Läskigt värre

Maja är en modig tjej. Först (för ungefär ett år sedan, när Mot spökslottet släpptes) travade hon orädd in i ett spökslott med enbart en ficklampa i handen. Hon öppnade den tunga porten, gick igenom de stora salarna, uppför långa trappor, upp på vinden… och fick inte nog förrän hon hittade en kista med en livs levande vampyr i. Då blev det för otäckt, och Maja flydde hals över huvud ut från slottet igen. Den här gången ska hon ge sig in i djungeln, och tar med sig sin kniv. Och gissa om det är spännande i djungeln! Det finns pirayor, sumpiga träsk, långa lianer och ringlande, slingrande, krälande kryp där. Först är det bara coolt. Men sedan blir det mörkt, och när Maja plötsligt hör ett frustande brööööl någonstans ifrån blir det lite väl spännande. Hon måste rusa tillbaka, innan den läskiga varelsen får tag i henne!

Jag tror säkert att de här böckerna kan falla en relativt modig och spänningssökande liten läsare på läppen. Själv gillar jag 1: Kenneth Anderssons skönt ogulliga och färgstarka illustrationer och 2: Formen. Böckerna är nämligen illustrerade och formgivna på vis så att man som läsare måste vända boken upp och ner efter halva läsningen, och följa med Maja på den hastiga vägen tillbaka ut ur spökslottet/djungeln. Festligt, tycker jag, för det ökar verkligen på känslan av action.

Mot djungeln (ny!) och Mot spökslottet är skrivna av Thomas Halling och illustrerade av Kenneth Andersson. De ges ut av Alfabeta.
Dela detta:

2 kommentarer, Lägg till din.

Lina



Mot Spökslottet är väldans populär hemma hos oss. Jag håller med om att illustrationerna är det starka i boken och tydligen tycker mitt flicka det också.

Ellen



SÅ bra! Läser om och om igen för Fyraåringen. Hon påstår att Drackullan (hon uttalar det alltså så, kort a och så mormorsnamnnånting – ulla – på slutet) liknar mannen som är hennes far. ;. )

Lämna en kommentar