Gro Dahle och Svein Nyhus.

Foto: Simon D. Nyhus

Gro Dahle och Svein Nyhus är det norska konstnärsparet som står bakom böcker som Snäll, Den Arge och Roy. Böcker som väcker känslor och debatt, men som också gör nytta..

Hej Gro och Svein! Hur kom det sig att ni började göra bilderböcker tillsammans?

Gro: Det är ganska enkelt. Vi bor i samma hus och vi är bägge intresserade av bilderböcker. Jag har varit tillsammans med Svein sedan 1981. Vi samlade på bilderböcker redan innan vi fick barn tillsammans. Dessutom var Svein min favoritillustratör. Jag hade skrivit vuxenböcker (dikter, kortare texter, noveller och ännu fler dikter) i nästan tio år. Och så en barnbok som jag illustrerade själv. Svein hade tecknat till Sesam stasjon (den norska versionen av Mupparna) och hade varit illustratör för den serien med böcker tillsammans med sin tvillingbror, Egil Nyhus. Mitt förlag ville inte ha en kommersiell Sesam stasjon-tecknare. De ville ha ett mer konstnärligt uttryck. Så det tog fyra bilderböcker till innan jag lyckades övertala mitt förlag om att Svein var det bästa valet för nästa bilderbok.

Svein: Gro var författare, jag tecknare. Så enkelt. Gro har dock gett mig en konstärlig stimulans som ingen annan. Utan henne hade jag fortfarande ritat dåliga skämtteckningar till intetsägande broschyrer och lokaltidningar. Vi började förresten göra bilderböcker tillsammans 1993. Då var vi båda 31 och hade varit ihop i tolv år.

Var det svårt att hitta förlag som vågade tro att era böcker skulle kunna sälja, trots sina ämnen?

Gro och Svein: Nej, inte i Norge. Men det var svårare att övertyga förlag i andra städer, utanför Norge. Det är ju inte direkt lättsålda böcker som är gångbara rent kommersiellt. Att trycka stora, färgrika bilderböcker är väldig dyrt och krävande för ett förlags ekonomi. Så en sådan handling var en ren chansning och en modig handling. I Sverige är det Daidalos som ger ut våra böcker, och det är Daidalos som har visat ett stort mod och ett imponerande engagemang när det gäller detta.

Vilken typ av läsare skriver ni för? Och hur förställer ni er målgruppen för era böcker?

Gro:Våra böcker är all-ålders-böcker, en egen kategori för en viss typ av norska bilderböcker. Bilderböcker som är lika mycket för den vuxne, som för barnet, bilderböcker som har olika historier i sig, olika nivåer i texten, olika sidor beroende på vem som tittar i den. Böcker som Snäll och Den Arge (på norska: Sinna Mann) läses helt olika av barn och vuxna, för barn är det äventyr, för vuxna är det metaforer för psykologiska och sociala problemställningar och därför mycket starkare och farligare som texter.

Svein: Jag gör bilder för människor, inte enbart barn eller vuxna. Jag tror åldersindelning och traditionellt målgruppstänkande kan bli lite fel. Det handlar oftast mer om personlighetstyper och temperament än åldrar. Jag försöker ändå göra böckerna och bilderna begripliga för barn. Samtidigt vill jag ge dem något lite annorlunda, lite nytt och stimulerande, kanske. Något som rör deras känslor och ger dem något att tänka på. Det gäller även för de vuxna. Därför gillar jag mångfalden – olika stimuli, böcker, bilder, genrer, stilar och uttryck. Till olika människor. Då blir ingenting fel. 

Vilken typ av bilderböcker uppskattar ni själva att läsa?

Gro: Mina favoriter är Tomas Tidholms och Anna Clara Tidholms bilderböcker. De har varit en stor inspiration för mig, och jag är definitivt ett stort fan! Resan till Ugri-La-Brek är en klassiker med all-ålders-djup och med ett fantastiskt poetiskt språk.

Svein: Jag håller med. Den lätta vardagspoesin och de, ofta, gulliga, naivistiska bilderna i svenska bilderböcker är ett ideal. Jag växte upp med svensk TV och radio på 60- och 70-talet i Norge och bland mina första favoriter var Televinken, Pellepennan och Suddagumman med flera. Leif Krantz’ och Ulf Löfgrens Barnen i det blå var en tidig höjdare. Leken med verklighet och fantasi där var mycket fascinerande. Men det fanns, och finns, även Babar, Tove Jansson och tusentals andra fantastiska böcker och bilderbokskapare, gamla som nya.

Slutligen, vilken av era böcker är ni mest nöjda med och varför?

Gro: Jag är väldigt stolt över Den Arge (Sinna Mann) helt enkelt för att den har blivit mycket uppmärksammad i Norge. Den används i terapisammanhang och har visat sig ha god effekt på både barn och vuxna, samtidigt bidrar den till att ta bort tabun runt det här med våld i hemmet, synliggöra våldet, öppna temat både för barn och vuxna, göra det möjligt att prata om det. På så sätt har det varit en viktig bok, och det har blivit en offentlig debatt i Norge, där denna bok har varit central, och fokus på det tysta våldet har blivit större, och de som har behövt hjälp har kunnat få hjälp. På det sättet har den boken varit viktig. Och det är fantastiskt. Att en bok kan vara till hjälp och nytta. 

Svein: Jag blir sällan riktig nöjd med något jag gör, men tycker om enstaka bilder och detaljer där motiv, uttryck, komposition och former fungerar okej – både kommunikativt, estetiskt och känslomässigt. När jag lägger våra böcker på bordet och betraktar dem samlat, tycker jag dock mest om mångfalden. Att jag har vågat försöka, gjort fel och försökt igen. 

Läs vad Bokunge skrev om Roy. Kolla också in Sveins blogg.

Dela detta:

One comment, Lägg till din.

Lisen



Åh Svein! 😀

Lämna en kommentar