Fantasin kan man inte bestämma över.

Siv ska sova över hos sin nya bästis Cerisia. Cerisia som har två marsvin, en hund och en storebrorsa som heter Elme. När pappa lämnar hemma hos Cerisia är Siv kaxigare än kaxigast. Hon kan knappt vänta tills han har pratat klart med Cerisias mamma. Allt är så annorlunda, nytt och spännande. Men så fort pappa har gått noterar Siv att det luktar messmör i hallen och att det finns glasrutor i ytterdörren så att “man vet var man går hem”. Cerisia springer hemtamt några meter före. När Siv inte vill klappa familjens skabbiga hund Pållan konstaterar Cerisia krasst: “Då är du ingen djurvän”. Lite senare är det dags för glass i köket. Cerisia tar två, men Siv får bara en. Snart sänker sig mörkret över lägenheten och i takt med det sjunker Sivs mod. När det väl är läggdags bestämmer Cerisia att lampan ska vara släckt. Sedan vänder hon sig med ryggen mot Siv och somnar. Kvar i mörkret ligger Siv och önskar innerligt att det ska bli morgon nångång. Efter ett tag upptäcker hon att både Cerisia och hunden är borta. Siv smyger ut i korridoren. Hon går på upptäcksfärd och stöter på Cerisias gnälliga gammelfarmor och två knepiga vuxna (väldigt lika Cerisias föräldrar) som bara verkar vilja bestämma. I köket brottas två bråkstakar (som nog ska föreställa marsvinen) under diskbänken. Så dyker Cerisia upp. Medan hon har varit på toaletten har Siv, med hjälp av sin fantasi, vunnit tillbaka något av sitt mod. Så när Cerisia föreslår att bråkstakarna ska ha koppel för att lugna ner sig säger Siv: “Dom vill nog inte bli bestämda över”. Sedan visar hon Cerisia bråkstakarnas gömställe under diskbänken. Cerisia hämtar kuddar och så bäddar de ner sig och somnar båda två.

Det finns bilderböcker som är fantastiska men som tilltalar vuxna mer än barn. Det här är definitivt inte en av dem. Pija Lindenbaum har än en gång skapat en bilderbok som i första hand talar direkt till barnen. Som vanligt står vi vuxna, mäkta imponerade av hennes begåvning, redo att tolka berättelsen om Siv och Cerisia. Den tolkningen kan vi behålla för oss själva. Det viktiga är att de barn som läser den, eller får den läst för sig, får tolka boken precis som de vill utan att någon annan visar vägen. För det är precis som med Siv. Då fungerar fantasin som bäst.

Siv sover vilse är illustrerad och skriven av Pija Lindenbaum. Bok ges ut på Raben&Sjögren.
Dela detta:

4 kommentarer, Lägg till din.

Ellen



Å den här ser jag fram emot att få i min hand! Lindenbaums böcker tenderar att vara smått geniala och det låter som om det här inte är ett undantag. Tack för smakprovet!

Lindenbaum är helt enkelt fantastisk! Det tycker både jag och min femårige son (fast han uttrycker det inte riktigt så, utan visar det mer i handling genom att välja hennes böcker till kvällsbok, många, många kvällar). /Therese

Enligt ett av mina barnbarn, 5 år nästa vecka, är det en SKITDÅLIG bok! Men hennes storasyster, 7 år, gillar den. Jag tror man behöver vara ca 6 år för att uppskatta boken. Jag gillar den själv jättemycket.

Lina



Min fyraåriga Alva fullständigt älskar boken så jag tror det beror på vilken typ av böcker barnet gillar.

Lämna en kommentar