unnamed22

Fåglar och fiskar – frihetens estetik i André Neves Tom och JiHeon Lees Simbassängen

 

Tom S cover.inddSimbassängen

Vi väntar många spännande bilderboksnyheter under 2017 men med detta inlägg vill jag stanna kvar vid förra årets utgivning och lyfta fram två titlar från hösten 2016 som alla bilderboksfantaster bör lägga på minnet, nämligen Tom av André Neves (Förlaget Hjulet) och Simbassängen av JiHyeon Lee (Bokförlaget Mirando). Båda dessa verk lyfter fram något som jag skulle vilja benämna som ”frihetens estetik”. I titlarna får läsaren följa en karaktärs förlösning. Från en närmast klaustrofobisk instängdhet når karaktärerna en frigörelse genom fåglar respektive fiskar. 

I André Neves Tom möter vi pojken Tom som inte får kontakt med omvärlden och har svårt att uttrycka sig. Första uppslaget börjar med frasen ”Toms blick har fastnat i tiden.” Samtidigt ser vi en nästan genomskinlig gestalt med tom glasartad blick. På nästa uppslag får läsaren sedan via texten veta att Tom är berättarens bror. Men bilden säger något annat. På höger sidan av uppslaget ser vi hur den genomskinliga gestalten spegelvänd mot berättaren på vänster sida. Samspelet mellan text och bild pekar således mot tolkningen att Tom är en och samma person och att den genomskinliga gestalten är den instängda delen av berättaren/Tom.

tom2

Bilderna är närmast surrealistiska och liknar till viss del bilderbokskonstnären Shaun Tans stil. Nevés har dock ändå ett alldeles unikt uttryck. Bilderna bär på en ömhet som berör. Som symbol för friheten ser vi fågeln. Fågeln är med som en röd tråd i hela boken från början till slut. Försättsbladet börjar med att visa ett miniatyrhus i ett fågelbo. Därefter ser vi hur fåglarna på de olika uppslagen långsamt förlöser Tom uppslag för uppslag: fåglarna flyger igenom honom, sitter inuti hans huvud och vimlar runt honom där han själv sitter instängd i en fågelbur. 

Tom3

Med hjälp av fåglarnas sång vaknar han tillslut till liv och hans fantasi får äntligen komma ut. Det vackra uppslaget nedan visar hur fåglarna sjuder inom honom:

Tom4

Bokens efterord förmedlar att författaren fick tanken till boken då han träffade sin nära väns autistiske son. Han förklarar med egna ord: “Tom är kanske jag som alltid haft en dröm om att flyga… Autismen är närvarande i boken, visst, men den kan förvandla sig till så mycket mer, för fiktionen tillåter allt. Att tiga, skratta, tänka, gråta, känna, utveckla känslighet…” De här orden tycker jag beskriver kärnan i Tom – att berättelsen om längtan efter frihet är allmänmänsklig. Vi känner oss alla instängda ibland på ett eller annat sätt oavsett funktionsvariation, ålder, kön eller etnicitet – och just därför tycker jag att denna bok är så vacker. Vi kan alla identifiera oss i Tom och finna igenkänning och gemenskap i längtan efter frihet och förlösning.

I den ordlösa bilderboken Simbassängen av JiHyeon Lee finner vi en annan symbol för friheten, nämligen fiskar. Dramaturgin är dock densamma som i Tom. Huvudkaraktären rör sig från ensam instängdhet till frigörelse. Här använder sig författaren mycket av färgskalor för att markera kontrasten mellan instängdhet och frihet. Vi möter en pojke skisserad i svartvitt som står ensam vid en tom klarblå simbassäng. Han är står på kanten och förbereder sig för att dyka i men plötsligt kommer det en massa människor som hoppar i före honom. Alla människorna är ritade i gråskala i detta skede, även pojken. Pojken beslutar sig till sist för att ändå dyka ner i djupet och får då färg. Med honom följer en flicka som hoppade i tillsammans med dom grå människorna och de två barnen utforskar gemensamt det stora blå.

