Att följa sin föräldraintuition

Dagens föräldraskap verkar präglat, eller mer sant uttryckt ÄR präglat av handledning till höger och vänster om hur du ska få ditt barn att sova, äta, inte skrika osv. Går man in på sidor som till exempel Familjeliv så kan man lätt storkna i forumen över vad som skrivs och vad föräldrar oroar sig över. Ska man plocka upp en skrikande bebis? Min bebis skriker av glädje, är det normalt? Kudde eller inte? Hicka hela dagen? Grönt bajs? Är det viktigt att krypa? Osv osv. Frågorna varar i det oändliga och svaren är lika många och varierade som det finns människor på forumet. Och jag är säkert inte bättre själv. Jag vete tusan vad denna osäkerhet beror på och det är en diskussion som inte hör hemma här (kanske på Familjeliv?). Men vad jag vet däremot är att jag är glad att Jonas och jag läste Mitt barn och jag av Anna Elheim innan vi fick Siri.

Det kan ju tyckas paradoxalt att jag förespråkar ännu en barnpsykologibok när jag precis ifrågasatt hela fenomenet. Men grejen är att Anna Elheim inte är någon auktoritet inom ämnet. Det utger hon sig inte för att vara heller. Istället går hennes bok ut på att uppmuntra föräldrar att följa sin egen intuition och inte lyssna så mycket på alla måsten. I förordet har hon den goda smaken att skriva så här: “Om er känsla går emot råden i denna bok, så välj att lyssna på känslan! Ni vet bättre vad som passar er än jag!”

Anna Elheim menar att barn i väst skriker betydligt mer än barn hos ursprungsfolk. Detta, tror hon, beror på att vi har slutat lita på att barnen själva vet vad de behöver och istället har vi tagit till olika metoder eller redskap (typ barnvagn/spjälsäng) för att hantera barnen. Om vi istället skulle lyssna mer på barnens behov och vågade lita på deras kompetens att själva avgöra vad de behöver och klarar av så skulle de bli tryggare och på sikt få en mycket bättre självkänsla. Så Elheim förespråkar bland annat fri amning så länge barnen vill och samsovning så länge barnen vill.

Man kan ta till sig vad man vill i boken, vilket är precis vad Anna skriver i början. Men huvudpoängen går tydligt fram, och jag gillar den, VÅGA lita på ditt barn och din inre känsla. Det är oftast din känsla som är den rätta, inte vad någon annan säger. Läs boken som ren avslappningslitteratur bredvid alla andra pekpinnar! Det går på några timmar och det är verkligen värt det.

Mitt barn & jag är skriven av Anna Elheim. Den ges ut av Röd Fågel.
Dela detta:

4 kommentarer, Lägg till din.

Lina



Jag håller verkligen med! Fram för mer sunt självförtroende hos alla småbarnsföräldrar och bort med hälften av all änslan.

Jonaso



Fin läsning tycker jag också, kul att få inspiration bortom BVC (socialstyrelsen har mycket för sig när man kommer dom nära:)) och folk som vill tjäna pengar. Måste tipsa om en annan guro som jag just nu läser och som många redan känner till: Jesper Juul (fint så här i juletid)… "Ditt kompetenta barn" är en titel som lite går i samma anda men har fler akademiska titlar bakom sig. Han tar upp uppfostran genom begrepp som att "ge barn självinsikt" istället för att boostra "självförtroende". Han bygger sina böcker på praktiska tips och han är fantastisk tycker jag, även för vuxna utan barn tror jag. Man kan lära sig mycket genom de små…

Lotta



Anna Elheim i all ära, men återigen: Blir så trött på alla förespråkare av än det ena än det andra. ALLA BARN ÄR OLIKA! Och även om hon menar att föräldern ska lyssna på sin känsla, så förespråkar hon ändå samsovning.
Vårt barn har aldrig sovit speciellt bra, och allra sämst med samsovning. Ibland är den bästa hjälpen att inte läsa några föräldrahandböcker, det skapar förvirring och stress.
Kanske skriker ursprungsfolkens barn mindre, just därför att föräldrarna inte läser sådan litteratur??

Lisa Bokunge



Lotta, det ligger alldeles säkert mycket i det du skriver. Vi är lite lässjuka av oss, eller hur? Men OM man nu vill läsa något så tycker jag ändå att Anna Elheims inställning att man bara behöver ta till sig det som känns rätt för en själv av det hon skriver är befriande. Själv har jag inga planer på att amma särskilt länge till vilket ju är något annat Elheim förespråkar.

Lämna en kommentar