolito (rövarhövdingen) ser onekligen skräckinjagande ut när han sticker in huvudet genom fönstret med en mustasch så lång att den måste vila på fönsterblecket, men han är så skönt korkad att skräcken aldrig riktigt får fäste. Jag älskade Ingen rövare… som barn, älskar den nu, och tänker: Är inte det här en ganska perfekt julklapp till alla man känner i 4-årsåldern ändå?

Ingen rövare finns i skogen är skriven av Astrid Lindgren, illustrerad av Ilon Wikland och ges ut av Rabén & Sjögren.

Publicerad av

Törnrosa

Det har kommit ut en antal böcker i serien Sagoskatten, till exempel Gubben och gumman som bytte arbete, Svanhamnen, Rödluvan och några till. Böckerna är tecknade av kända illustratörer som Gunna Grähs, Ingrig Vang Nyman, Kristina Digman, Tord Nygren och Helena Nyblom. Törnrosa är den senaste i serien och är tecknad av Lena Sjöberg. Bilderna i den här versionen av sagan om Törnrosa är uppiggande om man jämför med de klassiska illustrationerna av det vackra prinsessbarnet. Det känns som vi matats sönder av bilder av som den här under. Jag älskade i och för sig sådana bilder när jag var liten, MEN skönt med bilder av Törnrosa som inte måste vara så sockersöta som det bara går. Och därmed inte sagt att Lena Sjöbergs bilder inte är vackra, för det är de verkligen! Bara inte så traditionella. Kolla här:

 

 

Bilderna är hämtade från Lena Sjöbergs blogg.

Jag tycker verkligen att Törnrosa är snyggt gjord, både i helheten och i det lilla har Lena Sjöberg lyckats skapa en riktig sagostämning. Kronan på verket är att texten på varje sida inleds med en illustrerad bokstav, precis som det var way back när munkarna skrev ner berättelser och sagor skapades.

Törnrosa är illustrerad av Lena Sjöberg och ges ut av Rabén&Sjögren.

Publicerad av

Målgrupp sökes?

Jakob Wegelius är nog min absoluta favorit bland de svenska illustratörerna. Hans senaste verk Bland vågor och moln, som kom ut i tidiga september har jag ruvat på ett tag. Bland vågor och moln är helt utan text (så när som på namnen på de olika fartygen och farkostarna) och till formen påminner den om en större pekbok. På något sätt har jag fått för mig att bilderna i boken mer går hem hos de lite äldre barnen och det gör att det är lite svårt att hitta rätt målgrupp till boken (med tanke på det i kombination med formen). Är det någon av er som har läst boken med era barn eller med någon liten kompis? Berätta gärna hur det har funkat. Vill veta vem jag ska ge den till i julklapp!?

Ps. Är den någon som läst den franske Tomi Ungerers bok Jag hatar pussar från 1978? Liknar inte Wegelius och Ungerers stilar varann lite? Ds.

Bland vågor och moln är skriven av Jakob Wegelius och ges ut av Bonnier Carlsen.

Publicerad av

Målgrupp sökes?

Jakob Wegelius är nog min absoluta favorit bland de svenska illustratörerna. Hans senaste verk Bland vågor och moln, som kom ut i tidiga september har jag ruvat på ett tag. Bland vågor och moln är helt utan text (så när som på namnen på de olika fartygen och farkostarna) och till formen påminner den om en större pekbok. På något sätt har jag fått för mig att bilderna i boken mer går hem hos de lite äldre barnen och det gör att det är lite svårt att hitta rätt målgrupp till boken (med tanke på det i kombination med formen). Är det någon av er som har läst boken med era barn eller med någon liten kompis? Berätta gärna hur det har funkat. Vill veta vem jag ska ge den till i julklapp!?

Ps. Är den någon som läst den franske Tomi Ungerers bok Jag hatar pussar från 1978? Liknar inte Wegelius och Ungerers stilar varann lite? Ds.

Bland vågor och moln är skriven av Jakob Wegelius och ges ut av Bonnier Carlsen.

Publicerad av

Fredagstips!

Den här boken är inte direkt ny, men jag läste den först i förrgår av någon anledning och måste bara skriva om den. Jag gillar Joanna Rubin Drangers böcker som tusan! Hennes vuxengrejer i alla fall, det hon gjort för barn har jag inte så bra koll på. Alltid redo att dör för mitt barn! har extremt hög igenkänningsfaktor för mig som nybliven mamma. I och för sig har jag alltid väldigt lätt att känna igen mig i Rubin Drangers böcker, vilket såklart är anledningen till att jag gillar dem så mycket. De är liksom alltid prick på!

I Alltid redo att dör för mitt barn! får vi följa moderskapets alla kval. Från graviditet och ångestföräldraträffar på landstinget till att vara mamma och stå ut med besvärliga vänner med/utan barn och allt annat som kan drabba en intet ont anande. Jag gillar verkligen hur föräldrautbildningen beskrivs med den eviga hyllningen av amning mellan raderna. Eller privatföräldrautbildningen med en pinnsmal kvinna som beskriver profylax och att det är roligt att föda barn inför en bunta flåsande höggravida. Exakt en sån barnmorska hade jag på min gravidvattenjympa.

Har man inte tid att läsa så har man i alla fall tid för den här boken. Ta med den överallt, läs en sida då och då och jag lovar, den kommer ta slut snabbare än jordnötssmör i vårt skafferi! Spana in Joanna Rubin Drangers hemsida.

Alltid redo att dö för mitt barn är skriven av Joanna Rubin Dranger. Den ges ut av Albert Bonniers Förlag.