Simbassängen2

Barnen simmar genom alger, koraller, fiskar och andra kända och okända sjödjur. Här sprudlar det av härlig färg och fantasi.

Simbassängen8

Den vackraste mötet i ”bassängen” är i mina ögon mötet med denna enorma val:

Simbassängen7

Efter ett spännande äventyr kommer pojken och flickan till sist upp till ytan igen och möter åter människorna i gråskala. Pojken och flickan har dock vaknat genom färden i vattnet och kommit till liv. På det sista uppslaget ser vi dock hur gråskalan återkommer även hos barnen. Flickan som nu är i gråskala vänder sig bort mot den blå simbassängen. Här möter vi bokens enda textrad där författaren dedicerar boken med orden:

”Till alla som vill simma fritt i världen”

Dessa slutrader tycker jag fångar målgruppen för båda dessa böcker väldigt bra. Både Tom och Simbassängen förmedlar den allmänmänskliga längtan att slå sig fri och hänge sig åt fantasin – något som vi alla längtar till oavsett vem och var vi är i livet. Dessa böcker är alltså till för alla oavsett funktionsvariation, kön, ålder eller etnicitet.

André Neves Tom publicerades på portugisiska i Brasilien 2012. Boken är översatt till svenska av Helena Vermcrantz och gavs ut av Förlaget Hjulet under hösten 2016.

Simbassängen av JiHyeon Lee gavs ut på koreanska 2013 och publicerades under hösten 2016 i svensk översättning av Eunah Kim på Bokförlaget Mirando.

Den vackraste resan

cover1_fargernas-ljud_low

En flicka som förlorar sin syn beger sig ner i tunnelbanan, till något som blir en resa både i det inre och yttre. Genom hennes möten, minnen och tankar blir färden ett poetiskt äventyr in i fantasin. Det är vemodigt, spännande, roligt och drömmigt i en stad där allt kan hända.

Läs mer

Affisch!

bokunge_poster-littjpg

Nu kan du ladda ner och skriva ut Bokunges affisch om barnets litteracitetsutveckling, klicka här.

Nej!

nej2

Nej! är ett superstarkt litet ord, det vet alla som har haft att göra med en nej-sägare. Speciellt envisa kan nej-sägare av den yngre generationen vara, som nöjt upptäcker ”nejet” som ett utmärkt sätt att utmana makten.

Hur ologiskt eller knasigt det verkar i vuxenögon står vi där och försöker förhandla oss förbi ”nej, jag vägrar ha på mig vinterskor trots att det är minus tjugo” eller ”nej, jag tänker inte sitta i vagnen trots att jag vägrar att gå”. Ja, ni vet.

Läs mer

Emelie & Johanna chattar om tidskriften Koko.

koko_fbimg

Johanna: Koko! Vad sägs?

Emelie: Jag gillar den. Högsta betyg till den grafiska formen, layouten. Det är kanske rätt väntat när man tittar på redaktionen och vilka som ingår. Innehållet. Känner att jag ”tar hänsyn” till att det är första numret. Har försökt att tänka mig hur andra numret ser ut, innehållsmässigt.

Johanna: Ja, blir intressant! Är tveksam till 800 kronors klädtips (Stella McCartney) och vissa andra grejer känns också lite omotiverade (eller mer vuxentillvända). Men tror det beror på första nummer, andra ska bli mer spännande nästan. Gillar Darling-feelingen såklart! Överlag hög kvalla.

Emelie: Det är ju sagt att tidningen ska komma fyra ggr per år och då ges ut innan längre lov. Så kan vi vänta oss ett nummer till jul, tror du?

Johanna: Det vore kul! En julspecial. Då kan kanske fler föräldrar tänka sig att betala, som en jullovspresent/julklapp. Tänker att det höga priset (obs jag vet att det kostar att göra tidning/kultur, osv) har ju två problem. Dels om du inte har råd och dels vuxna som inte tycker att barnkultur ska kosta.

Emelie: Lätt att ta hänsyn till allt men eftersom vi lever i ett land där det är riktigt svårt att få en tidskrift att överleva så tänker jag också att vi måste vara realistiska här. Så vad tänker du om målgruppen 6-13 år?

Johanna: Tänker att det borde funka, är väl lite samma som KP?

Läs mer

Vänlig rök

webbomslag-rok

Den här veckan behöver en tröstberättelse. I Rök, av Cao Wenxuan och Yu Rong, seglar en grannfejd upp mellan två familjer. Efter att männen hamnat i luven på varandra får varken barn eller hundar leka längre. En morgon stiger frukoströk från familjernas skorstenar, en vit och en svart rökpelare som möts och leker i vinden. Häpet betraktar familjerna rökens dans som manar till försoning och vänskap.

Läs mer

Bruno 3000.

bruno3000juliathorell-590x738Bruno 3000 handlar om åttaårige Bruno som gillar lego och Minecraft och går på judo. Han bor med sin mamma och pappa någonstans i Sverige. Bruno har levt strax över 3000 dagar, därav titeln. Bruno är ett efterlängtat barn och på ett ställe i boken får läsaren veta att Brunos pappa och mamma har fått kämpa hårt innan de kunde få Bruno:

”Han (läs: pappa) och mamma fick åka till sjukhuset många gånger och längta och vänta väldigt länge innan jag kom.”

Brunos bästa kompisar är tvillingarna Tom och Ture. Tvillingarna bor i porten bredvid Brunos och de lever ungefär samma liv. Den största skillnaden mellan Brunos familj och Tom och Tures verkar vara att tvillingarnas pappa reser utomlands en del i jobbet. Till USA, dit Tom och Ture så småningom berättar att de ska flytta. Utlandsresorna genererar en del presenter vilket gör att Tom och Ture har en betydande samling legobyggen hemma. Bruno älskar lego och är mäkta imponerad av mängden och mångfalden i tvillingarnas legosamling. Och vid ett tillfälle råkar han stoppa på sig en, för honom, särskilt ovanlig legogubbe med murbräcka. Incidenten med legogubben skapar en hel del samvetskval hos Bruno och till slut lämnar han diskret tillbaka den.

I skolan är det grupparbete om forntiden och Bruno hamnar i en grupp med en kille som han inte förstår sig på. Ville. Genom ett antal grupparbetstillfällen går Bruno från att inte vilja vara i samma grupp som Ville till att slutligen bli imponerad av Villes dolda talanger och i smyg önska att han kanske flyttar in i tvillingarnas lägenhet när de har flyttat.

Jag läste Bruno 3000 högt med sjuåringen här hemma. Det kan tilläggas att vi hade höga förväntningar. Särskilt jag, som är enormt imponerad av Åsa Anderbergs Strollos prosa i de tidigare böckerna. Och ja, på en del sätt infriades förväntningarna. Julia Thorells bilder är pricksäckra och förstärker texten och alla dråpligheter som Bruno hamnar i (lite Tom Gates, Dagbok för alla mina fans-känsla). Åsa Anderberg Strollo gör ett av de första lyckade försöken att skildra en samtida sju-åttaåring, med alla tidsmarkeringar det innebär. Däremot måste jag vara helt ärlig och säga att ingen av oss förstod oss på Bruno som person. Sjuåringen var skeptisk till hans svordomar (många barn älskar förekomsten av svordomar i böcker och särskilt i den här boken – jag vet!) och han gillade inte hans sätt att vara mot föräldrar och kompisar. Min invändning är att även om man läser om till exempel Brunos våndor efter att han har tagit legogubben från sina bästisar så kände jag inte dem; jag känner ingen sympati för Bruno helt enkelt. Däremot kände jag att jag skulle vilja veta mer om Ville och om Tom och Ture, som alla kändes mer ödmjuka. Så fel av mig, men innerst inne önskar jag att Anderberg-Strollo och Thorell kanske gör något i stil med Håkon Øvreås böcker om Svartle och Brune och skrev uppföljare om både Ville och Tom och Ture.

Bruno 3000 är skriven av Åsa Anderberg-Strollo och illustrerad av Julia Thorell och ges ut av Alfabeta.